Låglönelandet Sverige

Den svenska industriproduktionen har hittills under 1990-taletoch särskilt under de senaste fem åren vuxit sensationelltstarkt. Under 1990-talet har produktionen i Sverige ökat nästanfyra gånger så mycket som genomsnittet i EU-länderna.Av jämförbara länder är det bara Irland och Finland som har haftstörre uppgång. Irlands ökning står i särklass (150 procent),medan den finska industrin har ökat sin produktion med ett parprocentenheter mer än den svenska, eller med drygt 40 procent.I ökningen under 1990-talet ingår förstås den djupa krisen ibörjan av årtiondet, då industriproduktionen tvärtom minskade.Ser man till endast de fem senaste åren, 1993- 1998, ärproduktionsökningen i Sverige 45 procent. Det överträffasegentligen bara av en tidigare femårsperiod. Det var närföretagen återhämtade sig från depressionen i början av1930-talet. (Källa: Ekonomifakta. Statistiken går tillbaka till1913). En period med ungefär samma produktionsökning som dagens varåren 1945- 1950, då produktionen kom igång igen efter andravärldskriget. En annan jämförelse kan vara attproduktionsökningen under de senaste fem åren, och troligenunder 1990-talet som helhet, är lika hög som sammanlagt under1970- och 1980-talen.

Tack vare kronan

Betyder detta att Sverige är en av världens främstaindustrinationer, det som näringsminister Björn Rosengren annarsutlovat att Sverige ska bli?Man kan betvivla det. Det främsta skälet till den kraftigaökningen är deprecieringen av kronan 1992 och att de lågakostnaderna denna gång har kunnat behållas, till skillnad motförhållandet efter tidigare devalveringar.Enligt konjunkturinstitutet föll kronan med 27 procent mot våraviktigaste konkurrentländer, vägt med hänsyn till både exportoch import. Kronan steg något 1996, men ännu återstår omkring 20procents nedskrivning.Till detta kommer en kombination av låga löneökningar ochovanligt kraftigt ökad produktivitet i industrin. Jämfört med1990 har svensk industri totalt sett i dag förbättrat sittkostnadsläge med 27 procent, enligt KI.Att detta delvis har skett genom ökning av produktiviteten, detvill säga produktionen per arbetad timma, är förstås någotpositivt. Industrin har blivit effektivare. Trots attproduktionen ökat med 40 procent sedan 1990 har antaletanställda minskat med 18 procent (vilket delvis motverkas avlängre faktisk arbetstid). Till en del beror troligenproduktivitetsökningen också på att den höga arbetslösheten hargjort det lättare att rekrytera kompetent personal.

Lönen dominerar

Men den helt dominerande orsaken till den svenska industrinsframgångar under senare år är att de relativa lönekostnadernahar sjunkit. De anställda i industrin får alltså mindre betalt iSverige än i andra länder om man översätter till köpkraft.Sverige har ju också fallit tillbaka i levnadsstandard jämförtmed andra industriländer, under 1990-talet från tionde tillfemtonde plats.Enligt KI har de svenska exportpriserna under 1990-talet sjunkitmed omkring 25 procent i förhållande till ett konkurrensvägtaggregat av 14 andra länder. Vi har alltså ökat produktionen med40 procent, men säljer varorna 25 procent billigare. Rentmatematiskt skulle Sverige ha fått större inkomster om företagenhade kunnat undvika prissänkning och i stället nöjt sig med attöka produktionen i takt med övriga EU-länder.Det kan tyckas anmärkningsvärt att den svenskaindustriproduktionen har ökat till och med något mer än denamerikanska. Men detta kan jämföras med att de relativaamerikanska produktionskostnaderna har stigit med drygt 10procent medan de svenska har sjunkit med omkring 20 procent(enligt statistik över real effective exchange rates från OECD).De svenska företagen har kunnat öka produktionen tack varesänkta kostnader, de amerikanska har gjort det trots höjdakostnader. Till detta kommer givetvis andra skillnader, som attden amerikanska exportandelen utgör bara 10 procent av BNP.Den starka ökningen av industriproduktionen i Sverige är alltsåi första hand en följd av ökad export. Exportökningen under åren1993-1998 är den största under någon femårsperiod sedan 1950.Samtidigt har den svenska hemmamarknaden varit svag. Exportensandel av BNP har därför stigit från 30 procent 1990 till 44procent i fjol. En följd av detta är att Sverige har blivitavsevärt mer beroende av exporten än tidigare, och därmed merakänsligt för den internationella konjunkturen.

Tillräckligt överskott

Egentligen behöver man förstås inte alls försöka främja ökadindustriproduktion i Sverige. Vi har redan stora överskott ibytesbalansen, och därmed en större industri än vad sommotsvarar vår efterfrågan av inhemska eller importerade varor(de senare är exporten avsedd att bekosta).Bättre än överskott vore en industri som är effektiv nog attbetala höga löner och därmed bidra till en högrelevnadsstandard. Kronans fall har medfört en ökning avindustriproduktionen och högre sysselsättning än vad vi annarsskulle ha haft, men har troligen förhindrat en önskvärdstrukturell omvandling. En sådan innebär att företag läggs nedeller flyttar utomlands, medan nya tillkommer. Ett låglönelandvill vi helst slippa vara.