Thunholm: Se på bankkrisen, regeringen och sossarna – ge upp du också

Vad gjorde amerikanska staten nyss, när tre nischbanker i princip gick under på några dagar? Man gjorde som så många andra just nu: Man gav upp. Jag tror att detta, som princip betraktat, är ganska sopigt. Men jag förstår att det är populärt. Det är lättare att ändra en grundlag än att försöka besegra minsta motståndets lag.

Mer precis i fallet ovan, gick staten in och garanterade kunders pengar, även i de fall det rörde sig om summor över 250 000 dollar. Mysigt för stunden, såklart, i dessa osäkra tider. Men också ett prejudikat som säger att banker får göra exakt vad de vill. Staten står där ändå och cashar upp. Det rimliga på längre sikt hade givetvis varit att statuera exempel. Allt över 250 000 dollar – borta. Det hade sannolikt inte gynnat världsekonomin här och nu, snarare kastat in den i kaos. Men på längre sikt hade det styrt upp banksektorn. 

GigekonomiKrönika

Thunholm: Vi är för dåliga – det behövs en app för protester i det här landet 

När jag säger att amerikanska staten gav upp, så är detta vad jag menar. Man orkade inte göra något annat än det absolut enklaste. Gå in med mer pengar. Pengar man givetvis absolut inte har, men who cares, am I right? 

EXTRA MYSIG FIKA 

Det är ganska lätt att hitta den här uppgivenheten överallt. Att ge upp har blivit standardinställningen. Du behöver inte ge respons, inte förklara något, inte ursäkta något. Ge bara upp. Sluta svara på mejl. Ta det lite lugnt. 

Med risk att verka konspiratoriskt lagd, tror jag att varje snöfall tas emot med stor glädje på Stockholms Lokaltrafik och dess underleverantörer. När snön fallit i fem minuter trycker man på knappen med texten Ställ in all busstrafik. Och sedan går någon i väg och köper lite extra mysig fika. Så sitter man på kontoret på Kungsholmen och tittar ut över fjunen som långsamt segnar ner. Någon kanske har med sig en gitarr? Man kopplar en slumpgenerator till skyltarna på tunnelbanestationerna och ger någon stackare i uppdrag att med ojämna mellanrum säga något i högtalarsystemet. En vag hänvisning till ”det rådande väderläget” eller liknande. 

Svensk politikKrönika

Thunholm: Var våra förfäder de dummaste människorna i Europa?

 Kan man inte köra buss i snöfall? Jo, det kan man naturligtvis. Inte ens om det faller väldigt mycket snö måste man ställa in all trafik. Men – och det här är ett väldigt viktigt men – man kan göra det. Utöver bekvämligheten i att ge upp, så är detta det bästa med uppgivenhet som strategi. Man kan alltid välja den, oavsett alla andra faktorer. 

 Och det funkar. Nu vet stockholmare att om det snöar kan inga bussar gå. Ingen blir ens besviken. Man vet att det är så här det är.   

POLITIK ÄR INTE VAD DET VAR 

Det är därför heller inte ologiskt att regeringen agerar som den gör i många frågor nu, det vill säga inte alls. I en Facebookannons från slutet av augusti proklamerar Moderaterna: ”Sänkt skatt, sänkta elräkningar och sänkta drivmedelspriser – så gör vi det billigare att vara svensk.” Att de inte lovade sänkta matpriser handlade sannolikt om att det hade gjort en redan lång rubrik för lång. Idag vet vi hur som helst utfallet.

Nu pressas hushållen av matkedjornas okynneshöjda priser i kombination med Riksbankens ivriga räntehöjningar. Eller, sorry: Matkedjorna gör ju exakt vad de ska. De använder uppfattningen om hög inflation för att öka sina marginaler, mycket nog för att skapa den inflationen. Detta är bara att applådera. De ger sannerligen inte upp. Politiken, däremot.

Politiken på båda sidor, för att vara tydlig. Regeringen och SD gör inget, kommenterar inget, driver inget. När det kommer kommentarer handlar det om att tipsa medborgarna om att be banken om uppskov med amorteringarna. Eller att köpa billigare mat. Haha! Marie Antoinette ler från himlen. Eller helvetet. 

Man kunde givetvis sänka matmomsen, som många andra regeringar gjort. Eller så kunde man lagstifta bort matkedjornas oligopol. Men detta hade krävt både handlingskraft och kunnande. Så man väljer att ge upp.  

INGEN SKAM I ATT GE UPP 

Det är ingen skam i att ge upp i en tid när alla gör det. Apropå ekonomin kunde Riksbanken varit varsammare med räntehöjningar, som inte alls är så instrumentella som de tycks tro. Eller, så har de bara gett upp. Och varför inte. I ett tal på SSU-kongressen 1964 sa Olof Palme att politik ”är att vilja något”. Idag kan jag med lätthet föreställa mig Magdalena Andersson tala inför samma publik och säga: ”Politik är att ge upp.” Eftersom det är vad Socialdemokraterna också har gjort.  

I en tid då en nytillträdd regering sviker vallöften på löpande band kan man välja att inte göra något och ändå susa fram i opinionsmätningarna. Och detta är vad sossarna gör. De kanske vinner mark, men har likväl gett upp. De driver inga frågor, gör inga utspel, visar inte på någon hållning. Vill inget, kan kanske inget. 

Ytterst handlar detta, att ge upp, om att inte ta något ansvar. Och komma undan med det. Vilket också är exakt vad alla företag jag känner till, ägnar sig åt. Att komma i kontakt med ett företag, eller en annan organisation för den delen, är omöjligt. Det går inte, för de har gett upp. Det är så jäkla mycket lättare att hänvisa till ”vanliga frågor” på ”vår hemsida”.  

GE UPP DU OCKSÅ 

Ta vara på den här chansen. Det är inte säkert att den här trenden varar för evigt, även om den verkar ostoppbar. Använd metoden i både privatliv och på jobbet. Du behöver inte hämta på dagis, du behöver inte sammanställa den där rapporten över Q1, du behöver inte ens dyka upp på jobbet. Du kan ge upp, du också.  

Själv fick jag iväg den här texten i tid och tycker att den blev ganska bra. Om två veckor ska jag skriva en ny. Vi får se hur det går med den saken.  

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.