Schröders sista hopp

Den tyska ekonomin tycks vara på väg att återhämta sig. Den bilden förmedlar i alla fall den senaste tidens mätningar av klimatet inom det tyska näringslivet som talar om ett förbättrat nuläge och en ökad framtidstro. Även om det är för tidigt för att tala om en konjunkturuppgång så borde utvecklingen normalt gynna den sittande röd-gröna regeringen med förbundskansler Gerhard Schröder i spetsen.

Schröders underläge

Fram tills nu har lågkonjunktur och massarbetslöshet medfört att Schröder hamnat i ett underläge inför valet till tyska parlamentet i höst. Så har väljarundersökningar pekat på ett lätt försprång för det borgerliga blocket (bestående av en koalition mellan kristdemokrater och liberaler) med kanslerkandidaten Edmund Stoiber i spetsen. Just den ekonomiska politiken har varit ett av Stoibers viktigaste trumfkort då han som tidigare chef för delstaten Bayern visat sig vara duktig på att skapa tillväxt och sysselsättning. Med just dessa egenskaper anses han av många väljare därför också vara den rätta mannen att kunna bota hela landet från arbetslöshet och att få fart på konjunkturen.

Röstar med plånboken

Marknadsföringen av Stoiber som den jämfört med Schröder mer ekonomiskt kompetenta politikern kan emellertid tappa i kraft om nu konjunkturen – sex månader innan valet – vänder uppåt. Tvärtom ökar möjligheterna för Schröder att utnyttja den “rabatt” som en sittande regeringschef normalt brukar få av många väljare.

Frågan är dock om det räcker och om inte vändningen i konjunkturen kommer för sent för Schröder. Vanliga tyskar lär knappast ta notis av förbättringar av enskilda index om inköp och förväntningar, utan är snarast intresserade av hur arbetslösheten utvecklas. Här är det dock knappast troligt att det kommer ske någon dramatisk minskning från dagens över 4 miljoner arbetslösa fram till valet i september. En nivå som för övrigt ligger långt över de utlovade 3,5 miljoner som Schröder gick till val med 1998. Utöver brutna löften kan den röd-gröna regeringen än mer komma att straffas av väljare som röstar med plånboken. Många är exempelvis upprörda över införandet av extra miljöskatter på bensin.

Småpartier avgör

Om Edmund Stoiber vinner höstens val lär det knappast medföra några större förändringar för vare sig tyskarna eller omvärlden. Utrymmet för den ekonomiska politiken begränsas av tomma statskassor och tillåter knappast några större stimulanspaket. Även om konjunkturen skulle komma igång på allvar lär det dröja innan Tyskland åter kan axla rollen som det ekonomiska lokomotivet i Europa. Orsaken är helt enkelt den stora ekonomiska börda som uppbygganden och integrationen av den östtyska ekonomin fortfarande utgör.

I fråga om arbetsmarknadsreformer lär Stoiber möjligen komma längre än sin föregångare, förutsatt att han får med sig fack och industri. En borgerlig regering väntas också sätta stopp för den redan beslutade avvecklingen av kärnkraften. Stoiber förordar även en mera restriktiv invandringspolitik. Inom utrikespolitiken är Edmund Stoiber ett oprövat kort. Av hans uttalanden att döma är han dock motståndare till att ge EU allt för långtgående politiska befogenheter. Även här begränsas dock hans spelutrymme av existerande avtal med EU.