Krisrederi och vinstmaskin

Så här mot slutet av semestrarna finns skäl att granska hur passagerarrederierna på börsen klarat sommaren. Resultatet är blandat. Först de negativa överraskningarna, som kommer från Stena Line. Bolagets halvårsrapport är en verklig rysare. Passagerartrafiken minskar, liksom biltrafiken och – förstås – den numer inte skattesubventionerade försäljningen ombord. Samtidigt ökar bränslekostnaderna.

Bolaget, som dragits med förluster i flera år, redovisade nu ett resultat som var betydligt värre än förväntat. Räknas engångsintäkterna från SPP bort var förlusten 677 miljoner kronor under perioden. Ledningen vågar inte tro på någon verklig vändning, utan spår bara att förlusttakten ska avta

– vilket troligen innebär ett helårsresultat som är ytterligare något sämre trots den regelmässiga uppgången under juli och augusti. Fortsätter trenden är bolagets soliditet nere kring 14 procent vid årsskiftet, vilket betyder att en nyemission eller fartygsförsäljning och/eller nedläggningar av linjer inte är långt borta.

Stena är alltså inget för nya aktieägare att kliva in i. Bara den som spekulerar i att rederiet köps ut från börsen bör behålla aktien.

Roligt Gotland

Roligare är det då att upptäcka vad som håller på att ske i branschkollegan Gotland. Det är inte bara den statsstödda passagerar- och godstrafiken till och från Gotland som går bättre än tidigare år. Förbättringen gäller i än högre grad de fyra tankfartyg som bolaget hälftenäger tillsammans med danska rederiet Torm. Under första halvåret 1999 redovisades en förlust från intressebolagen, främst tankfartygen, på 32 miljoner kronor. Samma period i år redovisar Gotland en vinst på 20 miljoner kronor.

”Tankraterna för den här typen av fartyg ligger kring 20.000-25.000 dollar per dag jämfört med 10.000-15.000 dollar för ett år sedan”, konstaterar Jan-Erik Rosengren, ekonomichef vid Gotland. ”De (raterna) följer med marknaderna för råoljetankfartyg men inte med lika stora svängningar”.

På spotmarknaden

De aktuella fartygen går alla som produkttankrar (bensin, nafta med mera) i Asien på den så kallade spotmarknaden, vilket betyder att fartygen till fullo kan dra nytta av de nu höjda fraktpriserna. Sedan rapporten presenterades har raterna stigit ytterligare och väntas ligga kvar på relativt höga nivåer åtminstone året ut, något som skulle betyda att vinsterna inom intressebolagen kan landa på i vart fall 30-40 miljoner kronor.

Till detta ska sedan läggas rörelsevinsten i den ordinarie Gotlandstrafiken, som står för strax över 80 procent av omsättningen, på i storleksordningen 120 miljoner kronor. Detta gör att vinsten efter finansnetto för hela rederiet hamnar på nivåer efter finansnetto kring 130-140 miljoner kronor, jämfört med 65 miljoner kronor under 1999. En vinst i den storleksordningen betyder ett resultat per aktie kring 30 kronor, vilket kan jämföras med aktiekursen kring 80 kronor.

Aktien ser därmed ut att vara undervärderad. Men den som finner det resonemanget riktigt måste tänka på att vinstnivåerna inte kommer att bestå på sikt. Inom några år kan tankmarknaden åter ge förluster. Det visar i alla fall historien – den nuvarande fraktboomen på petroleumprodukter är ju den första på nio år.

Gotlandsaktien har trots dessa risker alla förutsättningar att stiga ytterligare under de närmaste månaderna i och med att fraktraterna ligger kvar på höga nivåer och placerarna ”upptäcker” Gotlands exponering för tankmarknaden.

Men några varningar är på plats. Omsättningen på börsen i aktien är sporadisk och i förekommande fall liten, bland annat för att huvudägaren och VD:n Jan-Eric Nilsson sitter på nästan två tredjedelar av rösterna. En nedgång i fraktraterna leder sannolikt till snabba kursfall.

Men för den som i så fall blir sittande med Gotland-aktier kan det vara tryggt att veta att det egna kapitalet per aktie är nästan dubbelt så högt som börskursen. Och huvudägaren har i alla fall bestämt sig för att öka sitt inflytande. Häromveckan sjösattes ett återköpsprogram där bolaget ska köpa tillbaka tio procent av de egna aktierna.