Red valör: Alternativa ringlekar

De olympiska spelen har inletts och ve den som icke är påläst när nattens resultat ska diskuteras vid morgonkaffet på arbetsplatserna runtom i riket. Att inte röra på sig för att i stället titta på andra som rör på sig har blivit en folkrörelse.

Vad är det egentligen som lockar? En gallup bland grannarna under villaägarföreningens höstmiddag gav svaret: spänningen. Vi vill veta hur det går. Litet nationalism är det väl också, även om di svenske inte har lika mycket att yvas över som 1912 när vi tog 24 guld, 24 silver och 17 brons på hemmaplan.

Men är inte spänning och nationalism precis vad det handlar om även i näringslivet? Jo, det är just vad det är, det. Därför ger Signaturen nedan några förslag till grenar i ett alternativ-OS för sportintresserade näringslivsbetraktare.

Börsförvaltning, fristil. Den här grenen har allt. För det första: insatserna. Det är ju verkligen inte var dag vi har möjlighet att se “våra grabbar” kasta sig över en utländsk bjässe. För det andra: strategispelet. Tänk att en lättviktare med en halvgalen strategi kan skapa ett överläge mot en av de verkliga tungviktarna. Nog påminner det hela litet grand om de gånger när vi gav gamla Sovjetunionen på nöten i ishockey? För det tredje: den begåvade användningen av utlandsproffs. Var det någon som trodde att PG skulle komma tillbaka och hjälpa oss när han lämnade landet för London? Att det skulle förekomma mutor i den här sporten är däremot någonting som bestämt förnekas av förre OS-generalen.

Gatlopp i insiderspår. Christer Jacobsson, Johan Wall och några till är våra starkaste kandidater i den här grenen. De har lyckats med det viktigaste i sporten, att skaffa sig ett försprång gentemot klungan. Snart nog kommer alla nystartade bolag med privatpersoner som storägare att a) värderas ner som om huvudägaren redan har sålt b) på något sätt drabbas av hårdare regler som rimligtvis förstör såväl lönsamheten i sporten som åskådarnöjet.

Bokflodsforsränning. En rafflande underhållning som bara blir tuffare för varje år. Höstsäsongen har inletts oerhört starkt med den stridaste bokflod som skådats på många år samtidigt som startfältet fyllts av skickliga tävlande. Det är bara litet synd att sanningen om storaffärerna kommer först tio år efteråt.

Fondkamp. Definitivt ingenting för nervklena. I kvalet inför den så kallade PPM-cupen är inga skamgrepp bannlysta. Glättiga broschyrer beskriver de tävlandes förmåga i superlativer som skulle få självaste Ricky Bruch att rodna. Det har också viskats i Valörs öra att flera tävlande kör med så kallad avkastningsdoping för att öka sina chanser att vinna utmärkelsen Folkets val.

Stockstötning à la Custos. Hur långt kan man kasta ett skogsbolag? Inte särskilt, uppenbarligen. Den kraftige Custos har stått länge och värmt upp, tänjt och förberett sig för ett kraftfullt hystande. Men vad händer? De i publiken som sitter närmast får alltihop i knäet. Snacka om åskådarskador, alltså.

Bredbandsgalopp. En maratonlagsport som stått under intensiv medial bevakning på sistone, inte minst tack vare retorikbegåvade lagledare. Vinnare är det lag som på kortast möjliga tid lyckas koppla greppet på flest hushåll och sedan håller fast dem ända tills lagets jättelika investeringar i nätverk över hela landet betalar sig.

Flamma stolt! Den olympiska elden, då? Hur skulle näringslivet kunna åstadkomma en motsvarighet till denna stolta tradition? Här tänker sig Valör en radda med små, men kostnadsintensiva dotcombolag som turas om att bära en fackla som symboliserar IT-företagens förmåga att bränna pengar. Alla facklor samlas så småningom i ett gigantiskt bål som i sin tur symboliserar den evigt återkommande lågkonjunkturen.