”Såriga maktstrider är värst”

Sveriges frispråkiga och omstridda EU-minister Birgitta Ohlsson har tagit sig igenom många maktkamper. Nu laddar hon inför valet till Europaparlamentet nästa månad.

Birgitta Ohlsson (FP) far in som ett yrväder i sitt hörnrum i Rosen­bad i Stockholms regeringskvarter. Det enda som fattas är höganäskruset i en svångrem runt halsen. Det har varit buller och bång runt henne ända sedan hon år 1999 tog strid om ordförandeposten i Liberala ungdomsförbundet, Luf, och vann efter en smutsig personfejd. Hon är feminist och har drivit frågor som inte alltid varit comme il faut inom Folkpartiet, som homosexuellas rätt att adoptera barn och individuell föräldraförsäkring.

– Det fanns de i borgerliga kretsar som sa att det skulle gå mycket bättre för mig i min politiska karriär om jag inte pratade om feminism och homosexuellas rättigheter.

Hon har även varit ordförande i Republikanska föreningen.

– Jag säger som Vilhelm Moberg: Jag är född republikan, jag är republikan och jag kommer att dö som republikan. Jag tycker inte att ämbeten ska ärvas i en demokrati.

Republik står det inget om i Folkpartiets program. Även i andra frågor har hon gått emot partiet.

– Jag var emot språktestet. Och övergångsreglerna (för nya länder vid EU:s utvidgning, reds anm) var en skam i partiets historia. Det finns inga bevis för att det funnits social turism i vårt land, och liberaler ska aldrig dela upp EU-länder i A- och B-lag.

Men hon har även fått känna på partipiskan. Troligen har hon anpassat sig en del eftersom hon fått tre ministertitlar: EU-minister, demokratiminister och konsumentminister.

Den mest infekterade striden gällde den om Försvarets radioanstalt, FRA. I debatten var hon stenhårt emot den lagändring som skulle ge spionorganisationen rätt att lyssna på telefonsamtal och internettrafik som passerar Sveriges gränser. Men när frågan var uppe för votering lade Ohlsson ner sin röst. Att hon backade är fortfarande en tagg.

– Den frågan kommer jag nog att brottas med resten av mitt liv. När jag någon gång lämnar politiken och får distans ska jag skriva om hela FRA-historien och det blir ingen vacker skrift ska jag säga.

Ångrar du dig?

– Jag ångrar hela den debatten. Jag korkade inte upp champagnen när uppgörelsen kom i september 2008. Många som varit kritiska tyckte att den var jättebra och satt i morgonsoffor och applåderade. Jag tyckte inte att den var bra.

Hon duckar frågor om vad hon tycker om visselblåsaren Edward Snowden, som avslöjade att amerikanska NSA, med benägen lokal hjälp, avlyssnar i princip hela världen.

– Det är bra att det har avslöjats, säger hon till slut.

När hon ska berätta om vad det värsta är med jobbet kommer hon tillbaka till FRA.

– Det värsta med politiken är såriga maktstrider och politiskt fulspel. FRA-striden var en jobbig strid. Jag kan prata om den en annan gång, men den handlar om makt. Vissa av oss tar strider hårdare än andra och jag tar dem hårt. Om jag någon gång funderat på att lägga av med politiken handlar det aldrig om åsikter utan om maktstrider.

Men den som vill hålla sig kvar och växa sig stark måste lära sig förstå maktspelet, lägger hon till. Uppenbarligen kan hon det tillräckligt väl för att bli minister trots att hennes partiledare, Jan Björklund, inte verkar överförtjust i henne.

– Det är inte jättekul när ledande riksdagsledamöter går ut och offentligt kritiserar den linje (om FRA, reds anm) som parti­linjen har enats om, sa Jan Björklund till Aftonbladet när Birgitta Ohlsson år 2010 blev utsedd till EU-minister.

Många tror att hon kommer att efterträda Björklund som partiledare. Hon har bland annat stöd av den före detta partiledaren Per Ahlmark.

Just nu är hon dock upptagen med att försöka få svenskarna att rösta i EU-valet 25 maj. Eftersom hon både är EU-minister och demokratiminister ligger frågan i högsta grad på hennes bord.

– Det här kanske är ett av de viktigaste värderingsval man gör under sitt liv.

Hon pekar bland annat på att den ekonomiska krisen skapat ”ett sår” i Europa och att vi står inför ett eventuellt krig mellan Ukraina och Ryssland.

– Det är Sovjetfasoner från en militärt aggressiv rysk ledare, Vladmir Putin.

