E-krona kan leda till ”bank run”

Digitala centralbankspengar kan göra penningpolitiken effektivare. Men det är också ett potentiellt hot mot bankerna.
E-kronor kan göra penningpolitiken effektivare. Här förste vice riksbankschef Cecilia Skingsley. Foto: Marko Sävälää/TT

Sedan lång tid har kontanthanteringen i Sverige stadigt gått neråt.  Själv har jag inte haft några sedlar i plånboken på säkert ett år.  I fickan skramlar nycklarna ensamma utan sällskap av de mynt som slagits om utrymmet under många år.  Snart är väl nycklarna också borta; digitala lås såväl hemma, på arbetsplatsen som på bilen håller på att ta över. Digitaliseringen driver även den utvecklingen.

Vill jag betala idag kan jag välja mellan kort, Swish, QR-koder, ”blippa” eller genomföra digitala betalningar via en mängd olika plattformar på mobil, dator eller padda.  Kontanter – det vill säga sedlar och mynt – håller helt enkelt på att försvinna.  Flertalet butiker vägrar att befatta sig med kontanter.  Kassapersonalen sover lugnare – potentiella rånare gör sig icke besvär – samtidigt som man slipper den i många fall dyra kontanthanteringen.  Utanför gråa, svarta eller rent brottsliga verksamheter är det framförallt äldre människor, i många fall inte så digitala, som har klamrat sig fast vid kontanter. Men de blir allt färre.  I spåren av coronapandemin har även de äldre tvingats bli mer digitala.  Självvald isolering har fått många att ta det digitala språnget ut i ”molnet” och väl där blir man som regel kvar.

Faktum är att Sverige sedan länge legat på framkant vad det gäller digitaliseringen av betalningsmarknaden.  Statistik från Riksbanken visar att andelen kontanter i cirkulation som andel av BNP har minskat stadigt och ligger idag på ungefär 1%.  För euroområdet ligger den över 10% som jämförelse.  Fortsätter trenden kommer vi snart inte ha tillgång till fysiska pengar, vilket i sig kan vara problem, och därför har Riksbanken sedan 2017 utrett frågan om huruvida det är möjligt att komplettera, och i förlängningen kanske ersätta (min spaning), kontanter med en digital e-krona. Riksbanken är inte ensam om att titta på detta.  Förra året bildades en internationell arbetsgrupp med deltagare från en mängd olika centralbanker – bland annat ECB, Fed, Bank of Japan samt Riksbanken med flera – för att diskutera lärdomar och infallsvinklar om att eventuellt införa digitala centralbankspengar, så kallade CBCD (Central Bank Digital Currency).  En eventuell e-krona skulle vara ett exempel på CBDC.

Penningpolitisk ”wet dream”

Hur en sådan e-krona skulle se ut är idag väldigt osäkert.  Riksbanken har inte heller preciserat hur man ser på saken.  Man har tydligt markerat att en e-krona skulle vara ett digitalt komplement till kontanter. En värdebaserad e-krona kan lagras på ett kort eller i en app.  En kontobaserad e-krona kan hållas på konto hos Riksbanken. Men ska kontot vara räntebärande eller ej?  För penningpolitiken är det en avgörande fråga. En sedel eller ett mynt ger ingen avkastning så länge den ligger i fickan.  Det är först när man sätter in den på ett konto som man kan få, eller som i dessa knepiga tider, betala ränta på sina kontanter.  En värdebaserad digital krona, eller nollränte-krona, skulle innebära begränsningar för Riksbanken att genomföra en ultralätt penningpolitik med kraftigt negativa styrräntor; lägsta räntan på ett nollräntekonto är ju – noll.

Omvänt, i ett läge där alla har e-kronor på ett räntebärande konto hos Riksbanken och Riksbanken bestämmer sig för att, av någon anledning, sänka styrräntan till minus 5%, då gör det ont.  Inte för Riksbanken, men för alla kontohavare som får starka incitament för att konsumera eller investera pengarna istället för att ha dem på kontot.  Precis det som Riksbanken vill åstadkomma med minusräntor.

Ett argument mot negativa styrräntor idag är just att man, vid en kraftigt negativ ränta, kan välja att ta ut sina pengar i kontanter och lägga dem i ”madrassen”, mer vanligen i ett bankfack. Ur ett penningpolitiskt perspektiv torde därför en betalningsmiljö med bara e-kronor på ett räntebärande konto hos Riksbanken vara en ”wet dream” – kraftigt negativa styrräntor skulle ge en centralbank större möjligheter att agera i ett läge där utgångsläget är nollräntor – som idag. En värdebaserad e-krona skulle inte vara penningpolitiskt lika effektiv.

Det finns andra fördelar bortanför penningpolitiken, beroende på vad man har för verksamhet ska tilläggas, med en e-krona. Kostnaderna för kontanthantering skulle gå ner.  Den digitala valutan skulle kunna vara spårbar – precis som sedlar har ett serienummer – på Riksbankens konto.  Det skulle vara mumma för Skattemyndigheten samtidigt som det kraftigt skulle begränsa penningtvättsaktiviteter och annan obskyr ekonomisk verksamhet.

Varför ha pengar på banken?

Givetvis finns det också många invändningar och potentiella nackdelar.  Vissa har ställt sig frågan om en CBDC – beroende på hur den ser ut – leder till en ”bank run”?  Varför ha pengarna hos en privat aktör (bank) om du kan ha pengarna på ett räntebärande konto hos Riksbanken som äger den digitala sedelpressen – den optimala kontohavaren?  Och vad händer då med banksystemets förmåga att skapa pengar?  En affärsbank kan idag låna ut mer än 5-10x pengar på x insatta medel beroende på vilka kassakrav man har. Det är så affärsbanker skapar pengar och går under begreppet ”Fractional reserve banking”.  Utan insättningar försvinner den möjligheten eller så blir utlåningsräntorna dyrare. Ska Riksbanken i motsvarande grad låna ut dessa pengar?

Ingves efterlyser ny lagstiftning för pengar anpassad till digitaliseringen

En annan invändning gäller just obskyr ekonomisk verksamhet.  För att undvika ett digitalt spårbart betalningsmedel kanske många istället kommer att lockas till Bitcoin, annan kryptovaluta, eller guld som betalningsmedel för att kunna fortsätta gå under radarn. Integritetsaspekten ska inte heller underskattas – om staten har kontroll över dina pengar och vet var och hur de används – vem vet vad de kan göra med den makten?

Frågorna är många och svaren är, hittills i varje fall, få samtidigt som fysiska kontanter fortsätter att minska i samhället, åtminstone i Sverige. Det är rimligt att de så småningom ersätts, eller kompletteras, av en digital variant.  Varje förslag kommer mötas av kritik och debatt.  Djävulen finns som bekant i detaljerna. Är ni nyfikna så scanna igenom Riksbankens websidor.  Världens äldsta centralbank är en föregångare även här.

Olof Manner är senior rådgivare vid Swedbank och makroekonom.