”Jag har tagit en del strider”

Karolina Ekholms tjänsterum är förvånansvärt trevligt, med tanke på att hon bara har haft det i några veckor. Konst på väggarna, nationalekonomi i bokhyllan, blommor och choklad på bordet. Många blev överraskade när hon lämnade jobbet som vice riksbankschef för att bli statssekreterare hos finansminister Magdalena Andersson.

– Ja, min karriärväg är lite baklänges, säger hon.

Det nya jobbet är omvittnat arbetskrävande. Karolina Ekholm gick dessutom kraftigt ner i lön. Så vad var det som lockade?

– Att få arbeta med viktiga frågor. Att kanske kunna spela en roll. Det handlar ändå om de viktigaste ekonomisk-politiska besluten och att få vara med där de fattas.

Kände du och Magdalena Andersson varandra sedan tidigare?

– Vi var bekanta. Hennes man och jag var kolleger på Handelshögskolan. Dessutom bodde vi ganska nära varandra så det hände att vi stötte på varandra.

Som vice riksbankschef gjorde sig Ekholm känd som ränteduva. Hon ville ofta sänka räntan tvärs emot majoriteten.

– Jag har tagit en del strider. Mer eller mindre framgångsrikt.

Var det tråkigt att inte få vara med på mötet i oktober då räntan sänktes till noll?

– Nej, det avgörandet mötet var snarast i somras när räntan sänktes med 50 punkter. Det var för mig en ny inriktning.

Kändes det som att du fick rätt?

– Det är nog omöjligt att komma ifrån känslan av att ”jamen, herregud, vad var det jag sa?” Och det är ingen bra känsla. Det är också ett skäl till att jag tyckte att jag kanske hade gjort mitt just nu. Så slipper jag vara den griniga typen som sitter där och tycker att ”jag hade ju rätt”.

Karolina Ekholm visste inte vad hon skulle bli förrän hon råkade läsa nationalekonomi på universitetet. Så småningom kom hon att hysa ”djup kärlek till själva ämnet”. Hon tog sin fil kand i Uppsala, doktorerade i Lund, forskade på Industriens Utredningsinstitut och Handelshögskolan, för SNS och olika utländska center. Hon var medlem i Finanspolitiska rådet. Med mera, med mera. I mars 2009 tog hon plats i Riksbankens direktion, som hon alltså nu lämnat för finansdepartementet.

Vilket jobb har varit roligast?

– Oj, det går knappt att svara på. Riksbanken, när jag efter ett tag kom in i frågorna. På IUI hade jag väldigt roligt. En period var jag ganska så ”över-committad”, jag hade en massa jobb samtidigt och sprang från möte till möte.

– Finanspolitiska rådet minns jag nästan som i en dimma. Jag var med när det bildades. Vi hade knappt lokaler och telefoner och fick väldigt mycket att göra. Det var både roligt och extremt tufft eftersom det var ett sidouppdrag utöver mitt vanliga jobb.

Vad gör du på fritiden?

– Jag försöker träna, springa… I 50-årspresent blev jag anmäld till en massa mil-lopp så nu får jag väl ligga i lite. Sen är jag ganska social, tycker om att umgås med folk.

Med kolleger?

– Ja, det blir så. Vad kan vara roligare än att sitta och dricka öl och prata nationalekonomi?