Om handelskriget kommer

Tagna för sig är de ståltullar som Trump beordrat en onödig men ändå hanterlig störning i världsekonomin. Värre är det om åtgärderna är startpunkten i ett omfattande handelskrig. Det är tyvärr mycket som pekar i just den riktningen.

När tullarna aviserats så har åtgärder och motåtgärder en egen dynamik som leder mot allt högre och alltmer omfattande tullar. Både Kina och EU har aviserat att de kommer att vidta motåtgärder mot USA, som i sin tur aviserat att detta kommer att mötas av ytterligare åtgärder. Därefter kan ytterligare motåtgärder förväntas från USA:s motparter. Tit for tat, brukar processen kallas i den handelspolitiska diskussionen.

Vidare har Trump redan under sin valkampanj aviserat att han vill bryta ner dagens regelbaserade och multilaterala handelssystem. Detta system skapades efter andra världskriget, med USA som drivande kraft. Rent tekniskt är det Världshandelsorganisationen, WTO, som rattar systemet. Trump har dels sagt att han vill att USA lämnar WTO, dels har han blockerat utnämningen av nya skiljedomare för tvistlösning i WTO. Därmed stryper han medvetet WTO:s möjligheter att skapa fredliga lösningar av handelstvister, så att dessa inte urartar till handelskrig.

I stället för dagens system vill Trump ha en ordning där i varje fall USA kan sluta bilaterala avtal med varje enskilt land. USA:s politiska och ekonomiska styrka skulle då göra att man kan tvinga fram villkor som är väsentligt bättre för USA än dagens.

Man kan se de åtgärder som USA nu vidtar som ett medel att arbeta sig fram emot en situation där den eftersträvade djungelns lag råder på det handelspolitiska området. För att elda på utvecklingen dithän så har Trump också flaggat för en kraftig höjning av USA:s importtullar på bilar. Detta har en helt annan tyngd än ståltullarna och skulle också sätta i gång en tit for tat-process som i motsvarande mån är tyngre än den nuvarande.

Det är givetvis omöjligt att veta hur långt dessa processer kommer att drivas. I det senaste handelskriget, som också sattes i gång av USA under 1930-talet, ledde det till tullar som genomsnittligt låg kring 45 procent. Handelsvolymerna sjönk med 70 procent.

En sådan utveckling skulle verka depressivt på världsekonomin och leda till enorma omställningsproblem i de flesta ekonomier. Detta beror bland annat på att handeln i dagens avancerade ekonomier är en integrerad del av värdekedjan fram till färdiga produkter. En bil som lämnar fabriken i exempelvis USA är uppbyggd av delar som importerats från en rad andra länder. Dessa delar har i sin tur i sig delar eller utvecklingsmoment som kommer från ytterligare andra länder. När höga tullar tvingar fram en omorganisation av dessa gränsöverskridande värdekedjor blir effekterna mycket svåröverskådliga.

Inget talar dock för att handelskriget blir allomfattande vad gäller deltagande länder. Enkelt uttryckt blir det fråga om USA mot världen i övrigt. USA tar emot 15 procent av världens export. Det innebär att 85 procent av övriga länders export inte är direkt berörd av USA:s handelskrig. Om hela den amerikanska exporten berörs så kan USA bli det mest drabbade landet.

Det mesta talar för att övriga länder kommer att arbeta för att bibehålla WTO-systemet med en regelbaserad handelspolitik. Bland de utanförstående finns det två stora spelare. Det är Kina och det är EU. Med de inre problem som EU har i dag kan man förvänta sig att det blir Kina som får ta på sig den ledartröja USA är på väg att kasta ifrån sig. Kinas ledare Xi Jinping har också bäddat för detta genom att bland annat i Davos hålla flammande försvarstal för den fria och regelbaserade internationella handeln.

Bocken blir trädgårdsmästare. Och USA:s ställning i världen kommer i allt högre grad att baseras på dess starka militärmakt.

Docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Industriförbundet och Handelsbanken.

Seg väntan

Den svenska valrörelsen ter sig nu som en lång och seg transportsträcka fram till regeringsbildningen.