SPECIAL: ATT LEDA EU – Ett tassande ordförandeskap

Som ordförande i EU har man makt över agendan i hela unionen, ivarje fall om man är ute i god tid och vet vad man vill.Utfallet kan man också påverka – om man är konstruktiv, påhittigoch inte faller i fällan att driva sina egna nationellaintressen för hårt under det halvår som ordförandeskapet varar.Som ordförande är man också värd för en familjeträff, där dethandlar om att knyta band, lära känna varandra, kitta ihop sig.De 70-90 möten som äger rum i ordförandelandet är intebeslutsmöten, utan så kallade informella möten. De hålls underfriare former än beslutsmötena (som alltid hålls i Bryssel ellerLuxemburg) och lämnar plats för nya idéer att födas ochdiskuteras. De informella mötena lämnar också plats för umgängemellan delegaterna, och i många fall även deras respektive.

Praktiskt och politiskt

De friare formerna betyder inte att mötena inte behöverplaneras. Tvärtom. Det är miljoner praktiska detaljer som ska gåi lås på rätt sätt, i rätt tid. Till det kommer den politiskaplaneringen, samordningen av nationella intressen, av intresseninom regeringen, och av de femton medlemsländernas intressen.Ordförandeskapet utspelar sig inte bara i Sverige, utanhuvudsakligen i den ordinarie beslutsapparaten i EU. Så ska tillexempel ordförandelandet axla ledarskapet i hundratalsarbetsgrupper i EU-apparaten. Dessa uppdrag går till tjänstemän.De flesta är redan utsedda och går nu på kurs för att lära sigspråken och förhandlingskulturen i EU. Återstår sen att pluggapå varje lands position i olika frågor.Ordförandeskapet är alltså en rejäl utmaning. Framför allt förett litet land. Men det innebär också en möjlighet att öka sintyngd inom unionen.Det första svenska ordförandeskapet infaller det första halvåret2001. Planeringen är redan igång, och det går redan nu att seatt det svenska ordförandeskapet kommer att bli defensivt.Förklaringen är den svenska regeringens ambivalenta hållningtill EU.

Det som styr regeringens syn på ordförandeskapet är framför allthänsynen till den EU-kritiska folkopinonen. Den storasvårigheten blir att balansera hemmaopinonen, sägerstatssekreterare Lars Danielsson som är huvudansvarig förplaneringen av ordförandeskapet i statsministerns kansli. Menhan påpekar i samma andetag att målsättningen givetvis är attvisa att Sverige är en engagerad EU-medlem, som kan driva EU:sdagordning framåt. För att klara kraven från EU satsar regeringen på attsköta ordförandeskapet effektivt och tekniskt bra. För att klaratrycket från opinionen satsar regeringen på att förbereda dennapå vad som kommer att hända under ordförandeskapet. Då kommernämligen alla svenska mini-strar att tvingas stå upp och tala omEU-frågor utifrån hela EU:s perspektiv, och det gäller ävenEU-kritiska ministrar som Margareta Winberg och Marita Ulvskog.Deras uppgift är att jämka mellan de olika ländernas viljor, ochförsöka hitta kompromisser, som för EU framåt. Detta lämnaringet utrymme för att torgföra den svenska regeringens åsikter isärskilt hög grad, än mindre egna EU-kritiska åsikter.

Stämma i bäcken

Detta kan lätt leda till att EU-motståndarna känner sig svikna,och besvikna. Det är förebyggandet av denna besvikelse somregeringen nu ägnar en stor del av sitt tänkande och sin kraft.Det finns till exempel tankar om en vänortssatsning. Kommunernaska få pengar för att knyta band till varsin kommun i ettEU-land och ett land i något av kandidatländerna i Östeuropa(utvidg-ningen av EU ligger Sverige varmt om hjärtat och är ettförmildrande drag i EU-motståndarnas ögon).I övrigt tänker sig regeringen att förbereda opinionen genom attvara öppna, inte skönmåla och genom att vara tydliga, enligtLars Danielsson. En besviken hemmaopinion och en ny svekdebatt är alltsåden stora risken med ordförandeskapet för den socialdemokratiskaregeringen. Det kan också lätt bli en otrevlig fokusering på vadordfö-randeskapet kostar: 735 miljoner kronor på två år. LarsDanielsson har redan fått känna på den debatten, när Mats Odellfrån kd ställde kritiska frågor om prislappen i riksdagensEU-nämnd nyligen.En annan risk som Danielsson kan se är att ministrarna som skaleda olika ministerråd, och tjänstemännen som ska ledaarbetsgrupperna i Bryssel inte klarar av att hållaEU-perspektivet utan fastnar i svenska hållningar.En tredje förutsebar risk är att regeringen inte får tillfälleatt koncentrera sig på EU, därför att den får stora in-hemskatvister att tampas med.

