Rädslan är faran

Är vi på väg in i en världsomfattande recession? Av den dagliganyhetsrapporteringen skulle man kunna tro det. Och risken finns.Om börsrasen i världen får folk att drastiskt öka sitt sparandesamtidigt som företagen senarelägger sina investeringar i storomfattning så blir det recession.

Men man ska komma ihåg att i den kris som just nu verkar spridasig som en löpeld över världen är de västliga industriländernapå många sätt vinnare.

TVÄRTEMOT OLJEKRISENAllt fler har börjat jämföra omfattningen av krisen med denförsta oljekrisen i början av 1970-talet. Men det är på mångasätt en helt missledande jämförelse. Då var det de gamlaindustriländerna som drabbades genom att de plötsligt fickbetala mycket mer för oljan. Kraftigt höjda oljepriser drev uppinflationen och när detta möttes med en stramare ekonomiskpolitik så dämpades konjunkturen. Fenomenet stagflation,stigande inflation tillsammans med fallande produktion, uppstod.Nu är det tvärtom. Fallande råvarupriser innebär attimportpriserna i de gamla industriländerna faller ochinflationen blir allt lägre trots att tillväxten på många hållfortfarande är ganska hög. Lägre inflation har medfört fallanderäntor och en lättare penningpolitik än väntat. Dessutom harkapitalflykten från så kallade emerging markets inneburit att delånga räntorna har fallit till rekordlåga nivåer. Ändå ansermånga att USA och Europa borde sänka sina styrräntor ytterligareför att mildra effekterna av kriserna i världen. Besvikelsenöver att den amerikanska centralbanken bara sänkte styrräntanmed en kvarts procentenhet i förra veckan och att inget mersubstantiellt kom ut av helgens G7-möte verkar vara stor. Menåtminstone för Europas och USA:s del är det tveksamt om ensänkning av styrräntorna skulle betyda särskilt mycket jämförtmed vad de finansiella marknaderna själva redan har åstadkommit.Både tyska och amerikanska långräntor har fallit med ungefär tvåprocentenheter sedan i mitten av 1997. Bara sedan börsernabörjade rasa i juli har långräntorna fallit med närmare enprocentenhet i Tyskland och tre kvarts procentenhet i USA.

I samma båt?

Men vi sitter väl i samma båt, när efterfrågan från dekrisdrabbade länderna faller drabbas ju även Europa och USAgenom sämre efterfrågan på våra exportvaror? Visst, exportenfrån Europa och USA till Asien har redan fallit kraftigt och dethar också satt vissa spår i industrikonjunkturen i allmänhet.Men ännu så länge är det inte värre än att ökningstakten iindustriproduktionen har dämpats något.

Det är fullt tänkbart att den privata konsumtionen ochinvesteringar inom andra områden än industrin håller efterfråganuppe så att tillväxten ändå blir ganska bra under de närmasteåren. Särskilt i Europa där den privata konsumtionen har varitsvagare än i USA. Utsikterna för de europeiska hushållen serbättre ut än på länge. Räntorna är rekordlåga samtidigt somfinanspolitiken lär bli mindre stram än på länge. Deninternationella banken HSBC har vägt ihop effekterna av kortaoch långa räntor, växelkurs och finanspolitik i de blivande EMU–länderna till ett index och konstaterar att den sammanlagdaeffekten av dessa faktorer inte har varit så expansiv sedan imitten av 1980-talet.

Men om hushållen väntar sig en allvarlig nedgång kanske de ändåbörjar öka sitt sparande och dra ner sin konsumtion? Riskenfinns förstås, men ännu syns inga tydliga tecken på att detskulle bli så. Enligt den så kallade EU-barometern harkonsumenterna blivit en aning mindre optimistiska om denekonomiska situationen under det närmaste året. Samtidigt ansågde att det var mer fördelaktigt att köpa kapitalvaror i augustiän i juli. Det sammanvägda indexet ligger fortfarande på enmycket hög nivå.

I USA, som redan har en lång högkonjunktur bakom sig har manväntat på en dämpning av konjunkturen länge. Krisen i Asien kaninnebära att den blir något djupare än väntat, särskilt om ocksåLatinamerika skulle drabbas. Men man kan trots allt inteutesluta att de låga räntorna håller aktiviteten uppe ett tagtill.

HYGGLIG TILLVÄXTÄven om många just nu justerar ner sina prognoser förvärldsekonomin tycks faktiskt nästan alla fortfarande sluta påganska hyggliga tillväxttal för både Europa och USA. ExempelvisIMF, som presenterade en reviderad prognos i förra veckan, drogner tillväxten i världen till bara två procent. Det ärvisserligen bara hälften av den långsiktiga trenden på ungefärfyra procent, men beror framför allt på att det går så dåligt ide krisdrabbade länderna. Prognosen för de blivande EMU-ländernaär att de får en tillväxt på tre procent i år och 2,8 procentnästa år. I USA väntas tillväxten dämpas från 3,5 procent i årtill 2,0 procent nästa år. Knappast någon katastrof efter 1990–talets strålande utveckling.

BILDTEXT: Hur långt sprider sig de reala effekterna avAsienkrisen? Det beror mest på hur mycket hushållen ivästländerna skräms av alla domedagsprofetior.