KONJUNKTUREN: Enstaka ljusglimtar

För första gången på länge kom det under förra veckan en delpositiva signaler om den tyska ekonomin. Det så kallade IFO–indexet, som anses vara den bästa indikatorn på den tyskaindustrikonjunkturen, steg i januari. Uppgången kom efter attindexet oväntat föll i både november och december.

Även penningmängden ökade kraftigt med 11,7 procent (i årstaktfrån fjärde kvartalet 1996). Det var betydligt över målet, somär satt till mellan 3,5 och 6,5 procents tillväxt. Till viss delkan ökningen förklaras med tillfälliga faktorer, men det är ändåen kraftig ökning som kan vara ett tecken på att aktiviteten iekonomin är högre än väntat.

Tillsammans innebär förmodligen uppgången i IFO-indexet ochpenningmängden att den tyska centralbanken, Bundesbank, låter dekorta räntorna ligga kvar på dagens nivå. Reporäntan är ju redanganska låg, tre procent, och dessutom har de långa räntornafallit till historiskt låga nivåer. Femårsräntan ligger förnärvarande omkring 5,5 procent.

Med en inflation på knappt två procent är realräntan (beräknadsom skillnaden mellan femårsräntan och faktisk inflation) 3,5-4,procent och det är ungefär vad som kan betraktas som enlångsiktigt normal nivå. Det är dock betydligt högre än tillexempel 1993, när realräntan var nere på strax över två procent.Det visade sig dock vara en överdriven nedgång som fick ettsnabbt slut när USA började strama åt penningpolitiken i börjanav 1994. Då steg obligationsräntorna världen över kraftigt. Attrealräntan är betydligt högre nu innebär att räntenedgången inteförefaller lika överdriven. Även om de nominella långa räntornaär nere på historiskt låga nivåer är dagens räntor merfundamentalt underbyggda med stabil och låg inflation.Förhoppningsvis är räntorna därför också mer uthålliga – även omde vänder uppåt borde ränteuppgången bli mycket mer måttlig än1994.

TILLRÄCKLIGT STIMULERANDEDen försvagade D-marken är också ett skäl till att Bundesbankförmodligen låter de korta räntorna ligga kvar på dagens nivåer.Man räknar uppenbarligen med att stimulansen från en svag D-mark,tillsammans med relativt låga räntenivåer, skall räcka för attfå litet bättre fart på den tyska ekonomin. Det finns alltså endel som talar för att den tyska ekonomin stärks i år, men manskall samtidigt komma ihåg att det fortfarande mest handlar omförhoppningar. Den tyska ekonomin har försvagats under desenaste månaderna och i förra veckan framförde exempelvis dettyska konjunkturinstitutet DIW att BNP förmodligen faller med enkvarts procent under första kvartalet i år.Att den tyskaekonomin är svag syns också tydligt i den svenska exporten.Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) sjönk värdet av exportentill Tyskland med nio procent under januari till november förraåret. Tyskland tar emot tolv procent av vår export och är vårstörsta exportmarknad. Tillsammans tar EU-länderna emot överhälften av den svenska exporten och den minskade undermotsvarande period med sex procent. Fortfarande kompenserar dockandra marknader i hög grad för den svaga europeiska marknaden.Totalt minskade exporten bara med en procent.

STÖRRE EXPORTVOLYMEftersom exportpriserna samtidigt har fallit innebär det att densvenska exportvolymen ändå har ökat en del. Undertolvmånadersperioden till och med november hade exportprisernafallit med drygt sex procent och det innebär att volymökningenhar varit hygglig. En grov uppskattning tyder dock på att vi harförlorat marknadsandelar i EU-länderna. EU-anpassningen avutrikeshandelsstatistiken har dock inneburit att den ärbetydligt osäkrare än tidigare, både här och i övriga EU-länder.Det är möjligt att det egentligen är litet sämre än SCB:sstatistik ger sken av. SCB:s bild av exporten ochindustrikonjunkturen är nämligen ljusare än den bild somKonjunkturinstitutets (KI) barometerundersökningar ger. EnligtKI:s januaribarometer är industrin inne i en period av måttligtillväxt. Efterfrågan från exportmarknaderna ökade något undersenare delen av året, men det är ingen stark uppgång.

Hemmamarknaden ger ännu så länge ingen vidare draghjälp.Orderingången från hemmamarknaden minskar fortfarande, mennedgången har åtminstone bromsats upp. En övervägande andel avföretagen anser fortfarande att orderstocken är för liten ochfärdigvarulagren för stora.

Inom byggindustrin ser det ännu värre ut. Från ett dåligtutgångsläge har byggkonjunkturen försvagats kraftigt under desenaste månaderna. Efter krisåren i början av 1990-taletstabiliserades läget och byggandet låg på en stabil och låg nivå.Men i slutet av förra året började det falla igen och även ijanuari fortsatte byggandet att minska kraftigt. Omkring hälftenav företagen uppger att byggandet var oförändrat i januari medanungefär hälften säger att det minskade. Ingen uppger attbyggandet ökade. Den s.k. confidenceindikatorn, som är ensammanvägning av omdömen om orderstockar och förväntadförändring av antalet sysselsatta, är tillbaka på samma låganivå som när byggandet rasade under 1991-1993.

En del av förklaringen till att byggandet försvagas på nytt äratt vissa bidrag till bostadsbyggandet upphörde under förra året.Uppskjutna infrastrukturinvesteringar bidrar också tillförsämringen. På KI pekar man också på att uppskjutandet av denbostadspolitiska propositionen har ökat osäkerheten om framtidenoch därmed bidragit till den dåliga byggkonjunkturen. Dessutomär många hushåll förmodligen fortfarande mycket försiktiga medatt byta till större och dyrare bostad. Enligt SCB:s s.k. HIP–undersökning (en enkät till hushållen om sparande, konsumtionoch förväntningar om den ekonomiska utvecklingen) säger nästanåttio procent av hushållen att de absolut inte kan tänka sig attbygga eller köpa ett hus eller en lägenhet under de närmaste tvååren. Ytterligare tio procent säger att de troligen inte kommeratt göra det. Trots räntefallet är hushållens efterfrågan på nyabostäder alltså mycket svag.

När det gäller annan privat konsumtion ser det litet bättre ut,men det finns inga tecken på någon ny konsumtionsboom. EnligtSCB ökade detaljhandelns försäljning bara med 0,4 procent ivolym under förra året. Handelns Utredningsinstituts (HUI)statistik för januari visar att den så kallade egentligadetaljhandeln låg på samma nivå som i januari förra året. Om manockså räknar med bilar, bensin, System- och Apotekshandel blirdet, tack vare kraftigt ökad bilförsäljning, en ökning med 1,5procent från i januari förra året.