Den ryska invasionen av Krim skulle inte ha skett om Ukraina varit med i EU och Nato, tror hon.

Dessutom har EU-länderna i dag lika många rasistiska partier som de hade i sina parlament vid tiden för andra världskriget.

– Det är väldigt många larmklockor. Värderingskrisen är förödande. Vi har sett hur de här partierna i olika nyanser av brunt, oavsett om det är nynazister i Grekland, rasister som Sverigedemokraterna i Sverige, rasistiska Nationella Fronten i Frankrike ­eller högerextrema Jobbik i Ungern, har flyttat fram sina positioner.

Nu har dock näringslivet vaknat. När hon var på World Economic Forum i Davos gick företagstopparnas oro över utvecklingen och över valet till Europaparlamentet som en röd tråd genom flera diskussioner, ­berättar hon. Något som hon och andra liberaler, som länge varnat för detta, var nöjda med.

När hon lyssnade på en panel där satt även näringslivsprofilen Daniel Sachs och DN:s chefredaktör Peter Wolodarski i publiken.

– Vi nickade lite åt varandra. Vi har ju drivit det här på olika sätt. En från näringslivet, en från Dagens Nyheters ledarsida och jag då från det politiska.

Den första riktigt stora politiska kampanj hon var med i var att Sverige skulle bli medlem i EU. Då trodde hon inte att hon i dag skulle behöva diskutera frågor som rör mänskliga rättigheter i Europa.

– När länder som Ungern försöker urholka rättsstatsprinciper och tafsar på pressfriheten och när länder som Rumänien inte ens tar ut de pengar som blivit öronmärkta för att hjälpa landets utsatta befolkning och när Prideparader förbjuds nu 20 år senare.

Hon har länge kämpat för romers rätt och försökte nyligen förhandla med Rumänien om att landet bättre ska ta hand om sin fattigaste befolkning, som romerna, inklusive dem som kommer till Sverige för att tigga. När förhandlingarna bröt samman ilsknade hon till offentligt.

Hon tror på kapitalism med fria, kreativa människor på fria marknader med fri rörlighet.

– Det är västerlandets styrka.

Hon är fortfarande positiv till EU och vill ha mer överstatlighet i frågor som brotts­bekämpning och miljö. Folkpartiet vill putta makten uppåt och till exempel ha ett europeiskt FBI.

– Vi är inte rädda för F-ordet, oavsett om det heter feminism eller federalism.

Hon påpekar att hon inte har träffat en enda företagare som vill gå ur EU. Dessutom vill flera chefer för små och mellanstora företag att Sverige inför euron. Själv är hon för den europeiska valutan, med tillägget att regelverket måste följas och skärpas.

– Grekland fuskade sig in, det är klart som korvspad.

Många ekonomer hävdar att det behövs en gemensam finanspolitik för att hantera euron, men det anser inte Birgitta Ohlsson.

– Bankunionen ser jag som en viktigare pusselbit.

Birgitta Ohlsson växte upp i en folkpartifamilj i Tokarp utanför Linköping. Men hon hävdar att valet av parti inte kom med börden utan var aktivt. Maken Mark Klamberg träffade hon genom partiet.

– Jag kan förstå Mona Sahlin när hon pratar om sina band till Socialdemokraterna. Jag kan förstå hur man kan ha emotionella band till ett parti som har funnits med sedan man var liten. Den starka känslan av att man vill att det ska gå bra, att vi inte ska ludda ur vår själ utan vara tydliga, ideologiska och trovärdiga.

En pizza, en broschyr och en tv-serie ­formade tidigt henne. Redan i dagisåldern var hon tveksam till att äta kött. Men det var när djurvännen Birgitta Ohlsson i tidiga tonåren såg skinkan i tomatost-röran på en capricciosa som hon insåg att det var en gris på tallriken och bestämde sig för att bli ­vegetarian. Sedan dess har hon aldrig ätit kött.

En FN-broschyr hemma i villan gjorde henne till feminist. Där stod: ”Kvinnor utför två tredjedelar av världens arbete till en tiondel av männens lön”. Och tv-serien Dynastin, där en homosexuell kille blev påtvingad att träffa tjejer mot sin vilja, störde hennes rättspatos.

– I Luf lärde jag känna flera homosexuella. Jag såg orättvisan. Det var ibland sorgliga livsöden. Vissa hade inte kommit ut och vågade inte berätta för mamma och pappa. Jag drabbades av det där.

Tidigare var hon för vissa former av civil olydnad, till exempel att vägra göra den dåvarande värnplikten och att gömma illegala flyktingar. Men nu slingrar hon sig undan frågan genom att säga att den är ”svår”.

