När nätaffärer går snett

Lättfotad kreditgivning på nätet. Det är något som landets konsumentrådgivare ser på med oro och fruktan. Det innebär inte bara att människor lättare kan hamna i skuldfällan. Det kan också uppstå svåra problem när kunder gjort felslagna affärer med en motpart som i internetvärlden bara är ett musklick bort, men som fysiskt befinner sig utanför landets gränser.

Oklara regler

Om säljaren sitter i London och köparen i Stockholm är det inte klart var köparen ska klaga om något skulle gå fel. Allmänna reklamationsnämnden, ARN, är inte rätt ställe, säger Gösta Fischer på Svenska Bankföreningen, som även är ordförande för Eurofinas juristkommitté. Eurofinas är finansbolagens europeiska branschorganisation med 1.200 medlemmar där Sverige arbetar i sedvanlig svensk samförståndsanda. Arbetet ska förhoppningsvis leda fram till lagar och regelverk som medlemsländerna i EU kan enas om.

Om ARN eller en svensk domstol ska kunna ta upp ett sådant fall, förutsätter det dels att länderna erkänner varandras instanser; dels har ett liknande regelverk i botten. Det är inte alltid fallet, enligt Gösta Fischer, som säger att “en internationell klagomur” kan vara på gång.

Harmoniseringsarbetet pågår både i kommissionen och i näringslivet, men det är inte spikraka beslutsvägar som gäller. I det perspektivet är det gott nog att direktiv utfärdats om e-handel, distansförsäljning (vilket ställer krav både på information och ger kunden rätt till ångervecka), samt elektroniska signaturer.

Men än återstår den kniviga frågan: vem bör ta smällen när något går fel på nätet? I vilket land och i vilken domstol kan saken prövas och vilket rättssystem ska gälla?

Frågan är komplex och svaret långt från självklart. Olika konventioner pekar redan nu åt olika håll. Å ena sidan står konsumentintresset. Bör konsumenten ses som den svagare avtalsparten och skyddas? Å andra sidan står ett affärsmässigt och näringspolitiskt intresse. Är det rimligt att säljaren ska axla ett så omfattande ansvar?

Vems ansvar?

I andra sammanhang har ofta konsumentintresset fått väga tyngst, men om säljaren får ta hela ansvaret kan det bromsa utvecklingen. Enligt Gösta Fischer skulle säljarna inte våga satsa på nya marknader om ansvaret för en eventuell rättslig prövning blir för omfattande i varje enskilt land.

Än så länge är den gränsöverskridande handeln med finansiella tjänster på nätet förhållandevis blygsam.

Här i Sverige har det inte varit ett alternativ att handla finansiella tjänster i utlandet på grund av transaktionskostnader och skattelagstiftning. Men det är bara en tidsfråga innan utvecklingen tar fart.

“Internet kryper ned i verksamheters alla olika delar och nya EU-direktiv utgår också från detta faktum. Bland annat kommer ett nytt konsumentkreditdirektiv att ta fasta på dessa nya sanningar”, konstaterar Gösta Fischer.