Svensken kryddar med risk

I USA väljer man en ny president och i Sverige handlar det om fonder till premiepensionen. Valkampanjerna har varit massiva både här och i USA. Det belopp som Premiepensionsmyndigheten (PPM) och fondbolagen har lagt ner motsvarar faktiskt drygt 50 kronor per capita, vilket är så mycket som hälften av slutnotan per capita, omräknat till kronor, för den amerikanska presidentvalskampanjen.

De svenska kampanjledarna kan vara nöjda med sin insats. Medan det amerikanska valdeltagandet blev en bit under 50 procent har inte mindre än 69 procent av svenskarna gjort ett aktivt val när 1,6 miljoner valblanketter kommit in till PPM. 22,6 miljarder kronor (ungefär 40 procent av det totala beloppet) har placerats.Till skillnad från i USA kan man om premiepensionen dra ganska säkra slutsatser om utfallet redan nu.

Robur ingen vinnare

Roburs Aktiefond Contura är den fond som har fått in allra mest pengar, hela 1,26 miljarder kronor eller 5,6 procent av placerat belopp. Robur (Föreningssparbankens fondbolag) är också det bolag som fått in allra mest pengar, men likväl kan Robur knappast kallas vinnare. Jämfört med Roburs marknadsandel på direktsparmarknaden har bolagets premiepensionsandel blivit blygsam. I stället är det de tre försäkringsbolagen AMF, Folksam och SPP som ökat sina marknadsandelar kraftigt i och med premiepensionsvalet.

En annan vinnare är Didner & Gerge, vars enda aktiefond ligger på sjätte plats i listan över de fonder som fått in mest pengar. Detta bara på goda meriter och utan vare sig påkostad reklamkampanj eller kontorsnät.Ett annat sätt att studera premiepensionsvalet är att undersöka vilka fondkategorier svenska folket valt. Affärsvärlden har sorterat fonderna efter de 42 fondkategorier som används i Fondindikatorn. Hela listan finns i tabellen härintill.Den kategori som har fått allra mest pengar är breda blandfonder, fonder som blandar tillgångsslagen svenska och utländska aktier med räntebärande. Pensionsväljarna har lagt 36 procent av kapitalet i blandfonder. Generationsfonderna, som ofta är en form av blandfonder, har fått in 19 procent.

Sverigefonder störst

Endast två procent av pensionspengarna har lagts i rena räntefonder. Höstens börsras har till synes inte alls påverkat valet. I stället har två tredjedelar av kapitalet satsats i rena aktiefonder. Allra populärast är Sverigefonderna, som fått in 19 procent. Favoriter är de vanliga aktivt förvaltade Sverigefonderna, med Didner & Gerge i spetsen som ensamma fått 2,9 procent av pensionspengarna. Indexfonderna har tillsammans tagit 1,7 procent.

Den tredje populäraste fondkategorin är olika nischade branschfonder som kapat åt sig 18 procent av pensionspengarna. IT och högteknologifonderna har fått hela 12 procent av pensionskapitalet trots att de inte rosat marknaden i år. Om det beror på att PPM:s fondkatalog baseras på gamla siffror eller på att svenska folket långsiktigt tror på IT-sektorn är svårt att säga.Utifrån sorteringen efter fondkategorier kan man bilda sig en uppfattning om hur riskbenägna pensionsspararna varit. Det visar sig att genomsnittssvensken är något av en spelare.När det gäller aktieplaceringar menar man med risk oftast hur mycket placeringen svänger i värde. Svängningarna mäts som volatilitet. Risken är att placeringen sjunkit kraftigt i värde när pengarna ska betalas ut.En portfölj med aktier minskar svängningarna och därmed risken, eftersom de enskilda aktiernas kursrörelser delvis tar ut varandra. Genom att investera på många olika marknader och i många olika branscher minskar man inte bara den företagsspecifika risken utan även den risk som är förknippad med en marknad (till exempel räntehöjningar eller skatteomläggningar).

Breda fonder bäst

Lägst risk har räntefonder. En lång svensk obligationsfond har en risk på 2 (medianen bland fonderna som anmälts till premiepensionen). En fond som investerar en tredjedel av pengarna i vardera svenska aktier, utländska aktier och svenska obligationer har en risk på 15 och en normal Sverigefond en risk på 24. Medianen bland IT och högteknologifonderna är 45, vilket ger mycket hög risk.Den genomsnittlige pensionsspararen har en risk i sin portfölj på 23. (Affärsvärlden har beräknat risken för snittportföljen genom att ta medianen för volatiliteten (26 veckor) för respektive fondkategorier och viktat med fondkategorins andel av premiepensionen.) Detta är ett risktagande i nivå med en Sverige-, Asien- eller Östeuropafond, vilket förknippas med en tämligen hög risk.Sjunde AP-fonden har gjort en omfattande utredning för att hitta en tillgångsfördelning som ska passa för den genomsnittlige premiepensionsspararen. Premiesparfonden, där ickeväljarnas pengar hamnar, har efter utredningen fått sammansättningen 85 procent aktier, varav 20 procent svenska aktier och 15 procent svenska realränteobligationer.

En sådan fond skulle, åtminstone i det initiala skedet när den ska förvaltas passivt, få en risk på drygt 13 procent. Mot den bakgrunden har premiepensionsspararna varit över förväntan riskbenägna i sitt fondval.Slutsatsen är att den genomsnittlige spararen, som i snitt valt tre fonder, grundat med en bred fond och sedan kryddat ordentligt med ett par högriskfonder.

När sparperioden är lång, som den är för de flesta som valt fonder till premiepensionen, kan man ta en hög risk och därmed köpa mycket aktier. Däremot ger smala fonder sällan bättre betalt för risken än breda (läs artikeln »Att ta rätt sorts risk« i Affärsvärlden nr 24/ 2000, sid 60).

Förklaringen är att riskabla placeringar svänger kraftigt runt den långsiktiga trendlinjen, medan placeringar med låg risk följer trendlinjen närmare.

Högriskplaceringar, det vill säga fonder med smal inriktning, är alltså främst meningsfulla för dem som försöker öka sin avkastning genom att kliva ur en fond som är på väg att kulminera för att gå in i en annan som antas passera sin botten. Fördelningen mellan olika tillgångsslag, branscher och länder kallas allokering och är enligt de flesta experterna svårast av allt att lyckas med.

Det är inte många vanliga fondsparare som har den kunskap som krävs för optimal allokering. Därför tjänar det stora flertalet pensionssparare – i synnerhet de som inte avser att vara särskilt aktiva – på att välja breda fonder.