Världen stärker euron

I fredags hände det som de flesta analytiker betraktat som osannolikt. Centralbankerna i de sju ledande industriländerna deltog i en gemensam intervention till stöd för euron. Stödköpen skedde före helgens G7-möte, där bland annat aktioner till förmån för den svaga euron skulle diskuteras. Dessutom var det på 15-årsdagen av en annan stor intervention – den så kallade Plaza-överenskommelsen den 22 september 1985 – då de stora centralbankerna kom överens om att handla ner en då övervärderad dollar.

God prognos

Detta är ett av få lyckade exempel på valutakursintervention, vilket kanske är ett gott omen när det gäller om aktionen ska lyckas skapa nytt förtroende för den plågade euron. De flesta analytiker tycks överens om att euron är undervärderad och att det finns potential för interventionen att lyckas.

Centralbankerna har nu av allt att döma lagt ett golv för euron på cirka 0,85-0,86 dollar per euro. Den amerikanska centralbankens (Federal Reserves) medverkan var mest oväntad och mest betydelsefull. Ett möjligt motiv för Feds agerande är att allt fler amerikanska företag vinstvarnat med hänvisning till den starka dollarn.

I förra veckan redovisade dessutom USA ett rekordunderskott i handeln med utlandet.

Samsyn krävs

För att interventionspolitiken ska lyckas krävs dock att centralbankerna fortsätter att visa en hög grad av samsyn och är beredda att agera om euron återigen trycks ner.

I grund och botten är dock en intervention den sista utvägen och en sådan ses av de flesta som ett tydligt svaghetstecken. Det enda som centralbankerna för närvarande lyckats med, är att hejda den kortsiktiga valutaspekulation som baserats på tron om en allt svagare euro. Men det stora utflödet av kapital från EMU-länderna till framför allt USA bygger i stället till stor del på högre tillväxtförväntningar för den amerikanska ekonomin.

På längre sikt handlar det om att genomföra strukturella åtgärder som förbättrar den europeiska ekonomins funktionssätt för att tillväxten ska bli uthållig och för att krympa tillväxtgapet till USA. Bara då kommer mer långsiktiga investerare att vända blickarna mot Europa.

Få negativa effekter

För världsekonomin är det annars svårt att se några negativa effekter av en starkare euro. I Europa minskar inflationstrycket genom att importen av bland annat olja blir billigare. Därmed minskar trycket på den europeiska centralbanken att höja räntan, vilket gör att ECB inte behöver kväva återhämtningen i framför allt euroområdets kärnländer.

Den japanska centralbanken var troligtvis den som var lättast att övertyga om behovet av en intervention. Bank of Japan har tidigare argumenterat för en starkare euro. Japanerna är rädda för att en dämpning i den europeiska konjunkturen skulle få följdverkningar för japanska exportföretag och sätta krokben för en stapplande återhämtning i ekonomin.

För USA är effekterna mer svårbedömda och det är symptomatiskt att kommentarerna därifrån i högre grad poängterar den svaga euron än den starka dollarn. En stark dollar hjälper till att trycka ner inflationen i USA och minskar behovet av räntehöjningar. Däremot slår den på företagens vinster och minskar exporten.

Stark konsumtion

Samtidigt är de amerikanska hushållens konsumtionsvilja obruten, vilket drar upp importen och spär på det redan gigantiska handelsunderskottet. I det här läget skulle en snabb amerikansk konjunkturdämpning kunna få betydande effekter på valutakurserna och på ränte- och aktiemarknaderna. En mindre korrigering i förebyggande syfte kan då hjälpa till att minska den framtida oron.