Skägget i brevlådan

Förra året omsatte Posten lite över 20 miljarder kronor på att distribuera brev, paket och reklam. Runt 5,5 miljarder kronor genererades av sådant som nu står inför allvarlig konkurrens från elektroniska alternativ. Andra områden som också kan få känna av en utveckling mot digitaliserad post är marknadskommunikation (gruppreklam) med 5,1 miljarder kronor, internationell post med 1,4 miljarder och individ (frimärken med mera) med 2,2 miljarder.

På sikt är alltså minst hälften av intäkterna från kärnverksamheten – att distribuera post – i fara. På plussidan finns paketverksamheten inom e-handel och logistik, ett område som växer och expanderar internationellt. Även gruppreklam växer rejält fortfarande.

– Vi ser ju också nedgången i försändelser från framför allt myndigheter och företag till hushåll, men vi tror att den kan motverkas av att vi växer på andra områden, säger Lennart Grabe, vd på Posten.

Blundar inte

Nu blundar heller inte Posten för utvecklingen. I höstas lanserades tjänsten e-Postbox, som innebär att privatpersoner kan få en elektronisk brevlåda tillgänglig via internet. Dit skickar då Posten post i ett digitalt format. Vilken sorts post och från vem väljer mottagaren.

I andra änden så finns företag som väljer att låta mottagarna ta emot posten antingen på papper eller digitalt. Redan i dag så skickas en ansenlig mängd post i ett digitalt format, men inte hela vägen fram till hushållen. Det sker genom att företagen skickar stora datafiler med till exempel pensionsbesked eller annat som sedan skrivs ut på en terminal nära det område där de ska bäras ut. Breven hade alltså egentligen lika gärna kunnat fortsätta att transporteras digitalt hela vägen fram till mottagaren. Det är den möjligheten som Posten ger med e-brevlådan.

Än så länge är verksamheten snarast experimentell, men utvecklingen mot papperslös post från till exempel banker kan skynda på processen, särskilt som det finns pengar att spara för både företag och myndigheter med ansträngda budgetar.

Ökad konkurrens

Monopolet på postdistribution är avskaffat sedan snart tio år, men en stor skillnad med digital post ligger i att inträdeshindret på marknaden är så mycket lägre. Skillnaden mellan att skaffa den infrastruktur som krävs för att dela ut post i större delen av landet fysiskt eller digitalt är enorm.

I takt med att utvecklingen mot digital post går framåt så kommer också konkurrensen att öka. Bankerna är troliga konkurrenter, och Handelsbanken funderar redan i termer av hur man inom internetkontorets ramar ska kunna få en elektronisk brevlåda även för post som inte har med bankärenden att göra. En fördel för bankerna är att man redan har identifierat sig när man går in på internetbanken.

Exakt hur marknaden utvecklas återstår att se, men konkurrensen lär bli mycket större än den är på postmarknaden i dag, där Posten ändå har en marknadsandel på nästan 95 procent.

Den svenska postmarknaden är mycket utvecklad med internationella mått och bara Nya Zeeland har kommit lika långt i avregleringen. I USA, till exempel, är posten fortfarande strikt reglerad med monopol, hårda prisregleringar och restriktioner mot att rationalisera verksamheten. USAs motsvarighet till riksrevisionsverket ifrågasätter också den amerikanska postens förmåga att framöver fullgöra sina förpliktelser att leverera post till hela landet till överkomliga priser.

Även i USA så känner man av konkurrensen från elektroniska alternativ. Den amerikanska posten räknar med att antalet försändelser minskar stadigt med 3,6 procent per år fram till 2008.

I Sverige är Posten visserligen mycket effektivare och har större frihetsgrader, men står ändå inför ett liknande dilemma. Att ökade intäkter från paket och reklam ska kunna ersätta tappet på brevmarknaden är osannolikt och dessutom är konkurrensen på dessa två områden redan mycket stark och priserna pressade. Utrymmet för att låta intäkter härifrån subventionera annat är alltså begränsat.

Svår ekvation

Posten har en lagstadgad skyldighet att se till att brev och paket når alla mottagare i landet. Den här skyldigheten är tillsammans med den tvångströja som pristaket på porto innebär svår att få in i en ekvation med fallande brevmarknad och ett distributionssystem som till stor del kan liknas vid en infrastruktur och alltså mest är fasta kostnader.

För att det ska gå ihop även framöver så måste troligen både priserna höjas och distributionen av posten bli billigare (alltså främst skötas dagtid och långsammare). Posten vet detta. Men eftersom frågan egentligen ligger hos politikerna så är nog risken stor att systemet står inför en kollaps innan något händer.