UMTS: Många lösa trådar

Kan man om ett par år att kunna videokonferera under älgjakten? Frågan kan ställas sedan tio intressenter i förra veckan lämnade in ansökningar om att få licens att bygga nästa generations mobilnät, UMTS. De flesta sökande utlovar täckning till i stort sett hela landets befolkning till slutet på 2003. Och eftersom Post- och telestyrelsen (PTS) ska gå strikt efter vem som bygger ut mest och snabbast så får man nog räkna med att merparten av landet nås av fyra nät om tre år.

Men kostar det så smakar det, tillsammans kommer de fyra vinnarna av licenser att plöja ned runt 60 miljarder i utbyggnad av sina nät. Men frågan är hur stort behov det finns av fyra nationella nät.

Fler licenser kommer

Att det delas ut fyra licenser på två gånger 15 megahertz styck har inget med någon förväntad efterfrågan att göra. Det är helt enkelt så mycket frekvensutrymme som finns ledigt nu och fyra eller fem ytterligare licenser kan bli aktuella efter 2005 när mer frekvensutrymme gjorts tillgängligt. Information om vad som kan tänkas efterfrågas via de nya näten är väldigt knapp och rör sig mest om gissningar. Dessutom är det ibland stor skillnad på vad kunder kan vilja ha och vad de är beredda att betala för – ingen vet. Visserligen överträffade utvecklingen inom GSM hela tiden prognoserna, men det är på inget sätt givet att det kommer att upprepas.

Lite grand i skuggan av UMTS-processen håller framför allt Telia och Europolitan på att uppgradera sina existerande GSM-nät med så kallad GPRS. Hastigheten för datatrafik med GPRS kan komma upp i maximala 171 kB per sekund om man inte måste dela frekvensen med andra. Den största revolutionen blir dock att vara “alltid uppkopplad”, det vill säga att inte behöva ringa upp och logga på för att ta emot exempelvis e-post eller nyheter. GPRS innebär i sammanhanget små investeringar i framför allt mjukvara och går snabbt att installera i GSM-nätet. Nästa steg för att förbättra de existerande GSM-näten är Edge, en teknik som kan ge upp till 384 kB/s, vilket är i paritet med den kapacitet i de nya UMTS-näten som krävs för att definieras som “täckning”, enligt PTS regler.

Multimedia har ofta stått i fokus när det gäller de nya UMTS-näten, men i stora delar av landet kommer det aldrig att gå att nå den maximala hastigheten på 2 megabit/s som är möjligt med UMTS. För att den hastigheten skulle vara en realitet var som helst i Sverige skulle runt en halv miljon basstationer behöva installeras till en kostnad av mellan 200 och 300 miljarder kronor. Dessutom så är det bara en användare per cell, eller basstation, som kan utnyttja den hastigheten åt gången, alltså inget videokonfererande under älgjakten.

De som hoppas på UMTS-licens säger också att de planerar att starta den kommersiella driften under hösten nästa år. Det ser ut att bli svårt, eftersom tillverkarna av telefoner väntar de första leveranserna av UMTS-telefoner till Europa först under det första kvartalet året därpå.

Sammantaget kan Sverige, med uppgraderade GSM-nät och fyra snabbt utbyggda UMTS-nät, under flera år mycket väl stå med överkapacitet för det som brukar kallas “mobilt internet”. Förutsatt att nätoperatörerna klarar av den ekonomiska påfrestningen kan en sådan situation emellertid vara bra för utvecklingen av tjänster, då priser på nätkapacitet pressas och nätägarna får starka incitament att bjuda in externa, så kallade virtuella, operatörer i sina nät.

Alternativ distribution

Som lök på laxen växer det också fram alternativa distributionsnät för “mobilt internet” som genererar ytterligare konkurrens. I höst ska PTS dela ut licenser på 26 megahertz-bandet för trådlös bredbandsaccess. I framför allt tättbebyggda områden kommer det säkerligen att finnas flera alternativ att koppla upp sig trådlöst än via UMTS-nätet, speciellt om man rör sig i närheten av hemmet eller arbetsplatsen.