IT-bubblan kartlagd i ny bok

”Om fem år kommer vi att vara Europas coolaste företag. Kanske inte det mest lönsamma men det coolaste. Folk har i allmänhet ingen som helst aning om vilka förändringar som internet kommer att innebära. Men det tror jag att vi vet, och vad vi gör ligger i den absoluta frontlinjen. Det är ingen annan som jobbar på det sättet som vi gör, som tänker som vi gör. Det vi gör är helt nytt.”

Scenen är en kombinerad kick-off och återsamling efter julledigheten på Quickcompany och tidpunkten är januari 2000 – två månader innan IT-aktierna når rekordhöjder på börserna världen över – men också ett brottsstycke i boken ”Already elsewhere” (Raster Förlag) som i dagarna landat på bokdiskarna. Bakom boken, som är en blandning av konst, akademisk betraktelse och fiktion, står Handelsforskaren Lars Strannegård och konstnären Maria Friberg som var och en på sitt sätt tolkat skeendet runt de senaste årens uppgång och fall för IT-sektorn.

Lars Strannegård har gjort sina betraktelser ”inifrån” genom att delta i det vardagliga arbetet, på möten, konferenser, kafferaster på ett antal internetföretag. Vilka dessa företag är är en väl förborgad hemlighet men beskrivningarna – ”internetkonsultbolag med kontor i ett tiotal länder”, ”växt explosionsartat”, ”kraftigt omskrivet”, ”börsnoterat” och med ett börsvärde som ökat ”astronomiskt under 1999 och sjönk mycket kraftigt under 2000” – för tankarna till såväl Framfab och Icon som Cell och Adcore.

Utifrån minnesanteckningar, mötesprotokoll och iakttagelser har Lars Strannegård formulerat tre huvudsakliga beståndsdelar i den mentalitet som utgjorde grunden för IT-bubblan – nyhetens behag, snabbhet och lek.

”Det var inte bara de anställda i företagen lät sig förföras av dessa tre begrepp, utan även riskkapitalisterna, medierna, entreprenörerna – alla. På det viset är de utmärkande för hela eran”, säger han.

Nyhetens behag handlar om att allt som företag presenterade som ”nytt” automatiskt även klassades som ”bra”. ”Historiskt sett har ’framstegsmyten’ alltid ansetts vara det som driver samhällets utveckling, vilket är något paradoxalt. Ju mer osäkert sammanhanget är desto mer trygghet hittar man ofta i allt som är nytt. I fallet med IT-bubblan tog det sig två uttryck; före kraschen genom att talet om de ’nya’ företagen lyckades locka investerare, efter kraschen genom att man ville framstå som de ’nya nya’ företagen”, säger Lars Strannegård.

Ett tydligt exempel på det senare är den typ av kommentarer som blev vanliga bland medarbetarna på Quickcompany strax efter kraschen; ”Vi skiljer oss helt från de traditionella dotcom-bolagen. De saknar i de flesta fall affärsidé och har varit splittrade och i många fall väldigt oseriösa och ute efter snabba pengar. De har varit väldigt yviga, bränt en massa pengar och inte hängt med i hur internet egentligen utvecklat sig. (Mattias, projektledare, 2000-10-18)”

Det andra fenomenet som utmärker IT-bubblan är snabbhet. Uttryck som ”tid är allt”, ”first mover advantage” och ”gör inte vi det gör någon annan det” var vilt förekommande under den tid som IT-bubblan blåstes upp. ”Hastighet har fortfarande samma tjusning som för två år sedan. Enda anledningen till att en del internetföretag bromsat sina expansionsplaner är att pengarna inte räckt, men den underliggande ideologin är densamma – först vinner.”

Tredje komponenten är beskriven under rubriken ”den allvarsamma leken” och handlar om hur begreppen lek, spel och arbete smälte samman. ”Utsuddandet av gränser mellan jobb och fritid gick för långt, trots att det handlar om två väldigt olika begrepp. Sammanblandningen gjorde att verksamheterna gick över styr. Sånt som är roligt, till exempel lekar, har inga krav på sig att vara lönsamt, vilket ledde till att internetföretagen inte fokuserade på resultat förrän alldeles för sent”, säger Lars Strannegård.

Att tro att dessa tre fenomen har försvunnit i takt med att värdet på IT-aktierna rasat är dock dumt att tro, menar han. ”Nytt, snabbt och roligt är fortfarande ord som kan sälja in vilka koncept som helst och som troligen fortfarande ingår i de flesta affärsplaner. Däremot växlar föremålen.”

IT-bubblan beskrivs ofta som en ”masspsykos” där investerare, entreprenörer, marknad och medier hade lika ansvar för vad som hände. Kan det hända igen? ”Absolut. Det har hänt många gånger förut och kommer att hända igen.”

Så vi har inte lärt oss något alls av det som har hänt? ”Det är en hårdragning. Vi har lärt oss vad som hände i just den här bubblan, och det lär aldrig bli en repris på just den. Man kan väl säga att vi lärt oss nog för att inte göra om samma misstag men inte nog för att undvika att göra nya.”