Sista sucken för Iridium

En gång i slutet av 1980-talet fick en av cheferna hos denamerikanska telekomjätten Motorola en idé. På den tiden gickmobiltelefoner sällan att använda på landsbygden och det varinte tal om att kunna ta med apparaturen utomlands. Så varförinte lansera ett system som gick att använda överallt, medsignalerna förmedlade av flotta satelliter i stället för avopålitliga och glesa markbaserade nät?

Gott betyg

Det är ett gott betyg till 1990-talets utomordentligt likvidafinansmarknader att det överhuvudtaget gick att skaffa pengartill ett så ambitiöst 40-miljarderkronorsprojekt. Ty ambitiösthar det varit. Iridiumkonsortiet har haft enorma utmaningar. Enny sorts lätta satelliter (72 stycken) har konstruerats ochskjutits upp (utan allvarligare bakslag), en mängdteletrafikavtal har slutits med i stort sett världens allaregeringar (det har gått enligt tidtabell, men lobbyist- ochadvokaträkningarna har blivit höga) och en ny generationtelefoner har lanserats (de är nu mycket mindre än förr, men harfortfarande dimensioner som påminner om ett vedträ).Som teknologidrivet affärsprojekt har Iridium nått storaframgångar. Ändå tvangs konsortiet i förra veckan begära omanstånd med skuldbetalningarna. Initiativtagaren och tongivandeägaren Motorola vägrar skjuta till mer pengar. Även konkurrentenICO Global har stora problem med finanserna.Vad är det som har gått snett?Projektkonstruktörerna gjorde en avgörande felbedömning. Dekunde inte föreställa sig att utbyggnaden av marknäten runtom ivärlden skulle gå så snabbt som den gjort under slutet av1990-talet. De gissade också fel – liksom Motorolakoncernengissade fel när man dröjde så länge med att satsa på digitalmobiltelefoni – när det gällde systemutvecklingen. I dag finns ipraktiken två väl utbyggda internationella system: CDMA i Nord-och Sydamerika och GSM i resten av världen. Dessutom fortskriderarbetet med att införa ett tredje generationens mobilsystem, somska gå att använda överallt.

Globalt system

Det här betyder att ett globalt system – somIridiumkonstruktörerna drömde om för tio år sedan – redan ärinom räckhåll nere på backen. Därmed rubbas fundamenten iIridiums marknadsstrategi. Denna byggde på tanken att det skullefinnas en stor skara internationella affärsmän som gärna skullebetala dyrt för att kunna kommunicera överallt.Men nu har det visat sig att den tilltänkta kundbasen i stortsett inte existerar. Sedan lanseringen i november 1998 harIridium fått in 10.000 kunder, väsentligt mindre änprognosticerat. Samtalen kostar 40-50 kronor minuten.Telefonerna kostar 25.000 kronor styck och är otympliga.Samtalskvaliteten är inte perfekt. I dag finns det dessutommobilnät i de flesta större städer runtom i världen. Vem behöverdå en satellitmobil?Jo, en och annan krigskorrespondent. Och kanske en guldletare iSydamerika. Och kanske en hjälporganisation i Centralafrika. Menmed en sådan kundgrupp får man inte avkastning på en40-miljardersinvestering. Särskilt inte som satelliterna måstebytas ut efter sex år.