EMU problematiken

Sverige kommer att stå utanför EMU när ordförandeskapetinfaller. Den tydligaste konsekvensen av detta blir att Belgiensfinansminister – i sin egenskap av nästa ordförande – kommer attleda den tyngs-ta delen av finansministermötena, i den såkallade Euro-11, där de elva EMU-länderna diskuterar sinaangelägenheter. Sveriges finansminister Bosse Ringholm (ellerhans efterträdare?) får axla sin roll först när EMU-gänget haravslutat sina angelägenheter.På det ekonomiska området blir det rimligen extra svårt förSverige att sätta dagordningen i EU under halvåret somordförande. Men Lars Danielsson tror inte det kommer att få såstor betydelse, kanske fem procents nackdel.Att Sverige dessförinnan skulle markera en avsikt att gå med iEMU för att stärka sitt ordförandeskap på det ekonomiska områdetverkar inte aktuellt. Förklaringen är att regeringen betrakarordförandeskapet som sekundärt jämfört med ställningstagandet iEMU-frågan. Det sägs ofta att 80 procent av dagordningen i EU är ett arvfrån föregående ordförandeskap. Men en blivande ordförande somvill utnyttja möjligheterna ser förstås till att plantera sinafrågor i god tid, så att de dyker upp på dagordningen just närlandets ordförandeperiod infaller.Så gjorde Finland med den nordliga dimensionen. Idén lanseradesredan 1996 av statsminister Paavo Lipponen, i första hand föratt utveckla relationen mellan EU och Ryssland. 1997 fördes denin i EU-processen, och nu har den avancerat så långt att blirföremål för ett eget möte – under det finländskaordförandeskapet.

Agendan

Hur kommer då dagordningen att se ut under det svenskaordförandeskapet? Den är långt ifrån fastställd. Men det gårredan nu att urskilja några givna frågor.Den första fråga som garanterat kommer att ingå i Sveriges arvär utvidgningen. Kanske kommer slutförhandlingen medfrontgruppen av ansökarländer att infalla under Sveriges halvår.Det blir i så fall en tuff förhandlingsuppgift.Den andra frågan på den givna dagordningen är samordningen avden ekonomiska politiken. Den rullar på. Vad den kommer attbefinna sig år 2001 är däremot omöjligt att säga idag.En tredje fråga är den nya regeringskonferens som är på gång förden inre reformeringen av EU, en mycket känslig fråga somaktualiserats av utvidgningen. Frankrike, som är ordförandehalvåret före Sverige, vill gärna avsluta den. Men det är entuff uppgift och risken är stor att den spiller över påsvenskarna. Lyckas svenskarna ro den i hamn kommer EU:s nyafördrag att gå till historien som Göteborgsfördraget.Den utrikes- och säkerhetspolitiska integrationen kan mycket välkomma upp på den svenska dagordningen, fast det inte är någonfavoritfråga för den svenska regeringen precis. Öppenheten ocheffektiviteten, denna svenska hjärtefråga, är troligen given.Men den drivs hårt av andra, bland dem Finland, och det blirallt svårare att göra den till en svensk profilfråga.Vi måste vara medvetna om att det kommer att bli svårt att sättanågra blågula avtryck, konstaterar Lars Danielsson.

Passar lysande

Men på ett område kan Sverige kanske ändå sätta ett avtryck,förutom att kanske få ett EU-fördrag uppkallat efter riketsandra stad. Det är mellanstatliga arbetsformer. Sådana passarbra att utveckla i en tid när EU:s legitimitet inte är den bästai européernas ögon. Och de passar alldeles lysande att drivainför den njugga svenska opinionen. Det finns redan en utveckladmetod, i vars tillkomst Sverige spelade en viktig roll. Den gårut på att tvinga medlemsländerna att rapportera i frågor därmakten ligger kvar i medlemsländerna för att dessa ska kunnajämföra sig med varandra, och tävla. Metoden finns redan påsysselsättningens område, och borde kunna användas även på andraområden, tycker Lars Danielsson och pekar på konsumentskydd ochjämställdhet. Denna mekanism kan bli ett viktigt tema förSverige. Finns det då inget att vinna på ordförandeskapet? Någotpositivt? Lars Danielsson kan tänka sig att de svenska städer, som skötersina kort väl som värd för möten, kan få en kick av det. Intebara i form av försålda hotellnätter utan också i form av enEU-kick när de hamnar på kartan för många européer.Alla som jobbar med ordförandeskapet, får nog en europeisk kick,som kan vara nyttig, hoppas Lars Danielsson. Det blir ett slagsexamensprov. De får testa sig.