Ont om godbitar i köpsugen bransch

I helgen blev det klart att Carlsberg tar över Pripps Ringnes, norska Orklas bryggerirörelse. Samtidigt meddelade konsumentvarujätten Unilever att man betalar 180 miljarder kronor för amerikanska Bestfoods, stolt ägare till varumärken som Knorr (såser), Hellmanns (majonnäs), Skippy (jordnötssmör) och Mazola (olivolja). Dessutom planerar brittiska Cadbury och franska Danone ett jättebud på Nabisco, en USA-baserad koncern som är världsledande inom kex och kakor.

Fusionsfebern i livsmedelsbranschen är inte bara omskakande för själva bolagen. Den sänder också en viktig signal till aktiemarknaden.

Ty även om raset för teknikaktier tidigare i vår har gjort att bolag i traditionella branscher framstår som mer intressanta, så innebär det inte att företagen har någonting gratis. Företagsledningarna har haft svårt att övertyga aktiemarknaden, som fortfarande minns raset i slutet av 1990-talet för de så kallade globala masskonsumtionsaktierna (Coca-Cola, McDonald’s, med flera). Man skulle kunna tro att börsens skepsis borde minska i takt med att konjunkturen förbättras. Men Europakonjunkturen har en bra bit kvar innan den är inne i samma fas som under andra halvan av 1980-talet. Prishöjningar är fortfarande nästan omöjliga att få igenom.

Det här klimatet – och pressen från börsen att agera – tvingar företagen att ta ett flertal smärtsamma beslut. Carlsberg har till exempel inte bara genomfört affären med Pripps, som förvandlar den samlade koncernen till världens femte största dryckestillverkare, utan har också tvingats strukturera om sig internt i aktieägarvänlig riktning. Banden mellan bolaget och dess huvudägare, Carlsbergstiftelsen, ska lösas upp. Dessutom ska Carlsberg sälja perifera innehav. Ett sådant är Köpenhamns tivoli, där Carlsberg är en av de större ägarna.

Femprocentsförbannelsen

Som många andra konsumentvaruföretag lider öljätten av vad man skulle kunna kalla femprocentsförbannelsen. Tillväxten brukar ligga kring fem procent per år och även marginalen ligger stadigt kring femprocentsstrecket.

Fem procent – det kan verka som en acceptabel tillväxttakt eftersom det är en à två procentenheter högre än BNP-utvecklingen i industriländerna. Men det är naturligtvis väsentligt sämre än de tillväxttal aktiemarknaden är van vid från andra branscher. Bolagen försöker höja takten, inte minst genom expansion i Asien, Östeuropa och andra så kallade tillväxtmarknader. Här finns en intressant potential. Carlsberg/Pripps är hälftenägare i det snabbväxande Baltic Breweries i Ryssland. Men hittills har konsumentvaruföretagen nästan alltid tenderat att överskatta sin förmåga att växa i perifera regioner.

För att bevara börsens förtroende har konsumentvarubolagen insett att de måste utsätta sig själva för en omild omstrukturering. Det gäller inte minst för de medelstora bryggeriföretagen. Förra veckan bestämde brittiska Whitbread, som bryggt öl i 258 år, att avyttra verksamheten, vilket också en annan konkurrent, Bass, är på väg att göra. Franska Kronenbourg svaldes nyligen av den största brittiska ölproducenten, Scottish & Newcastle.

Rensa i produktfloran

Företagen måste alltså dels satsa på stordrift (Pripps Ringnes får över 60 procent av den svenska ölmarknaden); dels rationalisera i produktfloran (Unilever ska gå från 1.600 olika varumärken till “bara” 400). Bolagen försöker också bli ännu bättre på att underhålla mängder av smala varumärken. I ölbranschen marknadsförs en mängd ölsorter från små bryggerier på ett sådant sätt att konsumenterna ska tro att de härrör från självständiga företag. Mariestad framstår exempelvis som ett exklusivt litet bryggeri men ingår i Spendrupskoncernen.

Stark struktur

Är det då mödan värt att satsa på konsumentvaruaktier? Svaret är – precis som när det gäller teknikaktier – att det beror på. Carlsbergaktien, med ett p/e-tal på 15, är knappast särskilt billig. Livsmedelsföretag kan vara intressanta i en del lägen, exempelvis i tider av djup lågkonjunktur (folk måste ju äta och dricka). Men det är tveksamt om de utgör ett alternativ i dagens läge – särskilt som börserna tagit sig ordentligt de senaste dagarna.

En placerare som vill sänka risken i portföljen kan förvisso bredda sig mot en del traditionella branscher. Men då är det förmodligen bättre att satsa på kvalitetsbolag. Det är ont om sådana i livsmedelsbranschen, i alla fall i Europa. Den som i så fall vill ha exponering mot konsumentsektorn bör förmodligen välja bolag som levererar annat än mat och dryck. Till exempel kläder (Hennes & Mauritz).