Privatiserade pengar

Att hantera kontanter kostar pengar. Trots visionen om det kontantlösa samhället är kontantbetalningar mycket vanliga, framför allt vid mindre transaktioner.

Fortfarande spelar alltså sedlar och mynt en stor roll för betalningssystemet, i synnerhet om man ser till antalet transaktioner. Så länge det är så krävs det en infrastruktur för den fysiska hanteringen av kontanterna. Det handlar bland annat om att transportera pengar till och från banker och detaljhandelsföretag, att fylla på bankomater och tömma P-automater, att kontrollera sedlarnas äkthet och att räkna dagskassor. Dessutom uppstår alltid säkerhetsrisker så fort det finns kontanter med i bilden.

Kostnaderna för hela denna hantering beräknades för några år sedan till omkring tio miljarder kronor om året. Mycket talar för att det finns effektivitetsvinster att göra med en rationellare struktur.

Servicefunktion

En nyckelroll spelar riksbanken, som hittills haft två olika uppgifter på detta område. Dels har riksbanken som Sveriges centralbank ensamrätten att ge ut sedlar och mynt, dels har riksbanken av hävd fyllt en servicefunktion genom att ha ansvaret för att distribuera kontanter till bankerna. Faktum är att distributionen länge var kostnadsfri, det vill säga i praktiken subventionerad. Det var först härom året som bankerna och Posten började betala avgifter för dessa tjänster.

Riksbankens roll är på väg att förändras i och med att centralbanken renodlar sin funktion till den rena myndighetsrollen, det vill säga sedelutgivningen, ansvaret för betalningssystemets stabilitet och ett fast penningvärde. Ett stort steg på den vägen togs för ett par år sedan då den operativa verksamheten sattes på bolag under namnet Pengar i Sverige AB (PSAB), som alltså är ett dotterbolag till riksbanken.

Vill öka effektiviteten

Syftet med att etablera PSAB var uttryckligen att riksbanken ville öka effektiviteten i kontanthanteringen. Målet sades vara att till 2004 både höja servicegraden och sänka kostnaderna i betalningssystemet – hos bankerna, Posten och i detaljhandeln. Närmare bestämt skulle kostnaderna minska med 10 procent, eller en miljard kronor på årsbasis.

Nu är det dags för nästa fas. I våras beslöt riksbankens direktion föga överraskande att gå vidare på den inslagna vägen genom att privatisera PSAB, som är ett företag med 380 anställda och en omsättning på årsbasis på runt 300 miljoner kronor.

Privatiseringen väntas ske före årsskiftet. Avsikten är att det sker genom att PSAB delas upp i två delar. Den kommersiella verksamheten – till exempel transporter och uppräkning av dagskassor på entreprenad – ska enligt planerna säljas till en privat ägare. Inom detta område konkurrerar PSAB till stor del med Securitas och andra säkerhetsföretag.

Bankerna tar över?

Den andra delen av PSAB är i princip en servicefunktion åt bankerna med lagerhållning samt in- och utlämning av sedlar och mynt. Det är en verksamhet som riksbanken vill att bankerna själva ska överta, men frågan är hur intresserade de är av detta. Det verkar snarast som om bankerna numera ser kontanthanteringen som ett nödvändigt ont och en verksamhet som de gärna vill dra ned på eftersom den är både tungrodd och kostsam.

Men riksbanken vill alltså begränsa sin roll på distributionsområdet till att – förutom sedelutgivningen – hålla strategiska lager av kontanter för extraordinära behov och till att förstöra gamla och slitna sedlar.

Ett annat uttryck för denna strävan efter att renodla riksbankens roll var försäljningen för ett halvår sedan av sedelpappersbruket och sedeltryckeriet i Tumba, liksom myntverket i Eskilstuna. Sedeltillverkningen har övertagits av amerikanska Crane &Co, ett familjeföretag som under de senaste 100 åren tillverkat sedelpapper till de amerikanska dollarsedlarna. Myntverket köptes av det finländska myntverket Rahapaja Oy. För landets försörjning med sedlar och mynt spelar knappast försäljningarna någon roll, eftersom riksbanken tecknat långsiktiga leveransavtal med de nya ägarna.