It’s the ideology, stupid

Jag gjorde misstaget att försöka uppdatera mig på svensk inrikespolitik. Låt mig säga så här, det är tur att det är två år kvar till nästa val. Herregud. Just nu styrs allt av januariavtalet. Ett monster, som man har sytt ihop av de sämsta delarna från respektive partis ideologiska kroppar. Som sedan väcktes till liv, en stormig natt, genom en elchock. Inget blixtnedslag krävdes dock, man använde all den statiska elektricitet som tusen partikanslister samlat på sig när de vankat av och an i väntan på en regering.

Det är ärligt talat svårt att tänka sig en sorgligare version av parlamentarism.

Jag hamnar i Socialdemokraternas twitterflöde och det är ett märkligt flöde. Det känns som ett slags parodi på 80-talets moderater. Det pratas om hårda tag, hårdare tag och ännu hårdare tag. Det kanske inte är det exakta innehållet men det känns, när man skummar igenom det, som att detta är vad som står: Förbjud all invandring, fyrdubbla alla fängelsestraff, satsa på försvaret. Jag tycker mig till och med ana att dom vill ta bort tre semesterveckor, avskaffa marginalskatten och placera ut Pershing II-missiler på Öland.

Varumärket Socialdemokraterna har genom åren byggt en grund att stå på, som handlar om rättvisa, stor offentlig sektor, högt skattetryck och solidaritet med utsatta grupper. Det överger man nu, i tron att väljarna ska följa med. Det verkar inte som att väljarna följer med. Och det är inte så konstigt, eftersom både riktning och förklaringar saknas.

Svensk socialdemokrati, nyss och nu – en liknelse: Tänk dig att du har ett företag, ett kooperativ. Ni odlar bönor och säljer dem under varumärket Mysiga Bönan. Ni säljer till grossister och restauranger som är HBTQ-certifierade och som arbetar strukturerat med hållbarhetsfrågor. Bönorna odlas i samklang med naturen, ekologiskt, och transporten sker med cykel. Så plötsligt en dag snappar du upp att det verkar som att Jordan B. Petersons köttdiet, kolkraft och legosoldater är populära. Så då börjar du prata om de sakerna istället. Och gör om bolaget till ett aktiebolag. Och googlar ”skatteplanering Cayman Islands”.

”Mysiga Bönan är och kommer alltid vara ett bönodlande företag men det vore vårdslöst mot våra ägare, kunder och samhället i stort, om vi inte tog tillvara på möjligheterna med köttdieter, kolkraftverk och privata arméer.”

Suck.

Socialdemokraternas ideologiska projekt var att behålla regeringsmakten. Nu, när makten i princip ligger hos riksdagen, är projektet att behålla regeringsställningen, utan makt. Det är en futtig kärlek till titlar. Grosshandlare Bengtsson, Disponent Jansson, Socialminister Hallengren.

Och sossarna är inte ensamma om att flacka i ett principlöshetens limbo. Det är väl egentligen bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som man vet var man har. Vänstern vill höja alla skatter. SD vill sparka ut alla invandrare. Resten? Jag vet inte. Det verkar som att vi har två liberala partier, som båda definierar liberalism som ”möjligheten för utbildnings- och välfärdsbolag att omvandla skattepengar till vinster” (jag tror inte att Hayek hade varit superimponerad). Miljöpartiet? Jag kan inte säga en fråga de driver eller namnge en person i ledande ställning. Moderaterna är ena dagen som (S) och andra dagen som (SD) och det är inga inget stort hopp dem emellan.

Det största politiska projektet de senaste två valen har varit att begränsa Sverigedemokraternas inflytande. Det har, om man ska vara generös, inte gått jättebra. Det leder till att alla partierna ägnar sig åt att avkräva varandra besked om hur det kommer formera ett eventuellt regeringsunderlag och huruvida de kommer att göra sig ”beroende” av Sverigedemokraterna. Resten av den här texten kommer handla om vad partierna måste göra istället.

Börja med att se över vad partiet står för. Beskriv ert idealsamhälle. Om ni hade mandatet och resurserna, vad skulle ni göra då? Måla upp den berättelsen. Gör den stor. Här ska det inte handla om exakt antal arbetskraftsinvandrare eller brytpunkter för statlig skatt. Inga detaljer. De kommer senare.

Nästa steg är att bestämma vilka som vill ni ska rösta på er. Och även vilka röster ni aldrig kommer att få. Inget varumärke på en fungerande marknad kan attrahera alla. Tänk såhär: Ditt parti kan få maximalt dubbelt så högt stöd som det har nu. Och tänk på att du kommer att tjäna på att stöta bort resten. I senaste medelvärdet över opinionsmätningar är S störst med 26,3% och L minst med 3,3%. Det betyder att sossarna aktivt kan stöta sig med 47,4% av väljarna (100% minus 2×26,3%) och att Liberalerna kan stöta bort 93,4% av alla väljare – och ändå dubblera sitt väljarstöd.

Och lugn bara lugn, detta kommer inte göra politiken mer polariserad, på ett dåligt sätt. Det kommer att göra politikbranschens varumärken mer diversifierade. Det gör så att väljaren faktiskt kan förklara varför hen väljer att lägga sin röst på ett visst parti. Förklara, både inför andra och sig själv. Et voilà – plötsligt har vi en grund för en konstruktiv ideologisk diskussion.

Denna kommer journalister såklart försöka förstöra, genom att ställa de vanliga, fantasilösa frågorna om ”hur ni tänker bilda regering efter valet”. Eller kanske, på förekommen anledning, ”hur ni kommer att hålla borta SD från inflytande”.

Svaret på det är: ”Skit i det du.”

Det mer utvecklade svaret är: ”Vi söker mandat för vår politik. När väljarna har valt får vi se vad vi kan göra. Det kommer säkerligen bli en minoritetsregering som söker stöd från olika partier i olika frågor. Om vi ingår i den, har vi inga problem med att SD röstar för våra förslag. Vi vill genomföra vår politik så mycket som möjligt, det är vår enda utgångspunkt.”

Det är två år kvar. Det går att lösa. Helst med ett extra val innan dess, för detta duger inte.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker, driver bloggen ”Tänk på Döden”.