Strypt marknad

De svenska kraftbolagen stryper produktionen för att hålla elpriserna uppe. Anklagelserna kommer från elköparna.

Producenterna sticker inte under stol med sitt agerande. “Den enkla matematiken är att producenterna väljer att producera mindre för att istället få bättre betalt för det som produceras. Varför ska vår bransch sälja till rörlig kostnad? Det gör väl ingen annan bransch” skriver Sydkraftchefen Lars Frithiof i senaste numret av Kraftordet, organ för Kraftverksföreningen.

Svag konkurrens

Nej, det är just det som är problemet på många marknader. När det råder full konkurrens så tvingas producenten sätta priset vid marginalkostnaden, det vill säga den kortsiktigt rörliga produktionskostnaden. Men ofta är konkurrensen ofullständig och därför hamnar priset högre, vilket drabbar konsumenterna.

Det kan inte hävdas att elpriset är oskäligt högt idag. En integrerad nordisk elmarknad har minskat möjligheterna för producenterna att ta ut ett för högt pris. Marknadspriset är just nu cirka 14 öre per kilowattimme för den som vill skaffa kraft för åren 2001-2002 på elbörsen. Det är i nivå med den rörliga kostnaden för kärnkraften (inklusive kärnkraftsskatt på 2,7 öre).

Illavarslande tecken

Men det finns illavarslande tecken på att vi är på väg att få onödigt höga elpriser. Ett sådant tecken är flaskhalsarna i stamnätet mellan de nordiska länderna. Ett annat orosmoment gäller den tilltagande företagskoncentrationen i producentledet.

Överföringsbegränsningar mellan Norge och Sverige gör att det har bildats två olika prisområden, med återkommande pristoppar i Sverige när den billiga norska vattenkraften inte kan föras över kölen. Problemet har förvärrats av att producenterna i Sverige strypt kärnkraftsproduktionen av marknadsskäl. Detta agerande har för övrigt uppmuntrats av politikerna som successivt höjt skatten på kärnkraften.

För att komma till rätta med problemen föreslår professor Lars Bergman vid Handelshögskolan att en viss överkapacitet borde finnas i stamnätet eftersom risken annars är stor att konkurrensen sätts ur spel. Extrakostnaden kan tas ut på den fasta delen av nätavgiften.

Inför avregleringen av elmarknaden 1996 varnade Lars Bergman och några andra nationalekonomer för den höga företagskoncentrationen (“Den nya elmarknaden”, SNS Förlag). Koncentrationen har ökat sedan dess. Finska Fortum, som äger Birka Energi tillsammans med Stockholms kommun, har i år köpt den fjärde störste producenten i Sverige (Stora Kraft). Och Norges störste producent, Statkraft, har successivt ökat sitt ägande i Sydkraft. Konkurrensmyndigheterna måste vara mer vaksamma på sammanslagningarna i branschen, menar Bergman.

Oligopol

I Sverige svarar tre bolag, Vattenfall, Sydkraft och Birka Energi, för 90 procent av produktionen. Det möjliggör ett oligopolistiskt agerande, alltså att begränsa utbudet i stället för att sänka priset, i det här fallet genom att ställa av ett antal kärnkraftverk.

På en marknad med hög priskänslighet går det inte att agera så. Konsumenterna söker då substitut. Men el, liksom vissa andra nödvändighetsvaror (som bensin och basmat), är relativt prisokänsliga. Vi konsumerar varken mer eller mindre när priset ändras, åtminstone inte kortsiktigt. Det ger utrymme för producenterna att sätta för höga priser.