Krönika: När leder komplexitet till kollaps?

På det temat har miljoner människor fascinerats av Sapiens och andra böcker av Yuval Noah Harari eller tidigare den faktiskt ännu bättre Vete, vapen och virus av Jared Diamond. I båda fallen handlar det om spränglärda forskare som mejslar ut teori och empiri om vad som styr världshistoriens stora flöden. En föregångare till dem båda är The Collapse of Complex Societies från 1988 av antropologen Joseph Tainter. Boktiteln beskriver ämnet. Hur och varför har avancerade civilisationer kollapsat genom världshistorien? Fyra koncept förklarar enligt Tainter nästan allt.

1. ”Samhällen är problemlösande organisationer.”

Alla samhällen stöter hela tiden på nya utmaningar i form av krig, miljö, fattigdom, social oro etc. En röd tråd genom historien är att problem hanteras genom att öka samhällets komplexitet. Hierarkier, maktkoncentration, lagar, professionalisering, ökad kunskap och yrkesspecialisering är typiska sätt för ett samhälle att möta utmaningar. (Nästan alla dagens samhällsproblem är frågor som besvaras med mer lagstiftning, mer utbildning och/eller fler lager av kontroll. Gärna via EU eller andra komplexa överstatliga system.)

2. ”Sociopolitiska system kräver energi för att upprätthållas.”

Ökad komplexitet ger stora fördelar i form av rättssystem, specialisering, handel och välstånd men medför också en stor överbyggnad av olika eliter och hierarkier som ägnar mycket resurser åt att koordinera sig och konkurrera inbördes och sinsemellan. Eliternas resurskonsumtion och uppkomsten av ständigt nya samhällsproblem innebär att det sociopolitiska systemet hela tiden behöver mer resurser för att upprätthållas.

3. ”Ökad komplexitet medför ökade kostnader per capita.”

Ett underbart exempel är militärhistorikern C. Northcote Parkinsons studie av brittiska Royal Navy. 1914 behövdes det för varje krigsfartyg en byråkrati i land med 14 tjänstemän. 1967 behövdes det 365 administratörer per krigsfartyg. En ökning med 2500 procent!

Samma mönster ser vi i alla samhällen genom historien. Det gäller även i vår IT-era där Huawei nu har 80 000 anställda inom FoU att jämföra med Lars Magnus Ericsson som på 1800-talet hade en handfull.

4. ”Investeringar i sociopolitisk komplexitet för att lösa problem leder ofta till avtagande marginalnytta.”

Ökade kostnader för komplexitet är inte ett problem så länge nyttan ökar i motsvarande takt. Antagligen skulle 1967 års Royal Navy med lätthet kunnat besegra 1914 års Royal Navy tack vare mer avancerad teknik. Problemet är att det nästan alltid är avtagande marginalnytta i ett öka komplexiteten i ett system. Det ser vi inom forskning, utbildning, jordbruk, teknikutveckling, lagstiftning och mycket annat.

Leder komplexitet till kollaps?

Tainter går övertygande igenom Maya-civilisationen, Romarriket och en rad andra exempel och visar att hans fyra koncept ger en trovärdig förklaring till deras kollaps. Med ”kollaps” menas att samhället (ofta över flera generationer) återgår till en mer primitiv form med lägre nivåer av samhällskontroll, specialisering etc.

Det kritiska skedet är när marginalnyttan av ökad komplexitet blir negativ för allt fler människor. Många upplever att det är här Västvärlden är idag. Men reflexen att möta problem med ökad komplexitet sitter i systemets DNA. Systemet kräver in alltmer resurser och skatter trots att pengarna ger allt mindre effekt. ”Vad fan får jag för pengarna”, frågar sig då allt fler, vare sig det är en svensk direktör år 2018 eller en romersk bonde år 218.

Elitens legitimitet urholkas och alltfler grupper letar strategier för att komma undan komplexitetens stigande kostnader. Många romare hälsade barbarerna som befriare.

En annan effekt av stigande komplexitet är att flexibiliteten minskar. Komplexa system har ofta svårt att klara stress och chocker. Svenska järnvägen klarar ju knappt snöfall längre.

Det här låter dystert men det finns en ljusglimt i ny teknik. Kanske att AI och/eller nya energikällor kan skapa nya resurser som ger utrymme för 1000 år till av ökad komplexitet.