Inflationens skräckhistoria

En klassiker om Weimar-tidens hyperinflation är boken When Money Dies från 1975. I bokens inledning lyfter författaren Adam Fergusson (brittisk journalist och politiker, född 1932, utbildad på Eton och i Cambridge) fram fyra herrar som får symbolisera fyra orsaker till hyperinflationen.

• Erich Ludendorff, hjälteförklarad general som odlade dolkstötslegend och skyllde tidens alla problem och misstag på andra än den gamla eliten.
• Hugo Stinnes, industrialist och påhejande profitör på den finans- och penningpolitik som gav hyperinflation.
• Rudolf Havenstein, Chef 1908-1923 för tyska centralbanken Reichsbank. Ständig förespråkare för expansiv penningpolitik.
• Adolf Hitler orsakade ingen inflation men skräcken för kommunism och högerextremism fick Weimar-eliten (med socialdemokrater som regeringsbärande) att driva ekonomisk vansinnespolitik som i sin tur ledde till den inflation som sedan banade vägen för Hitler.

Skulle man lägga till ytterligare två symboliska karaktärer så skulle jag nog välja:

1. Raymond Poincaré, Frankrikes president som knäckte tysk ekonomi med groteska krav på krigsskadestånd.
2. Friedrich Ebert, Tysk socialdemokrat som var Weimarrepublikens president 1919-1925 och en symbol för facklig makt och en allmän fixering vid full sysselsättning.

Det intressanta med detta persongalleri är att det är personer från vitt skilda samhällsområden som alla (kanske med undantag för Havenstein?) agerade helt rationellt utifrån sin egen agenda och övertygelse. Resultatet blev inflation och även när inflationen började skena alltmer katastrofalt så var det ingen som drog i nödbromsen. Här följer händelseförloppet.

UPPTAKTEN: 1914-1919

Tabellen nedan visar tyska markens växelkurs mot brittiska pundet vid ett antal tidpunkter samt en kortfattad lägeskommentar. Brittiska pundet är den måttstock som Fergusson är konsekvent med i sin bok och utvecklingen visar tydligt hur tyska marken tappar i värde.

Sensommaren 1914 så trodde de flesta på ett kort krig. Tyskland siktade på att finansiera det hela med en kombination av sedelpress, krigsobligationer och finansiell repression (kopplingen till guld slopades t.ex. snabbt). Stora skattehöjningar var det inte tal om. Underskottspolitik plus brist på arbetskraft och råvaror ledde så klart till inflation men den var ”bara” cirka 20% under kriget. De flesta ser inflationen som en tillfällig (transitorisk?) extremhändelse som skulle rätta till sig.

RÄDSLA FÖR REVOLUTION

När vapnen tystnade klockan 11 den 11/11 1918 var Tyskland på randen till ekonomiskt och politiskt sammanbrott. Det rådde svår brist på mat och alla förnödenheter och när strejker hösten 1918 snabbt övergick i öppen revolt så abdikerade kejsaren nästan omedelbart varpå en socialdemokratisk interimsregering kapitulerade ett par dagar senare.

Den tyska ”revolutionen” varade bara i ett par veckor men rädslan var kvar. Full sysselsättning, 8 timmars arbetsdag och trygga löner blev heliga sakrament från vänster till höger. (Lite som att det är heligt för ECB att rädda Italien undan hög ränta.)

FRANKRIKE SKICKAR NOTAN

1920 var ett mellanår. Marken fluktuerade en hel del men värdet föll inte brant. Såg man ljus i tunneln? Eller ett mötande tåg?

Centralbankschefen Rudolf Havenstein var starkt övertygad om att det inte fanns något som helst samband mellan inflation och penningmängd. Tvärtom såg han det som Reichsbanks huvuduppgift att avhjälpa ”bristen på pengar” som uppstod när sedlarna i omlopp uppfattades vara för få för att matcha de högre priserna.

VINNARE OCH FÖRLORARE

De största förlorarna var länge den tyska medelklassen, alltså tjänstemän, akademiker och välbeställda borgare. Ett typiskt öde beskrivs i Anna Eisenmengers bok Blockad, en österrikisk medelklasskvinnas dagbok 1914-1924. Författarinnan beskriver hur livet gick från välbärgad borgerlig idyll till total misär. Som ensam änka ska hon försörja tre söner/svärsöner (två krigsskadade och en kommunist), en dotter med tuberkulos och ett barnbarn som snart lider av skörbjugg och undernäring.

Det går fort utför. Räntebärande kapital och pensionsinkomster blir helt värdelösa. Ett statsråds månatliga pension var snart inte mer värd än en dagslön för en arbetare. Det enda kapital som stod emot ett tag var aktier. Börsen steg nämligen tusentals procent och höll länge (nästan) jämna steg med inflationen. Men till slut eroderas även aktieportföljen och då återstår att sälja möbler, sidenstrumpor, piano, matsilver och farfars guldklocka.

De största ”vinnarna” var storföretagen som kunde exportera billigt och gömma vinsterna i utlandet. Andra relativa vinnare fanns på landsbygden. En bonde kunde byta en säck potatis mot det hungrande borgerskapets mahognymöbler och silverbestick.

Läget förvärras rejält hösten 1922. När Frankrike i januari 1923 ockuperar och börjar plundra Ruhrområdet så svarar Tyskland med passivt motstånd (Ruhrkampf) och en helt paralyserande ekonomisk politik. Bönderna vägrar sälja mat mot värdelöst papper och städerna går mot allmän hungersnöd.

SAMMANBROTTET 1923

Tyskland glider in i totalt ekonomiskt kaos. Havensteins Reichsbank trycker sedlar dag och natt och skryter öppet med hur skickliga de är på logistik eftersom sedlarna måste ut innan de hinner bli värdelösa.

Sedan upphör inflationen plötsligt i slutet av 1923. Hur är det möjligt? Dels är det svårt att förstå och dels medger utrymmet ingen lång förklaring. Men bärande inslag är en kombination av ny (sansad) Reichsbankschef och ett trovärdigt löfte om stopp för tryckpressfinansiering.

LÄRDOMAR FÖR 2022

InflationPremium

Turkarnas tips – så skyddar du dig mot inflationen

Den värsta inflationen bland någorlunda utvecklade länder idag är Turkiet med cirka 80% per år. Se färskt reportage intill. En insikt från både Turkiet och Weimartiden är hur skrämmande mycket en befolkning är villig att uthärda innan man revolterar. Kanske är inflation alltför abstrakt för att folk ska protestera innan det är för sent? För många är det ju svårt att peka ut en fiende och orsak till att man varje månad lider av försämrad köpkraft.

Finns det risk för hyperinflation i Västvärlden idag? Förmodligen inte. Däremot ska man inte utesluta en kombination av inflation och ränta som varaktigt “stjäl” några procent av köpkraften för de flesta löntagare och pensionärer. Över längre tid summerar det till skillnaden mellan välstånd och fattigdom.

Den viktigaste lärdomen från Weimarinflationen är dock mer generell. Underskatta aldrig makthavares potential att agera oerhört destruktivt. Att det leder till en katastrof för samhället spelar ingen roll så länge agerandet är kortsiktigt rationellt för makthavarna som själva.