S kan bestämma

Socialdemokraterna verkar i år ha en mycket stark position i förhandlingarna om nästa års budget. Stödpartierna förefaller redan på förhand ha vikt sig, bland annat när det gäller kravet på arbetstidsförkortning.

Detta utesluter kanske inte att det som vanligt uppstår en kris i förhandlingarna, där någon eller några av parterna förklarar att samtalen brutit samman. Men det hör till spelet. Om stödpartierna hoppar av blir det nog i så fall för att Göran Persson redan bestämt sig för detta, inte för att stödpartierna i år blir särskilt omedgörliga.

Vänsterpartiet och miljöpartiet verkar båda mycket angelägna att även i fortsättningen vara med på regeringståget. För att de ska dra sig ur samarbetet nu när konjunkturen går som tåget behövs det en för dem en mycket angelägen och populär fråga. Man bör ju normalt räkna med att det ekonomiska uppsvinget ger de styrande partierna framgångar i nästa val.

Lagstiftad arbetstidsförkortning är knappast ett tillräckligt skäl för att avbryta förhandlingarna. Regeringen och LO går här på samma linje och vänsterpartiet är särskilt angeläget att hålla sig väl med LO och dess medlemmar. Dessutom har det framförts en rad tungt vägande ekonomiska argument som gjort att förslaget för många framstår som orealistiskt och inte kan genomföras inom överskådlig tid – även om v och mp skulle få fler röster på att driva den frågan.

Det är Göran Persson som väljer om och när samarbetet ska avbrytas. Och förmodligen ser Gudrun Schyman och Matz Hammarström, mp:s språkrör, med bävan fram emot att Persson ska förklara dem omöjliga att bedriva regeringssamarbete med. Mycket talar därför för att socialdemokraterna inte behöver göra några större eftergifter.

Regeringen har även rent konstitutionellt en stark ställning. Med de nya reglerna för budgetbehandlingen krävs att oppositionen, i praktiken moderaterna och vänsterpartiet, enas om ett gemensamt förslag för att fälla regeringspropositionen. Det finns numera nästan inga problem för en minoritetsregering i mittenposition att få igenom sin budget.

För övrigt bestämdes utgiftsramarna redan i vårbudgeten. Den största frågan är därför hur det beräknade överskottet ska behandlas. Vänstern har motsatt sig skattesänkningar, men lär få vika sig. Eftersom en höjning av villaskatten – som nu inte ser ut att bli av – var inräknad i det beräknade budgetöverskottet nästa år minskar överskottet med 8 miljarder i förhållande till beräkningarna i vårbudgeten. Å andra sidan bidrar en starkare konjunktur än väntat med minst lika mycket.

Socialdemokraterna har i förväg berömt miljöpartiet som samarbetspartner. Det är säkert taktiskt betingat, men betyder nog också att mp får några av sina miljökrav tillgodosedda. Det ligger samtidigt i socialdemokraternas eget intresse att framstå som värnare om miljön.

Samtidigt finns ett starkt motstånd inom socialdemokratin mot fortsatt så kallad skatteväxling, som innebär höjda energi- eller utsläppsskatter för den traditionella industrin. Den typen av företag finns ju ofta på orter, till exempel i Norrland, där socialdemokraterna traditionellt är starka.

Men om man genomför en så kallad skatteväxling och samtidigt undantar den tyngre industrin blir det inte mycket växling utan mest bara en skattehöjning för hushållen, som knappast nämnvärt kommer att minska sin energiförbrukning.