Obalanserad arbetsmarknad

En genomsnittlig bedömning bland prog-nosmakare är att den svenska ekonomin ska växa med 4,5 procent i år. För att hitta motsvarande tillväxttal måste man gå tillbaka till 1970. Påfallande många bedömare är dessutom överens om att det ska kunna ske utan alltför stora spänningar på arbetsmarknad och utan att inflationen tar fart.

Nu börjar dock signalerna om obalanser i ekonomin att bli allt tydligare.

Störst anledning till oro finns kanske för arbetsmarknaden. Här börjar situationen bli ansträngd. I maj var arbetslösheten 4,1 procent, vilket är mycket goda nyheter för regeringen, som nästan har uppfyllt sitt löfte om fyra procents arbetslöshet före utgången av 2000.

Men samtidigt fortsätter dock antalet obesatta vakanser att öka kraftigt, vilket visar att företagen får allt svårare att få tag på kompetent personal.

Eldar på arbetsmarknaden

Att i denna situation, i enlighet med regeringens önskemål, ytterligare elda på arbetsmarknadsbrasan genom att öka de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (se Afv 17/00) gränsar till galenskap. Åtgärderna borde i högre grad inriktas på insatser som underlättar företagens rekrytering, istället för på volymåtgärder, till exempel rutinbetonade jobbsökarkurser.

Den inställningen hade för övrigt också Ams-chefen Anders L Johansson i våras, innan näringsminister Björn Rosengren presenterade krav på att uppemot 50.000 fler personer borde sysselsättas i arbetsmarknadspolitiska årgärder. Av allt att döma har Ams nu backat och har tvingats acceptera Rosengrens krav.

Oroväckande är också signalen om att priserna ökar snabbare än tidigare. En stor del av maj-uppgången förklaras i och för sig av högre bensinpriser, men även bortsett från dessa höjdes priserna mer än väntat. Fortfarande ligger dock inflationen klart under riksbankens mål på två procent. I sin senaste inflationsrapport hade riksbanken en prognos om stigande inflation under de närmaste åren, en inflation som tros landa på 2,0 procent vid slutet av 2001.

Om inflationen redan nu börjar ta fart blir det svårt att räkna hem en inflation understigande två procent på så lång sikt. Därmed är det bäddat för en räntehöjning, kanske redan i augusti.

I veckan som gick kom statistik som belyser det mesta i den svenska ekonomin. Nationalräkenskaperna, ett preliminärt facit över ekonomin, redovisade utvecklingen under första kvartalet i år. BNP-utvecklingen blev tre procent i årstakt, klart under marknadens förväntningar. Det finns dock ingen anledning till oro. Den lägre tillväxten kan till stor del förklaras av tillfälliga faktorer. Bland annat påverkades statistiken av den milda vintern som drog ner energiförbrukningen. Dessutom är det mer regel än undantag att siffrorna revideras när ett mer tillförlitligt underlag blir klart.

Annan statistik, som exempelvis Konjunkturbarometern, redovisar en betydligt starkare bild av svensk ekonomi. Det gäller framför allt bredden i uppgången. I stort sett alla delar av näringslivet har utvecklats positivt hittills under året. Den senaste statistiken över detaljhandelns omsättning visar dessutom på en obruten konsumtionsvilja hos de svenska hushållen. I april månad steg omsättningen med nära nio procent (i årstakt).

Vid sidan av hushållens konsumtion är det exporten som bidrar mest till tillväxten. Den offentliga konsumtionen minskade däremot första kvartalet.

En oroväckande faktor är att investeringarna ännu inte riktigt skjutit fart. Visserligen väntas industrin öka sina investeringar under året, men den snabba produktionsökningen, sju procent första kvartalet, kan göra att företagen snabbt slår i produktionstaket. När detta sker är normalt prishöjningar nästa steg.

Läs mer på sid 34-39.