Svart sommar för svenska oljeaktier

Oljepriset har rasat under sommaren. Nordsjöoljan handlas för närvarande under 50 dollar per fat, en nedgång med 25 procent på ett par månader.

– Det är samma låga nivåer som i början av året. Skillnaden nu är att optimismen om att priserna snabbt ska vända upp igen nu inte är lika utbredd. Tidigare nivåer på över 100 dollar per fat är det få som tror på nu, säger Ashley Heppenstall, vd på det största svenska oljebolaget, Lundin Petroleum.

– Det här är en ohållbar situation. Kostnaderna för att producera olja är för höga i förhållande till priset, vilket gör det svårt för många bolag att tjäna pengar.

Det finns flera skäl till prisfallet. Ett är att efterfrågan från storkonsumenten Kina har mattats. Samtidigt importerar USA allt mindre olja, då landet är på väg att bli självförsörjande med hjälp av energi från de stora skifferfälten. Produktionen av amerikansk skifferolja har ökat från 0,5 till över 4 miljoner fat per dag sedan 2010. Visserligen har utbudet på världsmarknaden därmed bara ökat runt 2 procent, men eftersom oljepriset sätts på marginalen så kan även ganska små förändringar i utbud eller efterfrågan få stor effekt. Sommarens prisutveckling har även påverkats av att Iran är på väg tillbaka som leverantör på världsmarknaden när sanktionerna mot landet försvinner av det stora FN-avtalet om bland annat kärnkraft.

På lite sikt går marknaden mot balans mellan utbud och efterfrågan. Det beror på att producenterna öppnar eller stänger oljekällor beroende på om de är lönsamma eller inte. Men dels finns kostnader förknippade med att öppna eller stänga en källa, dels vet ju ingen vart priset är på väg, varför producenter gärna väntar lite med att minska produktionen, i hopp om att priset ska vända upp.

Samtidigt har OPEC-kartellen tvingats byta taktik, efter att tidigare ha försökt hålla priset uppe. Kartellens viktigaste medlem och världens största leverantör, Saudiarabien, producerar på rekordhöga nivåer.

– De har inte för avsikt att dra ned på sin produktion, det har stått klart sedan det senaste Opec-mötet i november förra året, säger Thina Saltvedt, oljeanalytiker på Nordea.

Dels vill OPEC ta marknadsandelar från nya aktörer, främst de amerikanska skifferoljebolagen, men även saudiernas ärke­fiende Iran samt terrororganisationen IS anses gynnas av höga oljepriser. Saudiernas stora produktion har dock inte riktigt fått den effekt som väntades, i alla fall inte på skifferbolagen.

– Skifferoljan är mer resistent mot låga priser än vad man först trodde. Säger Thina Saltvedt.

Antalet oljeriggar i USA har visserligen minskat med över 50 procent, men produktionsvolymen har inte påverkats nämnvärt. Det tyder på att det är ineffektiva riggar som har försvunnit från marknaden. Detta tydliggörs även av att de sex största bolagen inom amerikansk skifferolja nyligen höjde sina produktionsmål för året.

– Kostnaderna för att borra en brunn har halverats på kort tid, vilket gör att de amerikanska skifferoljebolagen klarar låga oljepriser, säger Paul Mörch, vd på Dome Energy, med huvudkontor i oljestaden Houston i USA.

Bolaget producerar konventionell olja och gas i mellersta USA och räknar med att klara prissvackan. Produktionskostnaden är 4–5 dollar per fat på vissa brunnar och Dome har skydd mot lägre oljepriser genom terminssäkringar som täcker in större delen av produktionen till och med 2017.

– Vi drog igång en borr i februari i år som redan har återbetalat investeringskostnaden, trots oljepriser på runt 50 dollar, säger Paul Mörch.

Målsättningen är att nå 2 000 fat per dag i produktion i år, och sedan öka till 10 000 fat inom 18 månader. Det ska ske både genom ett ambitiöst borrprogram och integration med ett nyligen förvärvat bolag. ­Dome-aktien, som handlas på börsens småbolagslista First North, har likt alla olje­aktier tappat det senaste året, men nedgången på 40 procent till 7 kronor är ändå mindre än för många andra.

För tillfället verkar högre oljepriser alltså avlägsna och tiden fram till dess kan bli smärtsam för många bolag.

– Minskad produktion blir oundviklig, säger Lundin Petroleums Ashley Heppenstall.

– Det är svårt att säga hur lång tid det tar. Men över tid så kommer det att stabilisera sig.

För närvarande håller de stora oljebolagen sin produktion uppe, men drar ned på prospektering och nya projekt. För Norge, vars oljeindustri svarar för över hälften av landets export, blir situationen allt tuffare. Statoil, som är börsnoterat men har staten som huvudägare, har redan dragit ned på sina investeringar och fler projekt kan komma att skjutas på framtiden. Det får effekter på hela den så kallade oljeserviceindustrin, som tillhandahåller allt från konsulttjänster till riggar och bostadsplattformar.

