Swisha in skatten

Vaccinet kommer att vara gratis, berättade statsministern nyligen, som om det var Stefan Löfvens egen plånbok som stod på vid gavel.
Medvetenheten om hur mycket skatt som betalas in är låg. Kanske vore det bättre att swisha Skatteverket. Foto: Helena Landstedt/TT

En gammal vän och jag satt på en sunkbar nyligen och njöt av att ölen kostade 29 spänn. Vi växte båda upp med mycket små resurser och hade svårt att släppa det, trots att vi numera är närmare 50 och höginkomsttagare.

Minnena från barndomen satt djupt och styrde nuet för båda. Jag berättade om skammen över att gå i omoderna, ärvda klänningar på skolavslutningar, om min mammas gråt över att lönen var slut och om våra möten med socialen. Generat avslöjade jag hur jag jagar rabatter och har en kronisk känsla av att jag plötsligt kan ligga där själv – i tårar över skulder och brist. Oavsett vad som står på mitt bankkonto är det som att jag aldrig ändå kan känna mig trygg.

Det där med pengar är besvärligt; vår emotionella upplevelse matchar inte alltid verkligheten.

Detsamma gäller människors känsla för hur mycket skatt de betalar och vad den går till.

Forskarna Tino Sanandaji and Björn Wallace frågade 2003 svenskarna vad de trodde att de betalade i skatt och fann att de i snitt trodde att en vanlig arbetare betalade 40% – trots att den faktiska nivån var 60.

2015 gjordes en uppföljning av forskaren Nima Sanandaji för Svenskt Näringsliv. Då trodde människor att arbetare betalade 34% i skatt medan de faktiskt betalade 52.

Svenskarna hade något bättre koll på hur många procent som betalades i arbetsgivaravgifter, men ganska få visste vad detta var. Bara 24% i undersökningen från 2003 visste att det var en skatt på den egna inkomsten. 2015 var det än färre; bara 19%. Ja, både att använda ordet ”avgift” och låta skatten betalas via arbetsgivaren gör det naturligt att människor missuppfattar.

Är det politikernas avsikt att förvilla oss? Mycket möjligt.

Det är ju rätt fiffigt av politikerna att vi lever i villfarelse och tror att ”gratis” vaccin kommer från statsministern och inte från oss.

Man vinner ju lättare röster på att utlova ”gåvor”, och då är det ju bra om vi som betalar underskattar vad gåvorna kostar. Politiker kan då ”ge” oss en familjevecka utan att behöva dra ner på annat. Om de dessutom sprider ut skatten så att den tas ut lite här och där – nästan så att det inte märks – undviks högljudda protester.

På 1800-talet förutspådde nationalekonomen John Stuart Mill att skattesystemen skulle utvecklas så att indirekta snarare än direkta skatter togs ut, med effekten att den faktiska skattebördan systematiskt skulle underskattas.

Så ser det ut i Sverige idag. Vem tänker på momsen när de köper sin mjölk? Hur många reflekterar över den allmänna löneavgiften? Hur många får ens information om den på sitt lönebesked?

Lika omedvetna om vad vi betalar in är en del vad gäller vad de får igen. En undersökning från Svenskt Näringsliv från 2001 fann att många överskattade hur mycket av skatten som gick till sådant som sjukvård och skola. Svenskarna trodde att över 40% av de offentliga utgifterna gick till vård, skola och omsorg, trots att bara 30% gjorde det.

Tyvärr blir vi också dessutom lite lurade av att summan vi betalar för exempelvis ett läkarbesök är låg. Om man lägger några hundringar, och aldrig får information om hur mycket en förlossning eller canceroperation faktiskt går på, lär man få känslan av att välfärden kostar i nivå med en ny vinterjacka.

Kanske skriks det inte ”vad f-n får vi för pengarna?” oftare eftersom vi tror att vi får massor, alternativt inte ids reagera för att vi inte riktigt vet?

Den gemensamma ekonomin skulle vinna på ökad medvetenhet. Det skulle leda till att pengar som betalas in användes mer effektivt, och att vi ställde högre krav på att få behålla mer av vår lön, vilket i sig ökar produktiviteten och höjer välståndet. Hysch-hysch-andet leder dock lätt till slöseri.

Det skulle därför vara bra om fler fick information om arbetsgivaravgifterna på lönebeskedet. Ett namnbyte till ”social skatt” vore också mer ärligt.

Ännu bättre vore kanske att skicka tusenlappar till skattmasen via swish den 25:e? Eller lämna in den i enkronor en gång om året?

Bör det bli krångligare att deklarera? Nu klickar vi iväg stora summor med ett sms nån gång på våren och glömmer saken.

Det kallas med ett finare ord för fiskal illusion, men det finns enklare begrepp. Hey Google: ”Vad är lurendrejeri?”