TEMA: Privata placeringar – Fonder

Affärsvärlden ger betydligt färre höga fondbetyg än andra sombetygsätter fonder. Orsaken är att vi kräver att fonderna ska hapresterat klart bättre än index, medan många andra nöjer sigmed framgång gentemot konkurrenterna.Av de 404 fonder som får betyg i veckans Fondindikator är detbara 13 som får högsta betyg, fem stjärnor.Förklaringen är att det bara är 13 fonder som klarat de gränservi bestämt för högsta betyg (aktiefonder måste överträffa sittjämförelseindex med minst tio procentenheter per år ochräntefonder måste överträffa med minst en procentenhet per år).Samma betygsgränser har vi haft ända sedan Fondindikatornstartade 1993. Några mindre förändringar har gjorts ibetygssystemet (till exempel hade svenskregistrerade fonder enskattefördel under 1994, vilket vi tog hänsyn till) men självagrundprinciperna är desamma idag som för sex år sedan.

Jämfört med index

Den viktigaste principen, som varit oförändrad sedan start, äratt fondbetygen sätts jämfört med ett relevant börsindex, alltsåjämfört med den marknad som fonden placerar på. Däremot bryr vioss inte om hur fonden har lyckats gentemot de svenskakonkurrenterna, vilket är den andra huvudprincipen när detgäller utvärdering av fonder.Än sen då? Jämfört med index eller jämfört med andra fonder avsamma typ, vad spelar det för roll?För att förklara skillnaden kan vi jämföra fondbranschen med densvenska skolan. Förr i världen, i den gamla realskolan, var det högstabetyget stort A. Betygsskalan var kunskapsrelaterad och vidstudentexamen fick bara de med tillräcklig kunskap godkänt.Endast ett fåtal fick stora A. Idag har gymnasieskolan åter,åtminstone på papperet, kunskapsrelaterade betyg. Det betyderatt om alla i en klass är duktiga, så får alla bra betyg.Motsatsen hade vi i Sverige från slutet av 1960-talet tillbörjan av 1990-talet: ett relativt betygssystem. Då trodde manpå normalfördelning: 7 procent skulle få betyg fem och 7 procentbetyg ett, med resten av eleverna fördelade däremellan.Affärsvärldens fondbetyg är kunskapsrelaterade. Till exempel fårjust nu ingen globalfond ett betyg högre än tre, eftersom ingenav dem de senaste två åren har lyckats särskilt mycket bättre änvärldsindex.

Börsindex är en fast ribba att överträffa, eftersom hälften avalla aktieaffärer alltid är bättre än index och hälften alltidär sämre (före transaktionskostnader, förstås). Att det är exakthälften beror på att det alltid finns en köpare och en säljare ivarje affär. Flera andra betygssystem för fonder är däremotrelativa, till exempel hos tidningen Aktiespararen och denystartade Fondstar och W-rating.Aktiespararen började 1994 att sätta högsta betyg på fem procentav aktiefonderna och lägsta betyg på fem procent. Alla fonderjämförs med varandra, vilket betyder att ingen hänsyn tas tillskillnader i inriktning.Fondstar, som kan ses som en svensk franchisetagare hosamerikanska Morningstar (ungefär som McDonalds), har två olikabetyg. Morningstarbetygen indelar fonderna i tre grupper, vilketbetyder att utlandsfonderna hanteras som hos Aktiespararen. Denbästa tiondelen historiskt får betyg fem och den sämstationdelen får betyg ett. Nästan alla USA-fonder får därför betygfem, medan nästan alla Japanfonder får betyg ett.Kategoribetygen sätts på samma sätt, men i fler grupper ochenbart på tre år.W-rating, som är ett samarbete mellan tidningen Sparöversikt ochkonsultbolaget Wassum, har också valt ett relativt betygsystemmed normalfördelning. Men de sätter relativa betyg enbart mellanfonder av samma typ.Till exempel får de bästa 10 procenten av globalfonderna alltidbetyg fem av W-rating och de sämsta 10 procenten alltid betygett. Det är som om gymnasieskolan skulle ha bestämt att det ivarje klass på 30 personer i varje ämne alltid skulle finnas trepersoner med betyg fem, och tre med betyg ett.Adam har fått betyg ett i matematik eftersom han är en av de tresämsta i klassen, det spelar ingen roll att klassen som helhetär mycket duktig och har vunnit matte-SM, säger läraren, herrWerner Rating. Liknelsen kan gälla Sverigefonder, där nästanalla överträffat Generalindex de senaste två åren.

Klara besked vilseledande

Fast det finns förstås även fördelar med relativa betygsystem.Det viktigaste anser Mats Wester på Sparöversikt är att demänniskor som undrar vilken fond de ska välja alltid får ettklart besked vilka fonder som W-rating anser är bäst.Och självklart är klara besked något som både sparare,journalister och marknadsförare gillar. Problemet är attfondernas prestationer i verkligheten sällan är normalfördelade,och då blir normalfördelade betyg vilseledande.Klass 9B är visserligen full av skolkare ochungdomsbrottslingar, men eftersom betygsystemet kräver det såmåste jag ge betyg fem till de tre elever som åtminstone kommernär jag visar film: Xantippa, Ylva och Zeppo.När det gäller globalfonder vore det enligt Affärsvärldenserfarenhet troligen bättre att köpa en indexfond med lågakostnader (men indexfonder får inte ens vara med hos W-rating).Dessutom talar även ett kunskapsrelaterat betyg om vilka som ärbäst jämfört med de andra, men det vilseleder inte genom att gehögsta betyg till medelmåttor.