Konjunktur: Telia fäller räntan

Det är svårt att göra ränteprognoser. Det visar utvecklingen under det senaste halvåret med all önskvärd tydlighet. I början av året var prognosmakarna överens om att både korta och långa räntor skulle stiga. När det gäller de korta räntorna var åtminstone riktningen rätt. Sexmånadersräntan låg på 3,7 procent vid årsskiftet och nu ligger den strax över fyra procent. Men uppgången har blivit mindre än väntat och det beror framför allt på att inflationen under våren ännu en gång har blivit lägre än väntat.

Fallande räntor

När det gäller de långa räntorna hade bedömarna inte ens rätt om riktningen. I början av året trodde de flesta att höjningar av de korta räntorna, och den allt starkare konjunkturen, skulle innebära att även de långa räntorna fortsatte uppåt. Men de långa räntorna har i stället fallit med över en halv procentenhet sedan årsskiftet. Tioårsräntan ligger nu strax över fem procent.

Vad var det som blev fel? De prognosmakare som Affärsvärlden har talat med menar att den främsta missbedömningen ligger i att effekterna av Teliautförsäljningen underskattades kraftigt.

Asienkrisen

Kanske berodde missbedömningen också på att det är svårt att veta vad som finns inräknat i en viss värdering. De långa räntorna steg ju kraftigt från fyra till som mest sex procent under 1999. Den främsta orsaken var att konjunkturutsikterna omvärderades helt. I början av 1999 var det farhågorna för att Asienkrisen skulle ge en allvarlig nedgång som präglade räntemarknaderna. Men i takt med att det blev allt tydligare att industriländerna inte alls hade drabbats särskilt hårt steg räntorna till mer normala nivåer. Därför var det kanske fel att tro att räntorna måste fortsätta uppåt bara för att konjunkturen väntades bli starkare. Förväntningar om en stark konjunktur låg redan i räntenivåerna vid årsskiftet.

Men prognosmakarna tror fortfarande på stigande räntor. Delvis är argumenten desamma, att tillväxten blir fortsatt stark. Knut Hallberg, ekonom på Föreningssparbanken, menar dock att olika flödeseffekter kommer att få stor betydelse. AP-fondernas nya placeringsregler, som kan få till följd att de köper aktier på bekostnad av obligationer, att riksgälden amorterar på utlandsskulden i stället för på den inhemska statsskulden skulle vara två faktorer som kan dra upp räntan. Om staten säljer ut ännu mer av Telia skulle det däremot dra åt andra hållet. Sammantaget kommer Föreningssparbanken till slutsatsen att tioårsräntan ska stiga med några tiondels procentenheter från dagens nivå på drygt fem procent.

“Små flödeseffekter”

På S-E-Banken tror man också på stigande räntor, enligt Ulf Torell väntas tioårsräntan stiga till ungefär 5,2 procent under hösten och sedan hålla sig runt den nivån under det närmaste året. Han tror inte alls att flödeseffekterna kommer att få så stor effekt under det närmaste året. Eventuella effekter av exempelvis AP-fondernas nya placeringsregler bedömer han blir ganska utdragna över tiden. De märks därför inte särskilt mycket.

Men med tanke på de stora missbedömningarna av det senaste halvårets räntenivåer är det svårt att ta de nya prognoserna på allvar. Särskilt inte i dagens läge när räntorna befinner sig på någorlunda normala nivåer. Det var skillnad när tioårsräntan låg på fyra procent i början av 1999 eller 1994-1995 när den låg mellan tio och tolv procent. Då kunde man vara ganska säker på att räntan måste stiga respektive falla så småningom.