Politiker-topparna: Sverige kläms mellan energimakter

Sverige har över århundradena skeppat ut enorma mängder energi. Inte som oljefat eller kol, men väl inbäddade i energitunga produkter.

För vi behärskar konsten att tämja energi. Det har synts i trävaror, järn, stål och maskiner.

Själva energin har vi däremot sällan exporterat – förrän på senare år. Med elen som vår nya ryggrad, kan vår export ändras i grunden likt relationerna till omvärldens tre dominanta maktcentra.

Det menar tre före detta energiministrar över varsin kopp kaffe.

Maud Olofsson: Ursäkterna från GM och Ford

Maud Olofsson (C) tar oss genast till den jättelika bilmässan i Detroit 2007. Hon är där som ny energiminister (2006–2011).

”Utbudet retar mig så grymt. Vi i väst var så sega att se ekonomin i elen.”

På mässgolvet slogs Olofsson av en tydlig brist.

”Inte en elbil syntes till på hela mässan. Bara stora truckar och halvnakna brudar.”

Samma kväll, högt uppe i en av skraporna i Detroits skyline, frågar hon ut cheferna på GM och Ford: ”Var är miljö- och elbilarna?” De ursäktade sig med dålig efterfrågan.

Olofsson satt förundrad. Vem skulle ha rätt om framtiden? Bara några månader senare lanserade både Tesla och BYD sina första elbilar.

I Sverige debatterades samtidigt inte elbilar men desto oftare energipriser.

”Vi var så trygga med vår kärnkraft och vattenkraft att vi knappt tog nya energislag på allvar”, säger Olofsson.

Till slut, 2009, öppnade politiken för mer förnybart och ny kärnkraft. Det var väl sent, tycker den tidigare energiministern och påminner om hur vi lät danskarna ta över vår vindkraftteknik från Asea.

Sedan dess har den elektriska verkligheten sprungit ikapp oss.

Kina utmanar vår teknik

Olofsson beskriver hur Kina gått bakåt i demokrati men framåt i energiinnovation. Kinas massiva utveckling av batterier, solpaneler, elbilar och elteknik är i en klass för sig. Nu är det dags för Europa att utveckla ikapp.

Samtidigt gör tullkriget att Sverige och Europa nog tvingas närmare Kina, resonerar hon. Den tidigare energiministern ser likheten med Volvo Cars sköra överlevnad 2010.

”Vilken tur att Geely tog över Volvo personbilar. Amerikanerna var på slutet helt ointresserade av Volvo och Saab. Amerikanerna hade lagt in över 60 miljarder kronor och var beredda att lägga ned för gott. Geely betalade en tredjedel för Volvo. Om Geely i dag fått köpa Volvo är däremot mer osäkert.”

Hon medger att det är svårt att se kinesiska ägare ta över Northvolt idag. Den nya misstänksamheten präglar en rad affärer, som grafitfabriken i Timrå, men även projekt med vindkraft och telekommunikation.

Olofsson vill se mer framtidsorienterad debatt och att Sverige behöver kliva fram i energi- och elfrågor. Samtidigt är det uppenbart att det elektriska ledarskapet är kinesiskt. Flera europeiska biljättar producerar i dag med lokala kinesiska bilmärken i Kina för att nå kinesiska kunder.

Maud Olofsson har solpaneler på sitt hus och har även funderat på att köpa batteri för att bli mer självförsörjande.

År 2011 lämnade hon över stafettpinnen som energiminister till Anna-Karin Hatt, som även hon var inbokad för ett kaffesamtal om dagens elfrågor, men hastigt fick kasta om kalendern, och ge sig in i rollen centerns nya partiledare.

Baylan: El vår nästa exportråvara

En mer sentida energiminister vill se elen som Sveriges nästa stora exportråvara. Ibrahim Baylan (S) menar att svensk debatt missat en huvudpoäng.

”Sluta tala om bara vårt elbehov. Vi måste se elen som en råvara värd att exportera. Sverige har exceptionella fördelar i vatten, vind och kärnkraften. En sådan export skulle gynna både företag, hushåll och samhället,” menar Baylan, som var energiminister åren 2014–2019.

Det stora elstoppet i Spanien och Portugal nyligen får Baylan än mer engagerad. Sverige kan bli en av Europas energihubbar.

Tidigare ECB-chefen Mario Draghis larmrapport i fjol ger ytterligare argument. Draghi varnade för bristen på energi, ny teknik och bristen på låga elpriser kan bromsa Europas tillväxt. Här hämtar Baylan ytterligare argument.

”Sverige kan inte bara producera el. Vi kan även tekniken runt omkring. Hårdvara och mjukvara. Vi kan hela paketet. Vi är redan Europas näst största exportör av el efter Frankrike. Låt oss bli ännu större producenter av el och eltjänster. Vi kan stabilisera moderna elsystem, med el, vätgas och tjänster i samma lösning.”

Baylan syftar på de ojämna priser som i dag överraskar många företag, kommuner och hushåll. Genom att producera mer än vårt eget behov så skulle vi kunna vinna två fördelar: lägre och mer stabila priser. Att tekniskt lösa det med stödtjänster är redan i full gång. Och samtidigt får vi exportinkomster, betonar Baylan.

”Vi ska inte stanna vid 300 TWh utan höja ambitionen till 500. Vi vet vilken väg Europa ska gå. Vi har själva gjort den resan på 70-talet. De ska nu lämna gas och olja, för att vi alla ska bli elektriska.”

