På väg mot oligopol

När Europa började avreglera sina energimarknader på 1990-talet menade en del att vi på sikt skulle gå från regionala monopol till ett europeiskt oligopol med fem–sju stora koncerner. De fick rätt. I dag har vi sex stora internationella energikoncerner.

Störst, mätt i försäljning, är franska GDF-Suez, som är ett konglomerat inom el, gas, vatten och avfall. Franska EDF är störst om vi håller oss till el och gas. Dessa två franska företag, liksom italienska Enel, tyskarna Eon och RWE samt spanska Iberdrola, har alla en betydande internationell verksamhet med rörelser även utanför Europa, främst i Nord- och Sydamerika.

Vattenfall platsar inte bland de riktigt stora, trots alla förvärv. Mätt i försäljning kommer Vattenfall, som bara definierar norra Europa som sin marknad, på nionde plats, räknat på fjolårets försäljning. Köpet i förra veckan av Nuon, ett medelstort nederländskt företag, för 8,5 miljarder euro (95 miljarder kronor) gör att Vattenfall knappar in något på de största. För tio år sedan låg Vattenfall på 15:e plats.

Håller vi oss till antalet producerade kilowattimmar el är Vattenfall dock nummer fem i Europa, inom värmeproduktion är företaget etta med sina fjärrvärmeanläggningar i Tyskland, Polen och Norden. Nuon tillför en del på båda dessa områden plus viss gasverksamhet.

En rad större köp på senare år har ritat om den europeiska energikartan, ofta under stor turbulens och med politiker inblandade. Franska GDF och Suez blev ett, Iberdrola har tagit över Scottish Power, Enel har köpt Spaniens största företag, Endesa. Eon har tagit över krafttillgångar från både Enel och Endesa. EU-kommissionen har fullt upp med att tygla marknadsmissbruk som lätt uppstår i denna bransch med stordriftsfördelar.

I år har tre större förvärv offentliggjorts, alla till samma multipel! För Nuon betalar Vattenfall 9,7 gånger rörelseresultatet före avskrivningar. Samma multipel fick RWE ge för nederländska Essent och EDF när man tog över kärnkraftsbolaget British Energy i januari.

På sikt kommer fler regionalt inriktade företag att försvinna. Om detta är bra för kunderna kan diskuteras. På elmarknaden är det i alla fall klart vad som avgör priset för kunden: tillgången på billig kärnkraft. Länder med energibolag som satsat mycket på kärnkraft har de lägsta priserna, exklusive skatter: Frankrike, Finland, Sverige. Högsta elpriset finns i länder som baserar sin kraftproduktion på i huvudsak kol, olja och gas: Italien, Irland, Storbritannien, Tyskland, och Holland.

Mot denna bakgrund är det inte så märkligt att italienska Enel i förra veckan slöt avtal med EDF, världens ledande kärnkraftsoperatör, om att gemensamt bygga fyra kärnkraftverk i Italien, med målet att ha första reaktorn klar 2020.

***

Vattenfall nia

Europas största energibolag har olika strukturer. El och gas dominerar, men det förekommer också värme, olja, vatten, avfall, till och med telekom och entreprenad i något fall. GDF Suez och Scottish & Southern Energy är mest diversifierade. Vattenfall är nia, mätt i total omsättning, men femma inom elproduktion, trea inom förnybar energi och etta på värmeproduktion.

Europas största energiföretag

Företag – Land – Omsättning, mdr euro, 2008

GDF Suez – Frankrike – 83

Eon – Tyskland – 80

EDF – Frankrike – 64

Enel – Italien – 60

RWE – Tyskland – 45

Iberdrola – Spanien – 25

Centrica – Storbritannien – 22

Scottish & Southern – Storbritannien – 18

Vattenfall – Sverige – 15

EDP – Portugal – 13

Källa: Företagsrapporter.