Krönika Samhällsdebatt
Thunholm: Lena Anderssons perfekta grötvärld är en dystopi
Det spelar ingen roll vad man definierar sig själv som, politiskt. Det finns alltid andra som kan sorteras in under samma etikett, som du tycker är helt kocko. Om du är socialist måste du stå till svars för allt som Stalin gjorde. Om du är konservativ får du stå ut med att dela ideologiskt bröd med Björn Söder. Är du miljöpartist kan du tvingas att försvara vissa erotiska formuleringar i romanen Partikongressen som Per Garthon skrev under pseudonymen Herta Knutsdotter. Han var i och för sig folkpartist då.
Jag brukar, apropå det, kalla mig liberal (efter ismen, inte partiet). Och låt mig säga så här, det saknas icke dårfinkar hos oss heller. Tvärtom är det kanske som allra mest vildvuxet här.
LIGGA MED DÖDA SYSKON
Bland de mer experimentella galaxhjärnorna i mitt lag, finns några favoriter. LUF Stockholm såklart, och deras trägna kamp för att människor ska få ligga med sina syskon, oavsett om dessa är levande eller döda.
Timbro, såklart. En paradox i sig, som påstår sig vara pro market och för företagande. Men som själva verkar i ett kravlöst undantagsland, där de får sina trettio miljoner om året från en stiftelse, oavsett vad de gör med dem. Det rimliga hade varit att leja PR-byråer för den summan, i stället lägger man pengarna på jippon som PR-byråerna hade gjort mer professionellt, som att filma sig själva i Foodorakläder.
Man står utanför marknaden och berättar om hur bra marknaden är. (Men berätta inte detta för dem för då blir du blockad på Twitter. Sad!)
Vi behöver nog även lägga till författaren och skribenten Lena Andersson på listan. Jag har alltid gillat henne för att hon är som något slags sinnebild av en intellektuell. Hon har en neutral röst och har varit med i Allvarligt talat i P1. Hon har även påfallande ofta varit helt obegriplig för mig, vilket är exakt vad jag vill ha av en intellektuell. Jag har anat klarhet och stringens i textmassan, men den har alltid nogsamt draperats i tjocka sjok av ehuru och enär och Platon och maximer. Efter varje läsning har jag känt mig både lite smartare och lite dummare. Mest dummare.
ATT OPTIMERA KALORIER PER KRONA
Nu senast skrev hon om hunger i Svenska Dagbladet, i en text som till och med jag förstod. Tesen var att ingen behöver vara hungrig i Sverige eftersom havregryn är så nyttigt och billigt. Hon snålar inte med detaljerna utan lägger fram bevis efter bevis, i form av kalkyler för hur man kan optimera antalet kalorier per krona. Så om barn kommer hungriga till skolan på måndagen, vilket många vittnar om, är det föräldrarnas fel, som inte prioriterar havregrynen.
Hon har så klart rätt i det. För övrigt kan man klara sig i veckor på bara vatten. Men det är en så instrumentell syn på vad det är att leva och vara människa, att artikeln inte inte tillför så himla mycket. Jag menar, vi visste redan att havregrynsgröt är billigt. Det är ett femårsplansperspektiv. Social ingenjörskonst. En människa med ett excelark. Tron på rationalitet.
Det är inte så värst många år sedan som Richard Taler fick nästan-Nobelpriset i ekonomi för sitt arbete inom beteendeekonomi, där han konstaterar att folk är irrationella och att vi styrs av både sociala preferenser och bristande självkontroll.
Andersson har rätt om havregryn. Men det är en dum artikel.
Den var givetvis perfekt för Debatten™ dock, och har gått varm på Twitter och i andra kanaler. Och ja, det är exakt de du tror som gillar den och exakt de du tror som ogillar den. Av exakt de skälen du tror. Jag ska verkligen inte återge något från de diskussionerna. Jag ska heller inte ge mig in i debatten.
GANSKA TRÅKIG REKLAM
Jag har arbetat med kommunikation och marknadsföring i hela mitt yrkesliv och kan tycka att det är trist att den hyperrationella Lena Andersson-människan inte finns på riktigt. Så mycket mindre vulgär och prålig reklamen hade varit då! Istället för att förföra människor med underhållning, drama och humor, hade annonsörerna kunnat skriva korta, sofistikerade meddelanden till konsumenterna. Det hade räckt för att få dem att agera. Det hade varit ganska tråkigt. Men ändå!
”Köp vår korv, den är god.”
”Köp den nya Volvomodellen. Den är lite bättre än den förra. Fokusgruppen med early adopters och entreprenörer mellan 29 och 44 år uppskattade också att den har fått ett lite mer aggressivt utseende.”
”Teckna ett abonnemang på Svenska Dagbladet idag, så får du med havregryn motsvarande tvåtusen kalorier.”
INGEN BETTING, INGEN KONST
Sedan inser jag att jag har fel. Det hade inte funnits någon reklam om människan var så rationell. Så renons på dåliga egenskaper. Man hade inte behövt reklamen då. Spelbolagen hade också fått slå igen för det är helt irrationellt att spela på något. Aktiemarknaden, för dig som läser den här tidningen, hade varit en helt annan. Och oändligt mycket tråkigare. Ingen religion hade funnits. Konsten, litteraturen och musiken hade gjorts av artificiell intelligens redan på sjuttiotalet. Och vad är kärlek om inte en enda snubbeltråd av irrationella begär och spontana beslut?
Det kanske hade varit en dystopisk värld. Men det hade varit en värld där barnen gick till skolan, stinna på havregryn.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor
