Känsliga vinster

För mäklarfirmorna artar sig år 2000 att bli ett nytt rekordår. Med de halvårsbokslut som de nyligen har publicerat krävs det nog en jordbävning för att de prognoserna inte ska besannas. I själva verket har flera av mäklarfirmorna redan tjänat in mer än de gjorde på hela året i fjol! Därmed är det också upplagt för nya fantastiska bonusutbetalningar för de anställda.

Även 1999 slutade mycket bra för branschen efter ett ovanligt starkt sista kvartal. En genomsnittlig vinstmarginal på över 20 procent talar sitt tydliga språk. I år blir lönsamheten troligen ännu bättre. Det är det exceptionellt starka första kvartalet som bäddat för årets rekordvinster. Det säger också något om hur känslig branschen är för marknadens svängningar. Man behöver inte gå längre tillbaka än till den internationella finanskrisen hösten 1998 för att se hur snabbt det kan slå åt andra hållet.

Utslagning

En längre nedgångsperiod skulle förmodligen leda till en utslagning. Det rör sig trots allt om en marknad där många ska vara med och dela på kakan. Antalet medlemmar på OM Stockholmsbörsen är numera uppe i över 60 stycken. När det gäller den nya nischen internetmäkleri är omstruktureringen redan igång. På kort tid har två affärer gjorts. HQ.SE har köpt Aktiespar Fondkommission och depåkundstocken i PFK Fondkommission. Därefter har Teletrade köpt Aktiedirekt av Nordiska Holding.

I en nedåtgående marknad skulle sannolikt även några av de traditionella mäklarfirmorna få det tufft. Mest känsliga är naturligt nog de mindre firmorna. Här kan det svänga ordentligt.

Ett exempel är Nordiska Holding, som 1998 gjorde en förlust på 25 miljoner kronor. Så sent som för ett år sedan såg det ganska skakigt ut för firman. I dag är bilden betydligt muntrare. Första halvåret i år har Nordiska tjänat ihop över 100 miljoner kronor, vilket är nära dubbla fjolårets hela årsvinst. Att det är det bästa halvåret i bolagets historia behöver inte tilläggas.

Ingen önskesits

Att vara alltför mycket utsatt för börshumörets växlingar är ingen önskesits för någon företagsledning. Den slutsats som Nordiska Holdings VD Lage Jonason har dragit är att firman måste bli större för att det ska vara möjligt att minska volatiliteten och åstadkomma en stabilare resultatutveckling. Satsningen på egen handel och på att bygga upp en bra corporate finance-verksamhet ska ses i skenet av detta.

Konkurrenten Matteus, som haft stor oro i organisationen och en allvarlig förtroendekris efter den omtalade Pinkertonhärvan, verkar vara ännu mera utsatt. Firman är nästan lika stor som Nordiska, men tjänar just nu bara hälften så mycket som konkurrenten. I själva verket gick Matteus med förlust andra kvartalet i år, när aktiviteten på marknaden minskade. Det är anmärkningsvärt.

Satsa på kapitalförvaltning

“Resultatet återspeglar koncernens nuvarande beroende av ett bra börshumör för att kunna leverera goda resultat”, konstaterar VD Hans Lertén i halvårsrapporten. Ökad satsning på kapitalförvaltning är ett sätt att ändra intäktsstrukturen, framhåller han.

En väg för mindre firmor att öka konkurrenskraften är specialisering. Alla de små traditionella mäklarfirmorna, som Erik Penser, Fischer Partners, Aragon med flera, har mer eller mindre gått i samma riktning. De inriktar sig på aktiva förmögna privatpersoner och möjligen mindre och medelstora institutioner, stiftelser och liknande.

Dessutom specialiserar de sig på utvalda branscher. Också här är urvalet likartat: huvudsakligen tillväxtbranscher som IT och telekom, läkemedel och biokemi. Även en större firma som Hagströmer & Qviberg har valt en liknande väg, vilket blivit särskilt tydligt sedan internetmäkleriet och fondverksamheten skiljts ut och separatnoterats i HQ.SE.

Nödvändig specialicering

Den typen av specialisering är säkerligen helt nödvändig för de mindre firmorna. Det finns nämligen mycket som talar för att marknadsutvecklingen spelar de stora firmorna i händerna. Prispress, globalisering och ökad professionalisering av branschen är faktorer som lättare kan hanteras av de stora resursstarka firmorna, som också har styrkan av att ha stora flöden.

Globala firmor

När de stora institutionerna, i Sverige såväl som i andra länder, börjar växla över till internationella aktier i sina portföljer betyder det att de globala firmorna flyttar fram positionerna. Ett exempel på detta är Deutsche Bank, som satsat hårt på att bygga upp sin verksamhet i Norden. Att banken rekryterade bland andra Alfred Bergs högt ansedda säljteam i London är ett tecken.

De globala investmentbankerna har på kort tid ryckt åt sig försvarliga marknadsandelar på OM Stockholmsbörsen. Norden är knappast någon ny marknad för dem, men deras närvaro har aldrig tidigare varit så påtaglig. Det är ett exempel på att globaliseringen är ett faktum. Under de första sju månaderna i år var Morgan Stanley Dean Witter nummer två efter Enskilda Securities på börsen med en marknadsandel på 8,9 procent. Sannolikt är en stor del egen handel, men hur stor andelen är går inte att utläsa av statistiken.

Konkurrensen är hård och det är inte lätt för nya firmor att slå sig in på marknaden. Ändå görs ständigt nya försök. Det senaste är den privatägda finländska mäklarfirman Evli Fondkommission, som redan är medlem av Stockholmsbörsen. Evli ska nu öppna ett filialkontor i Stockholm. I planerna ingår också en lansering av Evli Net, firmans webbtjänst. Trängseln bland nätmäklarna kommer alltså att öka ytterligare.

Det finns flera exempel på misslyckade etableringsförsök. Det var uppenbarligen tuffare än väntat för norska Orkla att bygga upp en filialrörelse i Sverige. Slutet på historien blev att Orkla gav upp efter bara några år och istället gick ihop med Enskilda Securities. Därmed blev det norska bolaget delägare (22,5 procent) i SEB:s prestigefyllda investmentbank.

Avhopp

Inte heller för Den Danske Bank går expansionsplanerna smärtfritt. Banken köpte för något år sedan den lilla välrenommerade Myrberg Fondkommission för att få ett fotfäste i Sverige, vilket är viktigt för banken. Ingen kan skapa en ledande investmentbank i Norden utan att ha en hyggligt stark position i Sverige, som är den utan jämförelse största aktiemarknaden i regionen. Men som så ofta händer i personberoende branscher ledde affären till att nyckelpersoner hoppade av.

Samma sak har hänt i Aros Securities, som är en del av en ännu intressantare affär. I Norden är det sedan flera år tre stora firmor som dominerar scenen, nämligen Alfred Berg, Carnegie och Enskilda. De är ungefär lika stora med intäkter i fjol på drygt två miljarder kronor vardera. På kort sikt finns det av allt att döma bara två realistiska utmanare av denna trio.

Bank i banken

Den ena är Handelsbanken, som sedan några år nysatsar på sin investmentbank i banken – och inte utan framgång. För närvarande ser Handelsbanken Investment Banking ut att vara en av de mest lönsamma av de större investmentbankerna. På senare år har banken ofta varit näst störst på OM Stockholmbörsen. Banken har också haft framgångar i den mycket lönsamma corporate finance-verksamheten. Det var Handelsbanken som lotsade succén Clas Ohlson till börsen. Banken har också varit med i introduktioner av ett antal andra handelsföretag och har mejslat ut en nisch som medhjälpare vid börsbolags aktieåterköp.

Den andra är Aros-Maizels, som är investmentbanken i Nordens största bank, Nordic Baltic Holding, efter samgåendet mellan Merita-Nordbanken och Unidanmark. Här ingår flera olika enheter, bland andra Aros Securities. Det är ingen lätt sak att smälta samman flera enheter till något nytt, vilket personal- avhoppen illustrerar. Det är inte heller problemfritt att bygga upp och härbärgera en stark investmentbank i en traditionell bank. Det har både gamla S-E-Banken och Handelsbanken erfarenhet av.

Stabilisera läget

Om ledningen i Aros-Maizels under Karl-Olof Hammarkvist lyckas att snabbt stabilisera personalläget – vilket den hävdar att den redan har gjort – och förmår skapa en gemensam investmentbankskultur finns säkert potential i firman. Den gör redan i utgångsläget anspråk på ganska stora marknadsandelar; på aktiemarknaden hela 20 procent i Danmark, 15 procent i Finland och 5 procent i Sverige. Det finns några specialiteter som Aros-Maizels kanske kan bygga vidare på: Nordbanken har framför allt utmärkt sig på energiområdet, Merita anses vara bra på skogsbranschen och Aros har – åtminstone före de senaste personalavhoppen – haft ett bra läkemedelsteam.

Dessbättre börjar nu bankerna bli öppnare med att redovisa resultaten i sina investmentbanksrörelser. För första gången finns därför nu dessa med i Affärsvärldens sammanställning (se tabellerna på sid 49 och 54). En slutsats är att de står sig bra, men det bör noteras att jämförelsen haltar på några punkter. Den viktigaste är att det ingår intäkter från kapitalförvaltning i Carnegie och Alfred Berg, men inte i Enskilda Securities, Handelsbanken Investment Banking och Aros-Maizels.

Stor förvaltning

Det har betydelse för jämförelsen, i synnerhet som kapitalförvaltningen börjar bli riktigt stor. Vid årsskiftet hade Carnegie 70 miljarder under förvaltning. I Alfred Berg (med Banco Fonder) är kapitalförvaltningen ännu större. Mätt i totala intäkter hamnade Enskilda Securities på tredje plats i fjol efter Carnegie och Alfred Berg, men skulle man rensa för kapitalförvaltning och enbart se till den renodlade investmentbanksrörelsen är det troligt att Enskilda fortfarande är störst i Norden.

Samtidigt är det klart att Carnegie är en firma som i flera år har varit på frammarsch, vilket inte minst märks på resultatet av årets analytikerrankning (se sid 30). Här sker nu stora förändringar i och med att ägarna – personalen (45 procent) och den brittiska investmentbanken Singer & Friedlander (55 procent) – beslutat om en börsnotering nästa år.

Håller strategin?

Carnegie är visserligen en framgångssaga, men frågan är hur den strategiska positionen håller för framtiden. I dag är Carnegie den enda av de ledande nordiska investmentbankerna som inte ingår i något större sammanhang, vilket kan vara en nackdel på en alltmer globaliserad marknad. Med andra ord: Finns även i framtiden en lönsam nisch för en oberoende nordisk specialist i ett gränslöst Europa? VD Lars Bertmar svarar ja på den frågan.

En som har givit uttryck för motsatt uppfattning är Alfred Bergs avgående VD Harry Klagsbrun, som nu lämnar över till aktiechefen Risto Silander. Firman är i detta avseende Carnegies motpol och i själva verket den enda av de ledande nordiska investmentbankerna som ingår i ett globalt nätverk. Detta genom ägaren, den holländska storbanken ABN Amro, som köpte Alfred Berg av Volvo 1995.

Firman har med tiden knutits närmare banken och nu aviseras en översyn av strategin som av allt att döma kommer att leda till ännu närmare band. Ur ABN Amros synvinkel är det givetvis en rimlig ambition att knyta ihop det globala nätverket för att stärka marknadspositionen och kunna erbjuda kunderna ett utbud som utnyttjar den kompetens som finns på olika håll i koncernen, i synnerhet som kunderna alltmer frågar efter de internationella perspektiven.

Men ur Alfred Bergs synvinkel är strategin knappast oproblematisk. Om detta sköts okänsligt finns risken att firman fortsätter att tappa nyckelpersonal och att det värdefulla varumärket skadas. Alfred Berg har ett grundmurat gott rykte och var länge stilbildande i Norden, men får nu sägas ha tappat sitt försprång. Konkurrenterna har helt enkelt kommit i kapp. Samtidigt har Alfred Berg förlorat en rad av sina mest kända namn. Här väntar en utmaning för tillträdande VD Risto Silander.

Gränsöverskridande

Att internationaliseringen skapar behov hos investmentbankerna att bygga nätverk råder det dock inget tvivel om. När aktiehandeln blir global, och det görs alltfler förvärv och fusioner, till och med börsintroduktioner, över gränserna, räcker det inte för dem att kunna Sverige eller ens Norden utan och innan.

Det var därför Handelsbanken Investment Banking så sent som i maj i år ingick ett strategiskt partneravtal med flera utländska corporate finance-firmor. Syftet är att bland annat kunna erbjuda kunderna internationell räckvidd i samband med till exempel fusioner eller andra företagsaffärer. Sedan tidigare har Enskilda ingått liknande avtal av samma skäl, medan Carnegie litar till ett slags informella överenskommelser.

Utvecklingen har bara börjat.