Pinsam process

Knappt någon minns längre spekulationsförlusterna hos fondkommissionärsföretaget Alfred Berg. I december 1994 rullades en härva upp där en av de anställda, nu 41 år, anklagades för att ha spelat bort 140 miljoner kronor i optionsaffärer. Affärerna sades ha dolts i bokföringen och rullades över flera årsskiften, något som på sin tid fick stor medial uppmärksamhet. De enda som drabbades i någon större utsträckning var firmans anställda, som fick sin vinstbonus nedskuren det året.

Förlusterna har sedan dess utretts ordentligt, inte minst av Alfred Berg som på sikt vill kräva skadestånd. Processen har producerat i storleksordningen 5.000 dokument. Efter 1997 har utredningen nästan helt stannat av. Ärendet har bollats mellan olika avdelningar och under de senaste åren har chefsåklagare Eva Regner sagt att hon varit överhopad med andra undersökningar.

Ny åklagare

På senare tid har det skakat till i rättsmaskineriet. Bland annat tvingades det i förra veckan fram ett överraskande byte av åklagare. Ny ansvarig blir en annan chefsåklagare, Bjarne Rosén.

Efter snart sex år i rättvisans kvarnar får ärendet också vad som kallas “förtur”. Det betyder antagligen inte mycket. Även om Bjarne Rosén lägger allt annat åt sidan kan målet inte bli klart för beslut om åtal eller ej förrän tidigast i höst.

Mänskliga rättigheter

Problemet för myndigheterna är inte bara att de tidigaste delarna av de misstänkta brotten kan bli preskriberade. En dom i Ängelholms tingsrätt från i januari i år sätter också fingret på en annan problematik. I Ängelholm väckte en åklagare åtal mot fyra män misstänkta för bland annat grovt häleri. Brotten, männen sades ha befattat sig med stulen datautrustning, skulle ha begåtts 1994 men åtalet lämnades in först 5,5 år senare. Förseningen berodde på tidsbrist.

Tingsrätten fann visserligen männen skyldiga men menade att myndigheternas handläggning var oacceptabel. Något straff utdelades därför inte eftersom rätten ansåg att senfärdigheten strider mot internationella regler om de mänskliga rättigheterna, som stipulerar att rättegångar ska hållas inom rimlig tid. Inom EU är den tiden 3,5 år (om inte den misstänkte själv fördröjer processen), efter domar mot den tyska och italienska staten.

Åtminstone för en av männen i Ängelholm har domen, och därmed resonemanget, vunnit laga kraft.

Nu är det inte säkert att Stockholms tingsrätt resonerar på samma sätt, om åtal någonsin väcks mot den f.d. Alfred Berg-anställde. Men chansen/ risken finns. Och skulle mannen ändå fällas går det att hävda att han redan har fått sitt straff genom att han tvingats leva i ovisshet. Skulle han frias, eller om utredningen läggs ned, får kanske staten en stämning på halsen på grund av sin segdragna hantering.