Finansiella systemet påminner om vilda västern – det krävs en ny banklag

Den finansiella sektorn är inte i samma balans som förr. Den penningpolitik som bedrivits av experimentell karaktär har lett till en överbelåning i samhället. Riksbanksledningen borde ha förstått att i en kapitalistisk värld är pengar den viktigaste varan och prissätts den varan fel missbrukas den i samma utsträckning som varje annan vara i systemet som får fel pris. 

Det finansiella systemet som sådant påminner lite grand om vilda västern till följd av att gällande lagsystem ej är till fyllest.  

Innan den nya banklagen trädde i kraft på 1980-talet hade vi ett mer stabilt system. För att enligt den äldre modellen erhålla oktroj och därmed få rättighet att driva bank och ta emot inlåning krävdes att man bedrev utlåning och lämnade adekvat service via kontorsrörelse. Det systemet gav insättarna en implicit garanti för inlåningsmedlen samtidigt som det förutsattes att bankerna drev en verksamhet som på konstruktivt sätt utvecklade samhället. 

Girigheten har tagit över

I hägnet av den glada avregleringens tid infördes den nya banklagen där det blott krävs ett visst minikapital för oktroj och en styrelse och ledning som kan godkännas av Finansinspektionen. Några specifika krav på service et cetera finns inte samtidigt som staten enligt gällande EU-regler garanterar upp till 100 000 euro per insättare.

BankerKrönika

Bankfesten fortsätter – men tillväxten har försvunnit i den nya eran

Effekten har blivit att vi har fått en uppsjö av banker som enligt de moderna konkurrensteorierna ska leda till en bättre situation för konsumenterna. Det är ytterst tveksamt om så har blivit fallet. I stället har girigheten helt tagit över som en återspegling av samhällsutvecklingen i övrigt.

Möjliggör hutlösa räntor

Till följd av den statliga garantin som gäller alla insättningar i alla banker kan mindre banker attrahera inlåning samtidigt som denna inlåning i många fall används för konsumentkreditgivning av olika slag med skyhöga räntor.

I den gamla lagstiftningen fanns en ockerparagraf innebärande en kraftfull begränsning av ränteuttaget. Denna har helt fallit bort i den nya lagstiftningen och nu kan dessa småbanker debitera hutlösa räntor. Finansinspektionen har satt en gräns på 40% som i sig naturligtvis är orimligt hög.  

I den gamla världen förutsattes att bankerna i utbyte mot rätten att ta emot inlåning också bedrev en kreditgivning som utvecklade samhället där utlåning såväl till bostäder som industri kraftigt bidrog till samhällsbyggandet. I dagens värld har bostadsfinansieringen blivit den stora guldkalven bland annat till följd av den misslyckade Riksbankspolitiken samtidigt som utlåningen till industriell verksamhet inte har samma bredd som förr där särskilt mindre och medelstora företag har kommit i kläm.

Se över lagstiftningen

Förr i världen fanns till exempel ett specialinstitut som hette Industrikredit som ägdes till hälften av staten och till hälften av affärsbankerna som lämnade medelfristiga och långfristiga krediter till mindre och medelstora företag. I efterbörden av den nya banklagen och avregleringarna gick detta företag upp i rök under 1990-talet. 

Jag vågar påstå att det är på tiden att statsmakterna gör en allvarlig översyn över gällande bank- och kreditmarknadslagstiftning för att skapa en bättre tingens ordning där mycken erfarenhet finns i det förflutna. 

Göran Collert, tidigare VD för Sparbanken Sverige och tidigare ordförande för Föreningssparbanken, som senare blev Swedbank