Mannen bakom det nya Japan

”Jag har förstört det gamla LDP”, förklarade Koizumi hösten 2005, efter att ha upplöst underhuset två år före ordinarie val, utlyst nyval och vunnit en jordskredsseger. ”Ett nytt parti har fötts.”

Den karismatiske Junichiro Koizumi med den tjocka, lockiga hårmanen har skrivit historia i Japan under sina fem år vid makten. Som en John F Kennedy har han skickligt använt sin charm för att driva sina frågor i media och skapa opinion.

Utan att ha stöd från partikamraterna i regeringspartiet LDP lyckades han bli vald till premiärminister 2001 och har därefter drivit igenom reformer trots hårt motstånd från de konservativa i partiet.

-Att Koizumi blev premiärminister är något som egentligen inte skulle kunna hända i Japan. Men efter år av stagnation och korruption inom partiet var LDP inte särskilt populärt, det var däremot Koizumi, säger Kenji Suzuki vid European Institute for Japanese Studies på Handelshögskolan i Stockholm.

Japan saknar den klassiska höger?väns­terskalan i politiken som präglar större delen av övriga världen. I stället är det två partier, förutom LDP Demokratiska partiet, DPJ, som har kämpat om makten på en spelplan som har sett helt annorlunda ut än i väst. Partierna är sammansättningar av olika särintressen, där företrädarna haft stor makt.

-Premiärministern var tidigare svag och ansvarfördelningen oklar. Koizumis företrädare förde exempelvis en expansiv politik trots att alla var medvetna om att reformer behövdes, säger Kenji Suzuki.

Ett annat fenomen som bidragit till en omfattande korruption, slöseri med skattemedel och som satt käppar i hjulet för reformeringen av Japans politik och ekonomi, är den så kallade järntriangeln. Den beskriver den starka kopplingen mellan byråkraterna i statsförvaltningen som styr statliga projekt, politiker som suktar efter storföretagens stöd och företagen som via goda kontakter med byråkraterna ser till att de gynnas av politiska beslut. Efter pensionen har de byråkrater som gynnat ett visst bolag haft alla möjligheter att få ett välbetalt jobb på samma bolag.

-Koizumi är en vilde som bidragit till att bryta upp kopplingarna i järntriangeln. Han har dessutom plockat in personer i partiet som inte heller är insyltade, som till exempel Heizo Takenaka, en ekonomiprofessor som utsågs till minister med ansvar för privatiseringen av det japanska postverket, säger Magnus Blomström vid European Institute for Japanese Studies.

Koizumi har upphävt de flesta restriktioner som hindrat företagen från att anställa tillfällig arbetskraft och därmed helt förändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden.

Han har genomfört reformer inom hälsovården som innebär att patienterna får stå för en större del av kostnaden, och den handplockade Heizo Takenaka har tvingat bankerna att rensa upp i sina låneportföljer. Ändå är det här bara början på Japans väg från ett protektionistiskt, traditionellt, centralstyrt och slutet land till ett globalt, öppet land.

Av tradition stannar kvinnor hemma efter första barnet, och nu diskuterar politiker hur kvinnorna ska förmås att söka sig ut på arbetsmarknaden. Dagis på företagen och flexiblare arbetstider är några förslag som förts fram. I Japan, som har en oerhört restriktiv invandringspolitik, nämns dock inte ens ordet arbetskraftsinvandring i debatten. Men det räcker sannolikt inte att den privata sektorn investerar i dagis, den offentliga sektorn måste också växa.

-Den offentliga sektorn står inför betydande utmaningar och investeringar. Den har en mycket viktig roll när klyftorna i samhället nu ökar, att bygga ett socialt skyddsnät för de svaga, säger professor Noriko Hama vid Doshisha Business School i Kyoto.

Hon är bekymrad över hur ökade ekonomiska klyftor kommer att öka arbetslösheten, antalet hemlösa och kriminaliteten i det japanska samhället, som länge varit väldigt homogent.

Samtidigt tror professor Hama att de flesta japaner i grunden är positiva till förändringarna, även om de har ett pris. Och det finns egentligen inte något alternativ. Reformerna måste fortsätta i högt tempo oavsett om Japan i höst väljer en ny politisk joker, eller en traditionalist.

Hittills har fyra premiärministerkandidater trätt fram. Den som bedöms som starkast, och som dessutom är Koizumis och marknadens favorit, är Shinzo Abe, nu regeringens totalsamordnare och talesman.

-Blir Abe vald kommer han att driva reformpolitiken vidare i Koizumis anda. De övriga skulle sannolikt avvika något från Koizumis linje, men med det inte sagt att reformprocessen skulle avstanna. Det finns helt enkelt ingen väg tillbaka, säger Kenji Suzuki.