Riksbanken borde sälja guld

Om några veckor, den 6 juli, inträffar en märkeshändelse iLondon. Då ska den brittiska staten auktionera ut den förstadelen av sin guldreserv. Totalt ska Bank of England prångla ut415 ton guld på marknaden under de kommande två åren. Guldet skaersättas i valutareserven av utländska statsobligationer som gerhögre avkastning. Nyheten har givit guldpriset ännu en knuffutför och chockat guldmarknaden, som har sitt hjärta just iLondons finansdistrikt. Även den konservativa oppositionenriktar hård kritik mot utförsäljningen. Dess finanspolitisketalesman Francis Maude anser att sekler av sunt förnuft överges.Det var också för exakt ett sekel sedan, 1899, somStorbritannien gick i krig mot boerna i Sydafrika för att skyddade rika guldfyndigheter som just hade upptäckts i landet.Människan har alltid sett guldet som åtråvärt. Det har ocksåvarit mytomspunnet ända sedan Alexander den stores dagar.

Nutida vardag

Men har det egentligen någon betydelse i vår nutida vardag? Densom besöker en av guldgruvorna i Västerbottens inland har svårtatt se annat än tung processindustri. Och den som bevittnar entappning i Bolidens ädelmetallverk i Skellefteåhamn servisserligen ett spektakulärt skådespel, men också en snudd påhantverksmässig hantering.I ett avseende är guld ett modernt material. Det används alltmer i elektroniska komponenter i takt med att dessa blir mindreoch prestandakraven ökar. Miniatyriseringen gör att det kostarallt mindre att använda guld i stället för koppar.Men huvuddelen av det nyproducerade guldet används för sammasyfte som det haft i hundratals år: för smycken av olika slag.Förbrukningen av smyckesguld har ökat stadigt de senastedecennierna, särskilt i Asien. När krisen bröt ut 1997 minskadeefterfrågan i den delen av världen. På sikt finns dock ingentingsom talar för annat än en uppgång i konsumtionen i takt med attmänniskorna i världen får högre materiell standard.

Produktionsunderskott

Guldförespråkarna – anförda av intresseorganet World GoldCouncil i London – framhåller också att förbrukningen av denädla metallen är högre än själva produktionen.Produktionsunderskottet är över 1.000 ton per år. Många avgruvorna i Sydafrika är olönsamma och hålls öppna för attnedläggningar är politiskt oacceptabla. Förr eller senare måstedock produktionen dras ned. Dessutom är nyprospekteringen liten.Så varför faller priset? Några förklaringar finns påefterfrågesidan. Asienkrisen håller alltså tillbakaköpintresset, liksom återvinning (ett par fina gamla smyckenblir ju lätt en ny vigselring).Den viktigaste orsaken är dock att synen på guld somtillgångsslag har förändrats. Traditionen bjuder att när det ärkris och krig så ska guldpriset stiga eftersom folk då vill haen säker tillgång som behåller sitt värde. Men vad har häntunder 1999? Jo, trots att striderna i Kosovo eskalerat till denvärsta väpnade konflikten i Europa sedan 1945 är guldpriset detlägsta sedan 1979. Något krigs- och krissamband verkar alltsåinte längre finnas.

Avkastning negativ

Dessutom håller den sorts placerare som favoriserade guld förr itiden (äldre familjeöverhuvuden som upplevt1930-talsdepressionen och andra världskriget) att dö ut.I deras ställe har under de senaste åren kommit professionellainvesterare. De ser framför allt till avkastningen. Den ärnegativ eftersom det kostar att förvara metallen. En institutionsom lånar ut guld kan förvisso få en till två procent i ränta,men det är inte mycket att skryta om. Dessutom ser deprofessionella placerarna inte mycket av magi i guldet. Dekänner till att guldet inte varit konvertibelt mot andra valutorsedan 1971 (se även artikeln i Affärsvärlden i nr 4/98). De vetockså att det finns enklare sätt att skydda sig mot inflation änatt ha guld i bankfacket, som att köpa aktier ellerrealränteobligationer.Mot den här bakgrunden kommer beskedet om den brittiskautförsäljningen som ytterligare en kalldusch. Den förebådarnämligen en säljvåg från centralbankerna, som äger 25 procent avde 134.000 ton som i dag finns ovan jord. Detta ruckar sannoliktdrastiskt på utbuds- och efterfrågebalansen på guldmarknaden.Storbritanniens utförsäljning är förvisso inte den första. Under1990-talet har Belgien, Holland, Argentina och de storagruvländerna Australien och Kanada lättat på innehaven utan attpriset har kraschat.

Även Schweiz

Men i år har också Schweiz, som har välfyllda valv, aviseratutförsäljningar i stor skala. Även Internationella Valutafondenplanerar att göra sig av med en del av sitt guld. Det brittiskabeslutet gör att allt fler centralbanker behöver ta ställning ifrågan. Tidigare har de avstått från försäljning avtraditionella och historiska skäl (det vore synd att förstöra ennäring som funnits i hundratals år). Nu börjar synen hoscentralbankerna bli mer saklig. Antagligen kommer britterna ochandra som säljer tidigt att kunna göra det med förtjänst. De somväntar får däremot antagligen acceptera ännu lägre priser.Risken är alltså att dessa länder, bland annat Sverige, blirsittande med Svarte Petter.Riksdagens revisorer föreslog för ett par år sedan attriksbanken helt skulle göra sig av med sina reserver, som i daguppgår till knappt 150 ton för att höja avkastningen påvalutareserven. Hittills har riksbanken avvisat förslagen. Viser kontinuerligt över alla posterna i balansräkningen, sägerRichard Gröttheim, chef för riksbankens penning- ochvalutapolitiska avdelning. Men man ska komma ihåg att Sverigefortfarande har en av de lägsta andelarna guld i valutareserven,ungefär 10 procent, bland EU-länderna och de störstaindustriländerna. Kanske det. Men den svenska valutareserven (114miljarder kronor i januari 1999) är stor internationellt sett. Beslutet iLondon innebär nu att Storbritanniens reserver minskar till 300 ton.Bank of England kommer alltså efter utförsäljningen att ha enguldreserv som är dubbelt så stor som den svenska riksbankens,trots att Storbritanniens ekonomi är sju-åtta gånger större änSveriges. Detta är knappast rimligt.

Lindrigt EMU-krav

Det finns ett sakskäl för att ha kvar en stor mängd guld ireserven. Inträdeskraven till EMU innehåller en – regel om attminst 15 procent av valutareserven i ett land som ansluter sigska bestå av guld. Det behöver dock inte hindra utförsäljningarfrån riksbanken. För det första är det rimligt att vänta sig attden svenska valutareserven minskar en hel del under kommande år(vilket ökar guldets procentuella vikt väsentligt). För detandra är ett eventuellt EMU-inträde inte aktuellt förrän tretill fem år framåt i tiden (när det blir dags kan riksbankenlätt uppfylla 15-procentsregeln, om den finns kvar, genom attfylla på litet med nya guldinköp).