Nätets genombrott

Iden finansiella sektorn ökar internetanvändningen med svindlande fart. Även om det gick fort i fjol så är det i år som det verkliga genombrottet väntas ske. På följande sidor speglar Affärsvärlden den snabba utvecklingen med exempel från olika delar av bank- och finansmarknaden.

Enligt en undersökning som finansinspektionen publicerade i våras (“Internet och Finansiella Tjänster”) var det under fem procent av kunderna som hade nätanslutning så sent som vid ingången av 1999. När år 2000 är till ända väntas andelen ha stigit till över 30 procent, det vill säga nästan var tredje bankkund kommer att kunna gör sina bankaffärer över nätet och in emot en halv miljon kunder kommer att kunna handla aktier på nätet, enligt samma källa. Hur många som verkligen kommer att utnyttja möjligheten är sedan en annan fråga.

Tillväxten fortsätter

Utvecklingen stannar knappast där. Investmentbanken J.P. Morgan har nyligen förutspått att antalet nätbankskunder i Europa kommer att nästan trefaldigas inom loppet av tre år, från 20 miljoner till 55 miljoner. Banken räknar med att Sverige kommer att ligga i täten med 50 procent av bankkunderna uppkopplade år 2003, mot “enbart” 25 procent i ett land som Tyskland.

En minst lika explosionsartad tillväxt sker när det gäller aktiehandel över nätet. Det finns prognoser som pekar mot att marknaden för internetbaserad aktiehandel i Europa ökar från 4,4 miljoner aktiekonton till nära 17 miljoner år 2003. Det betyder att marknaden nära nog fyrfaldigas på några år – om förutsägelserna infrias. Drivkraften är bland annat internetpenetrationen i kombination med ett växande aktie- och fondsparande. Att Sverige har gått om USA när det gäller andelen aktieaffärer som görs på nätet är onekligen ett tecken i tiden.

Sen start

Ett område som dock hittills inte riktigt tycks ha hängt med är försäkringssektorn. Det tecknas visserligen skadeförsäkringar över nätet, men knappast livförsäkringar, enligt den inledningsvis nämnda rapporten från finansinspektionen. För försäkringsbolagen tycks telefon fortfarande vara den viktigaste kanalen till kunderna. Det är också anmärkningsvärt att det var först så sent som i september i fjol som inspektionen registrerade den första försäkringsmäklaren som avsåg att mäkla via nätet.

Men inom andra segment av finansmarknaden är utvecklingen således desto mer revolutionerande. Att tala om en revolution är faktiskt ingen överdrift. Att Sverige ligger så långt framme i utvecklingen beror på att internetpenetrationen är så stor; Sverige ligger tillsammans med övriga Norden i täten i världen. För svenskt vidkommande är det lätt att konstatera att omfattningen av de skattesubventionerade hemdatorprogrammen spelat en stor roll för den snabba utvecklingen.

Därför är det inte så konstigt att produktutvecklingen är intensiv och att en mängd nya nischföretag etablerar sig på marknaden. Tyngdpunkten ligger naturligt nog på transaktionsintensiva tjänster som aktiehandel och betalningar, där inslaget av självbetjäning är stort, men även när det gäller mindre frekventa tjänster som bolån blir aktiviteten på nätet allt större.

Även om det finns starka krafter som driver på den snabba utvecklingen av nättjänster, så finns det också vissa faktorer som bromsar. En sådan är frågan om elektroniska signaturer, det vill säga att kunden elektroniskt kan signera avtal med samma rättsverkan som med en manuell underskrift. Så länge den frågan inte är löst lagstiftningsvägen accepterar finansinspektionen endast manuellt underskrivna kreditavtal. Det gör tillvaron litet mer komplicerad för exempelvis bolåneinstituten. Troligen är det också denna fråga som fått försäkringsbolagen att avstå från att teckna livförsäkringar på nätet.

Regler på väg

Men snart kommer kanske problemet att vara ur världen. I slutet av maj lade regeringen en proposition på riksdagens bord om kvalificerade elektroniska signaturer. Förslaget bygger på ett EG-direktiv. Avsikten är att det ska skapas regler för detta så att tilliten till elektroniska signaturer ökar.

Hittills kan man knappast hävda att den snabba utvecklingen skulle ha lett till några större förskjutningar av konkurrensförhållandena på marknaden. Det är fortfarande de stora bankkoncernerna som dominerar. Men vid sidan av dessa finns det en växande rad av nischaktörer. Det tvingar i sig även de traditionella bankerna att utforma nya strategier och att se över sina villkor, inte minst därför att portalkriget och nya e-handelsplatser medför att branschglidningen har ändrat utseende. Risken är att utmanarna “stjäl” de mest attraktiva kunderna, men som framgår av en artikel på sid 82 vore det dumt att underskatta bankernas möjligheter att hävda sig. Det finns inga andra som har så välkända varumärken, så stora kundbaser och sådan bredd i produktutbudet som de etablerade bankerna.

För privatkunderna är denna utveckling av godo. Den leder till ökad transparens, bättre tillgänglighet till finansiella tjänster och förhoppningsvis lägre kostnader. Det finns alla skäl att tro att konkurrensen ökar tack vare internet, men det finns också risker som kunderna tidigare knappast ställts inför. Att tillgängligheten inte alltid är hundraprocentig har många aktiekunder redan kunnat konstatera när trycket har blivit för stort på bankernas eller mäklarnas system.

Krav på information

Men det finns även andra problem. Finansinspektionen har exempelvis pekat på det faktum att vem som helst som på egen hand kan utföra mycket komplicerade och riskfyllda transaktioner på nätet ställer stora krav på bankernas information och support. Samtidigt kan det vara svårt för kunderna att avgöra vad som är information och vad som är rådgivning.

Inte heller går det att bortse från risken att det kan dyka upp oseriösa aktörer på nätet när e-handel och e-banking blir allt vanligare. För att hjälpa kunderna att skilja agnarna från vetet så har det tagits en del initiativ på olika håll. Det kan handla om olika typer av certifiering. Det talas om att skapa “upplysta gator” som leder till seriösa webbsidor och portaler.

Självreglering

I Storbritannien finns en organisation som med regeringsstöd driver ett sådant projekt under namnet Trust UK (se faktaruta s 62). Det är ett exempel på självreglering som finansinspektionen visat stort intresse för. Ett annat exempel är revisions- och konsultfirman Ernst & Young som arbetar med certifiering av webbsidor. I USA har verksamheten pågått några år, men den finns nu också i Sverige.

Finansinspektionen hävdar att detta arbete är viktigt, inte för att begränsa kundernas handlingsfrihet, utan tvärtom för att avslöja oseriösa webbsidor och att bemöta desinformation. Det gäller därför att kontrollera den information som lämnas på sidorna. Det är här som Trust UK kommer in i bilden som en förebild. Ett alternativ kunde vara, enligt inspektionen, att låta Konsumenternas Bank- respektive Försäkringsbyrå certifiera och kontrollera de finansiella företagens webbsidor.

Rådgivning saknas

Dessutom har finansinspektionen uppmärksammat att en motsvarighet till dessa rådgivningsbyråer för bank- och försäkringssektorn saknas för värdepappersområdet. Det är uppenbart att inspektionen gärna skulle vilja se att det bildades en sådan när kunderna har allt större möjligheter att på egen hand göra riskfyllda värdepappersaffärer. Enligt uppgift görs mellan 70 och 95 procent av antalet kundkontakter med de fristående mäklarna över internet.