– Hela oljekedjan tappar tempo, vilket även smittar av sig på andra delar av den norska ekonomin, säger Thina Saltvedt.

Ett oljepris under 50 dollar är inte hälsosamt för branschen. En trolig utveckling är därför sammanslagningar och uppköp för att skapa större enheter och få fram stordriftsfördelar.

Börsens största oljebolag, Lundin Petroleum, räknar dock med att kunna rida ut stormen. Med en stark balansräkning och låga produktionskostnader klarar bolaget en längre period med låga oljepriser.

– Produktionskostnaden för oss ligger på 10 dollar per fat. Även med låga oljepriser kommer vi att kunna generera ett positivt kassaflöde, säger Ashley Heppenstall.

Bolaget har dock flaggat för en mer restriktiv hållning avseende oljeletning i nya områden. Fokus riktas i stället på de oljefyndigheter som redan hittats i Nordsjön. För Lundin Petroleum finns här stora tillgångar, och inom tre år räknar bolaget med att fördubbla produktionen. Därefter ska det stora Johan Sverdrup-fältet som ägs tillsammans med Statoil tas i drift. Det väntas ske i slutet av 2019. Lupe är också den svenska oljeaktie som har klarat sig bäst det senaste året med en nedgång på 8 procent.

För sfärkusinen Africa Oil, även det noterat på Stockholmsbörsen, med fyndigheter i Kenya, är situationen dock tuffare. Förutom en del politiska bekymmer och hårdare beskattning drar byggandet av infrastruktur i landet ut på tiden. En pipeline som behövs för att frakta ut oljan har försenats. För att klara fortsatta borrningar har bolaget nyligen genomfört två nyemissioner. Borrningar kommer att ske i Lokichar-bassängen där olja påträffades häromåret, för övrigt den första oljan som hittats i Kenya.

– Under rådande förutsättningar väljer vi och vår partner Tullow att koncentrera våra investeringar till borrningar i Lokichar-bassängen, säger Robert Ericsson, informationschef inom Lundin-sfären.

Ägarna letar samtidigt efter möjligheten att sälja bolaget eller farma ut delar av verksamheten. Men de bud och förslag som kommit hittills har varit för låga. Kassan räcker för fortsatt borrning och bolaget hoppas utöka reserverna, i väntan på att oljepriserna ska stiga och affärsklimatet förbättras. Aktien har tappat nära 70 procent på ett år.

Ju längre bort man kommer från de större aktörerna i oljeindustrin, desto mer tycks osäkerheten öka. Ett exempel är Crown Energy som är noterat på NGM-börsen och som bildades för fem år sedan av Ulrik Jansson, tidigare vd för kraschade PA Resources. Bolaget har ett antal licenser i Afrika och Irak. Tanken är att utveckla tillgångar i tidig fas och sedan sälja till någon större aktör inom oljeindustrin. Hittills har det dock inte blivit någon affär.

Närmast till hands ligger ett prospekteringsblock utanför Sydafrikas kust. I området har det tidigare gjorts fynd av olja. En osäkerhetsfaktor är att Crown Energys brittiska partner Afren nyligen ansökte om konkurs och därmed blev ett av de första offren för det kyligare klimatet i oljebranschen. Afrens problem började redan förra året efter oegentligheter kring en betalning som senare resulterat i ett kapitalbehov som bolaget inte kunde täcka.

Crown äger nu 40 procent av tillgången och letar efter investerare och partners, vilket naturligtvis inte har underlättats av sommarens prisfall.

– Vi lever på att vi gör affärer och på så sätt finansierar oss eller så blir vi tvungna att gå till aktieägarna. Vi har ingen stor kostnadsmassa och kan därför övervintra och jobba vidare på att hitta partners, säger Crown Energys nyblivne vd Andreas Forssell. Börsen är inte lika förhoppningsfull, aktien har fallit 70 procent det senaste året och handlas nu på ständigt nya bottennoteringar kring 2 kronor.

Ett annat litet bolag med bekymmer är Caucasus Oil. Med fyndigheter i svåra politiska områden har bolaget inte hittat något gångbart projekt. Andelar finns även i ett projekt i Texas, men det behöver finansieras. Nyligen bytte bolaget strategi och förvärvade mobila tankstationer samt en distributör som förser Skåneregionen med bränsle. Den nya verksamheten väntas omsätta 750 miljoner kronor och ska, om planerna går i lås, generera kassaflöde till dess att oljepriserna vänder upp.

– Det är skönt att ha något som tickar och går, säger Fredrik Johansson, ordförande för bolaget, som har namnändrats till Smart Energy.

Och ska man se till kursutvecklingen för aktien så verkar den nya strategin falla marknaden i smaken. Efter att ha handlats till konkursvärderingen 20 öre under lång tid har aktien under sommaren klättrat till 1,20 kronor.