”Jag vill tacka Nokia”

För förvaltarna av Sverigefonder var 1998 ett framgångsrikt år, 14 av 18 överträffade Affärsvärldens generalindex. Sju av dessa med över 10 procentenheter. Hur kan det vara möjligt?

Just i år beror framgångarna inte bara på förvaltarnas skicklighet utan en god portion tur också. Eller åtminstone i stor utsträckning på lag- och indextekniska problem.

En tiondel Ericsson

Enligt svenska fondlagen får förvaltarna inte placera mer än 10 procent av fondens förmögenhet i ett bolag. I Affärsvärldens generalindex finns det två bolag, Ericsson och Astra som var och ett står för mer än tio procent av börsvärdet, vid årsskiftet 1998/1999 var andelen 15,6 procent respektive 11,3 procent.

Om förvaltarna tror på telekom måste de kompensera sig. Fondförvaltning fungerar så att det gäller att övervikta de aktier och branscher som man tror kommer att ha en bättre kursutveckling än index. Det räcker således med ett bolag för att bli en vinnare eller, för den delen, en förlorare.

För att kompensera den av fondlagen framtvingade undervikten i Ericsson har många förvaltare köpt Nokia. Vid ingången av 1998 hade genomsnittsfonden 9,4 procent av kapitalet placerat i Ericsson och 3,4 procent i Nokia. Sammanlagt blir det 12,8 procent eller ungefär lika mycket som Ericssons andel av Generalindex, vilket talar för att få förvaltare i början av förra året trodde att Nokia skulle få en så fantastisk börsresa, plus 252 procent.

Endast Aragon, SPP, Alfred Berg och Salusansvar Öhman hade överviktat telekom (Ericsson plus Nokia) vid årets början, vilket betyder att bara de fyra verkligen trodde på branschen (se tabellen i den tryckta tidningen, nummer 3/1999 sidan 14).

0,7% Nokia

Nokia utgjorde vid ingången av 1998 emellertid bara en liten del av Generalindex (0,7 procent), eftersom bara Nokias depåbevis d.v.s. de aktier som handlas vid Stockholmsbörsen ingår vid en beräkning av index. Således hade genomsnittsfonden fem gånger större andel placerad i Nokia än dess andel i index. Det ger en hävstång på minst sex procentenheter och betyder att en fond som i övrigt utvecklats som Generalindex (plus 13 procent) steg med 19 procent under 1998.

Nokia = Ericsson

Således blev Nokias lilla andel av index, men stor övervikt i portföljerna och en enorm kursstegring nyckeln till framgång.

Även vid utgången av året var Ericsson plus Nokias andel av genomsnittsfonden lika med Ericssons andel av index. Nokias andel av snittportföljen, 7 procent, hade emellertid vuxit till ungefär samma andel som Ericsson, 8,7 procent. Det beror helt på kursutvecklingen i Nokia. Många förvaltare har till och med tvingats sälja Nokia för att inte överskrida tioprocentsregeln.

De åtta bästa Sverigefonderna hade samtliga placerat mer än genomsnittsfonden i Nokia.

Undantaget som förgyller regeln är Aragon, som hade störst exponering mot telekom och Nokia vid årets början, men ändå blev näst sämsta fond. Den dåliga avkastningen beror sannolikt på att Aragon även hade en kraftig övervikt i Sandvik, Scania och SCA, som inte rosats av marknaden 1998. Aragon och Didner & Gerge är de enda förvaltarna som minskat andelen telekom under 1998.

Och Odin, som är sämsta Sverigefond 1998, ratade både Nokia och Ericsson helt, både vid årets början och slut.

Läs mer i artikeln “Förvaltarnas favoriter”.