Har du gömt flyktingar?

– Absolut, men det var länge sedan, på 1990-talet.

Som Luf-ordförande lyckades hon få en hel del medial uppmärksamhet. Luf delade ut inseminationspaket till lesbiska på Pridefestivalen för att belysa homosexuellas situation. Och när några deltagare på Gayfestivalen kastade pilar på Kristdemokraternas dåvarande partiledare Alf Svensson bad Birgitta Ohlsson om ursäkt genom att skicka en tårta med Amors pilar och ett lesbiskt brudpar på.

– De var väldigt glada över tårtan, men jag vet inte om de förstod iron.

En annan uppmärksammad kampanj var att utarbetade småbarnsmammor kunde anlita en Luf-kille att städa gratis en dag, i en aktion för rut-avdrag. Expressens reporter Cecilia Hagen beställde hemstädning av Birgitta Ohlsson personligen, trots att det egentligen var pojkarnas jobb. ­Hagen skrev ett helt tidningsuppslag om saken där hon bland annat beskrev Ohlssons usla städförmåga.

– Hon driver med mig för det fortfarande.

En fråga Birgitta Ohlsson drev hårt som Luf-ordförande – mot moderpartiet – var att homosexuella skulle få adoptera barn.

– Det kändes ironiskt när det senare visade sig att vi själva hade svårt att få barn.

Det värsta som har hänt henne är hennes sju år långa kamp för att bli gravid. Men nu finns Stella, snart fyra år, i rummet intill. Då och då kikar dottern in i mammans minst sagt rymliga tjänsterum i Rosenbad. Någon våning upp har statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sitt kontor. Stella sveper med leksakssvärdet i tvåhandsfattning så att hennes för stora riddartröja fladdrar. Dotter nummer två på väg, Birgitta Ohlsson ska ha barn om någon månad, strax efter EU-valet.

– Det är ynkligt och sorgligt att vi inte har haft en kvinna som statsminister, säger hon.

– Vi har 13 kvinnor och 11 män i regeringen, men jag måste konstatera att de tyngsta maktposterna sitter männen på: statsminister, finansminister och utrikesminister.

Byter åsikt om kvotering

Namn: Birgitta Ohlsson.

Ålder: Född 1975, 38 år.

Karriär: Praktik på Dagens ­Nyheters ledarsida, ledar­skribent på liberala landsortstidningar, ordförande Liberala studenter 1996–1998, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, Luf, 1999–2002, ordförande för Republikanska föreningen 2002–2005, ordförande för Liberala kvinnor 2007–2010. Riksdagsledamot sedan 2002.

Nu: EU-, demokrati- och ­konsumentminister.

Familj: Maken Mark Klamberg, folkpartist som är doktor i folkrätt och lektor vid Uppsala universitet, dottern Stella, snart 4, och en till dotter på väg.

Uppvuxen: I Tokarp utanför Linköping.

Studier: Statsvetenskap och internationella relationer vid Stockholms universitet.

Före detta vegan: ”Jag är jätte­dålig på att laga mat och fick för låga värden. I samband med att jag försökte bli gravid så blev jag vegetarian igen.”

Försvarspolitik: Länder behöver liera sig med varandra, i EU och i Nato, eftersom ”ensam inte är stark”. ”Neutralitetspolitiken är en helig ko som för länge sedan borde ha gått till slakt.”

Pragmatism: När hon var ung drev hon frågan om individuell föräldraförsäkring, alltså att föräldrarna får halva barnledigheten var. Numera kräver hon ytterligare en pappamånad. ”Det handlar om realism, man måste börja någonstans.”

Negativt med EU: Bristande öppenhet och nattmanglingar som försvårar för ministrar att förankra beslut i hemlandet. ”Vid ett tillfälle då vi förhandlade om EU:s budget skulle vi ha möte klockan nio eller tio på morgonen. Kvällen före hade vi möte och middag med Europeiska investeringsbanken. Det hela slutade vid 22-tiden. Då hade vi fortfarande inte fått dokumenten till budgetmötet. De kom inte förrän klockan tre på morgonen. Jag hade en stackars medarbetare som satt uppe på natten och väntade på dem. Jag förklarade på mötet att detta är ohållbart.”

Kvotering till bolags­styrelser: Som ung var hon för, sedan var hon emot och nu börjar hon svänga till att vara för igen. ”Det bär mig emot som liberal att ens tänka kvotering, men tålamodet tryter eftersom det inte händer något.”

 

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.