“Allt kan vi exportera”

Stigande nätavgifter i Sverige väcker irritation, har Baylan noterat.

”Det skedde under mitt ansvar som energiminister, det kan jag erkänna. Vi styrde om elsystemet mot investeringar. Det var rätt då, men nu med dagens moderna teknologi borde vi i stället styra om så att vi utnyttjar dagens nät mer optimalt. Vi ska inte styra mot stora nät, utan smarta nät.”

Förutom energi har svenskarna teknikkunskaper av hög klass, menar han. Ny teknik har vuxit fram. Mjukvara hjälper till.

”Vi såg inte att batteripriserna skulle gå i källaren. Samtidigt finns mjukvara som kan matcha till billigare elnät. Energifrågan innehåller massor av spännande mjukvarutänk. Allt behöver vi här hemma. Allt kan vi också exportera.”

Baylan manar svenska politiker att titta utomlands. Både i Texas, Kalifornien och Kina står ny teknik för avgörande tillskott i styrningen av el. Batterier och annan energiteknik lyfter hela lokala samhällen och deras ekonomiska utveckling.

“Elbolagen borde mätas på deras förmåga att leverera stödtjänster, effektiviseringar och inte minst kundnöjdhet måste bli ett centralt mått. Elen är ju här för att skapa nöjda användare.”

Ingenjörerna har länge styrt Sveriges elnät. Det är dags för att industrialister, ekonomer, programmerare och säljare tar vid. El får inte bli ett särintresse för elingenjörer. Den behöver bli allmängods. En allemansrätt.

”Jag har varit runt hos många svenska industribolag. Energifrågan har aldrig varit så högt upp på agendan som nu. Vi måste lära oss ännu mer och snabbare. Som litet exporterande land är vår nyfikenhet vår största tillgång. Vi måste bejaka förändring och nya idéer. 9 av 10 av världens mest sålda ellastbilar och elbussar är kinesiska. Det borde säga oss något.”

Pagrotsky: USA är delat

USA har senaste tiden gjort armkrok med de arabiska oljestaterna och pumpar olja som få andra. En relation som kan hålla i sig. För USA har både högljudda petrolheads och techgiganter, påpekar Leif Pagrotsky, energiminister 2004–2006. Han bodde även i USA som student och senare generalkonsul.

”USA storsatsar återigen på olja, häver miljöskydd, skapar nya riggar i Alaska och pipelines ut över landet. Vi kan bli förvånade men de ser sig som ett oljeland.”

Det handlar om bestående förändringar som ändrar ekonomin. Samtidigt håller de fast vid stora plåtbilar som slukar stora mängder bensin.

Pagrotsky beskriver samtidigt USA som ”teknikdelat”.

”USA utvecklar även ny teknik och elenergi som få andra. USA har samtidigt två tydliga läger. De har entusiaster både i olja och elteknik.”

Oljan omfamnas av de mindre välbeställda amerikanerna i stora vräkiga fordon långt ifrån kusterna. Vid kusterna märks i stället techjättarna med fokus på el, datahallar och egen kärnkraft.

USA:s storsatsning på olja innebär naturligt pressade oljepriser. Något som gynnar de mest pressade amerikanska hushållen. Samtidigt kan billig olja hålla trycket på förändring mot en mer eldriven ekonomi borta globalt.

”USA är inte ensamma om att pressa oljepriset. Samma sak gör Saudi och Ryssland. Effekten kan mycket väl bli att oljan lever kvar längre än väntat och den eldrivna ekonomin försenas”, säger Pagrotsky.

Därmed kan USA:s oljevurm hålla tillbaka elektrifieringen av Europa. Samtidigt som amerikanerna har ett oljepris som i snitt är en tredjedel av det i Europa.

USA har däremot ingen kärlek till elen i sig, utan snarare energi. Amerikanerna subventionerar gärna kärnkraft. Vi känner igen ekon från Sverige idag.

”Över en middag hos guvernören i New Jersey fick jag höra hur de med skattemedel subventionerade ett stort kärnkraftverk. Det handlade om jobben, hävdade guvernören. Nu ser vi det igen.”

“Affärer som många ångrat”

Det spansk-portugisiska elavbrottet är knappast det första eller sista. USA fick ett elavbrott 2003 som slog ut elen för 50 miljoner amerikaner. Prislappen räknades till över 40 miljarder kronor.

Pagrotsky ser likheter med Sverige. När han tog över ministerjobbet hyllades fortfarande samgåenden mellan nätbolag. Eon köpte Sydkraft 2001. Fortum köpte Birka Energi 2002.

”Det är affärer många personer har ångrat.”

Han syftar på drömkalkyler som lovade stora samhällsvinster. Istället har vinsterna synts mest på börsen, enligt Pagrotsky.

Samtidigt kan Sverige och Europa fastna i byråkratin, varnar han och beskriver dagens utbyggnad av elnät som en kamp mellan olika jurister som tolkar märkbart svag reglering.

”Myndigheterna har sina jurister. Bolagen har sina. Vi kan lätt gissa vem som betalar mest och får ut mest”, säger han.

Inhemska svenska bråk och tvetydigheter lär fortsätta. Samtidigt väntas Sverige öka exporten av el med 38% närmaste tre åren. Parallellt storsatsar auktoritära Kina, Europa och USA på energifrågan med lagar, tullar, teknik och subventioner.

Tumultet och tvisterna i energifrågan är bara i sin linda.

Claes Hemberg är oberoende ekonom och krönikör på Afv