Red valör: Förtvivlat

Valör ber Dig läsare förbehållslöst om ursäkt. Att pricksäkranidkrönikor förändrar de fenomen de häcklar är visserligeningenting onormalt, snarast någonting Signaturen strävat eftersedan detta upplysningsarbete inleddes hösten 1992. Men att densamtidsnostalgiska krönikan strax före sommaruppehållet skullepunktera det jovialiska börslynnet så kapitalt, det hade Valörvarken förutsett eller åstundat.

Allt Signaturen ville göra sig lustig över då var att enbörsvärdering som byggde på att riskpremien utelämnades urkalkylerna, att Asien inte var så farligt och att Ryssland nogbörjade bli köpvärt igen, måhända inte var alldeles uthållig.Ingen var ute efter att skapa den misstämning som nu råder påmarknaden.

Men precis som läget var alltför ljusblått då, skulle Valörvilja hävda att det är alltför nattsvart nu.

Låt oss betrakta läget som det just nu uttrycks i medierna ochpå allmogens kyrkkaffen landet över:

Tillväxtaktier är alldeles för beroende av tillväxt för attöverhuvudtaget vara ett alternativ för änkor och faderlösa.Exportbolagen är på tok för känsliga för händelser bortom riketsgränser och är således även de endast värda att rekommenderalyckligt gifta placerare med kärnfriska, välbeställda föräldrar.Bankerna lever ju på de positioner som de upplever ger den bästaavvägningen mellan risk och avkastning. Och just nu är ju riskenväldigt stor, samtidigt som avkastningen i allt väsentligtförefaller osäker. Den sundaste avvägningen mellan risk ochavkastning synes alltså vara att undvika även den branschen. IT–bolagen har äntligen bekänt färg. När Industrifonden i fredagsförvärvade Prosolviaaktier för några tioöringar stycketblottades bolagets underliggande värden i all sin skröplighet.Med motsvarande prissättning torde WM-data kunna värderas tillnågon tia. Tala om kursfallspotential! Man bör emellertid hållai minnet att det på alla kursnivåer finns etthundra procent kvaratt förlora.

Hemmamarknadsbolagen då? Ja, här har vi en bransch som kursrasetännu inte riktigt nått. Därför blir detta sannolikt placerarnasfavoritkandidat för försäljning under den kommande veckan. Inteminst måste bedömningen bli att konsumtionsberoende bolag går enhemsk tid till mötes. Visserligen har rikets ekonomer tidigarevarit ense om att privatkonsumtionen tedde sig stark, men manvet å andra sidan bara det om privatpersoner, att derashandlingar är utpräglat svåra att förutse. Harhjärtade är deockså; kan lätt ta intryck av nedskrivna BNP-prognoser ochräntedrivande regerings- förklaringar. Och av den varan lär detbli åtskilligt framöver, det känner man ju på sig. Och när dehär privatpersonerna dessutom – som stryknin i cyankaliumsoppan- börjar ta ut sina pengar ur fonderna så att vi drabbas av ettordentligt utflöde från börsen, då är det verkligen klippt! Detär ju inte bara börsen som står och väger inför det slutgiltigafallet. Vi går rimligen mot en situation med en svag regeringsom för sitt maktutövande är beroende av tvenneopportunistpartier. Och omvärlden ligger i spillror. Medregeringsskiftet i Tyskland som den sista skälvningen. Någon somkänner igen sig? Landets konsensus pendlar onekligen mellan illaunderbyggt hopp och lika obegåvad förtvivlan. Även om det aldrignågonsin, någonstans blir så bra som många möjligen trodde attallt skulle bli i våras, blir det heller inte så nattsvart somdysterkvistar och depphökar just nu vill få oss att tro. Börsenhar skalats av med tjugofem procent sedan förhoppningstoppen.Bojkotta krissignalerna! Lyckan står den djärve bi. Det är återdags att gå in i de bolag som ser allra jäkligast ut: SEB,telekombolagen, ett par skogsbolag. Och varför inte Prosolviaockså? Du tror väl inte att det kan bli värre än så här? Landetskonsensus pendlar onekligen mellan illa underbyggt hopp och likaobegåvad förtvivlan.