Thunholm: Sten, sax, påse – då hade inte SD:s Julia Kronlid valts till andra vice talman

Är det inkluderande att ha en kreationist som andra vice talman? Ja, menar Fredric Thunholm – och uttrycker även en oförmåga att imponeras av vissa av forskningens framsteg.
Thunholm: Sten, sax, påse – då hade inte SD:s Julia Kronlid valts till andra vice talman - WEB_INRIKES
Andra vice talman är kanske prestigefullt. Det låter som en ganska svag titel. Som kräver sina rundor av omröstningar. Ett förslag för att effektivisera processen hade varit att avgöra det med sten, sax, påse mellan blocken, skriver Fredric Thunholm. Foto: Claudio Bresciani/TT

Den här texten skrivs samma dag som sverigedemokraten Julia Kronlid valts till andra vice talman i Riksdagen. Hon är kreationist. I en intervju från 2014 säger hon att skolan ”…ska undervisa om evolutionen, men också lyfta fram dem som kritiserar den.”

Hon fortsätter: ”Jag accepterar inte evolutionsteorins påstående att människor härstammar från aporna. Man kan ifrågasätta det vetenskapliga i det eftersom det ligger så långt tillbaka i tiden.”

Julia Kronlid (SD) vid gudstjänsten i Storkyrkan som inleder Riksmötets öppnande. Foto: Pontus Lundahl / TT

Galenskap, såklart. Men också… lite mysigt? Jag älskar vetenskap och forskning. Jorden är verkligen inte platt och den skapades icke på sex dagar för sextusen år sedan. Men jag blir ändå lite upplyft av att vi ger en knäppgök en av de finaste titlarna i landet. Kan inte sätta fingret på det. Det är… inkluderande?

FRAMGÅNGSFORSKNING

Jag blev tipsad om ett avsnitt av Vetenskapens Värld på SVT Play. Eftersom jag, som konstaterats, älskar vetenskap och forskning (och dessutom litar på tipsarens omdöme) kollar jag på avsnittet, som handlar om forskning på ämnet framgång.

Det är ett bra avsnitt som visar en film som gjorts av statliga aktörer inom filmfinansiering och public service, i Kanada och Australien. Habilt producerad, bra ljussättning, folk som pratar in i kameran och bra utfyllnadsbilder. Generisk, lite töntig, men tydlig grafik. Allvarliga forskningsgubbar som filmas när de tittar allvarligt på sin laptop och scrollar, eller när de bara går förbi med en mapp i handen (som man förstår innehåller viktiga saker och kanske helt nya rön) framför en glasvägg, i Northwestern Universitys lokaler, med Michigansjön i bakgrunden. Det är höst.

Programmet handlar mest om olika sätt att använda väldigt stora mängder data. Men det börjar med ett slags definition av framgång: Framgång är hur samhället uppfattar och värderar en prestation. Prestation, i sin tur, är kombinationen talang och arbete (eller träning). Det är nästan bara i idrotten som detta sammanfaller, eftersom det är där vi kan mäta prestationen objektivt. Hoppar du sex meter i stavhopp så kan det jämföras med andra i tävlingen och alla andra som hoppat innan tävlingen.

DET ÄR BRA ATT BÖRJA BRA

Eftersom jag kommer att göra ett lappkast snart och prata sten, sax, påse, vill jag bara återge några fler saker ur det där avsnittet av Vetenskapens Värld. Med hjälp av stora mängder data kan man förutse olika saker: Vilken vetenskaplig artikel kommer att bli citerad nog mycket för att få ett stort genomslag om 20 år? Vilken konstnär kommer att ha blivit framgångsrik om 20 år? Spoiler-varning: I båda fallen handlar det om hur man presterar i början. De fem första vetenskapliga tidskrifterna som publicerar en artikel visar (bokstavligt talat) vägen. De fem första gallerierna och/eller museerna gör samma sak. Det här temat gäller också annan framgång. Vill du ha en succé på kickstarter eller ett annat crowd funding-verktyg? Se till att fixa många personer som går in med en slant i början.

Jag vill inte vara den som är den. Men det är kanske inget som får en att ramla av stolen? Det är bättre att starta med Tate, MoMa och Centre Pompidou än med Västerås Konstmuseum, Liljewalchs och Wetterling Gallery. Det är fördelaktigare att först citeras i Nature och New England Journal of Medicine än i mer obskyra titlar. Det är lättare att stötta ett nytt spel med femton dollar, om det är tretusen andra som gjort det redan, än att vara den första som gör det.

STEN, SAX, PÅSE OCH 20 MILJONER DOLLAR

Här kommer det där lappkastet: Vilket är ditt första drag när du spelar sten, sax, påse? De elvaåriga tvillingarna Alice och Flora Maclean menade att man alltid ska börja med sax, eftersom ”sten är för uppenbart och sax besegrar påse.”

Naturligtvis har det gjorts studier även på vinnande strategier i sten, sax, påse. Forskare från Cornell University undersökte till exempel 300 personer och kom fram till följande: En vinnande hand återanvänds ofta, medan ett drag som spelaren förlorat med upprepande gånger till slut komma att förkastas. Det bästa valet, efter att ha förlorat, är därför att göra ett drag som skulle ha slagit motståndarens vinnande hand. Den som vunnit ett drag bör fokusera på att välja ett drag som motståndaren inte använt. ”Går det bra, fortsätt, men bara till en viss gräns.” Det är ingen knivskarp rekommendation.

Alice och Flora kom med sitt råd, för att deras pappas kollega, Kanae Ishibashi, frågade om deras råd. Ishibashi, då VD för Christie’s i Japan, hade fått veta att deras firma – eller den eviga rivalen Sotheby’s – skulle få sälja delar av teknikföretaget Maspro Denkohs konstsamling. Värdet för den vinnande auktionsfirman? Ungefär 20 miljoner dollar. Hur avgjordes valet av firma? Genom ett parti sten, sax, påse. Ett, där man skrev ner sina drag på papper, som sedan visades upp. Christie’s vann i första rundan. Många år senare kommenterade Systrarna Maclean det hela i en intervju: ”Du börjar aldrig med påse. Påse låter som att det aldrig kommer att vinna. Det är ett svagt drag.”

SÄNK ELPRISET ISTÄLLET

Andra vice talman är kanske prestigefullt. Det låter som en ganska svag titel. Någon som kanske inte riktigt behövs, mer än för att se till att alla i riksdagen ska kunna kompromissa ihop något med, med alla tre talmännen tagna i beaktan. Ett givande och ett tagande. Som kräver sina rundor av omröstningar.

Ett förslag för att effektivisera processen hade varit att avgöra det med sten, sax, påse mellan blocken. Bäst av fem – först till tre vinner. Där tror jag, tyvärr, för Julia Kronlids team, att de hade förlorat. Mot vetenskapen. Men betänk då att motståndarna kanske skulle vinna, med sin prestation. Men att framgång beskriver hur samhället ser på prestationen. Och den matchen lär Julias team vinna, i alla fall. För vem i hela hjärtlandet gillar någon som kollar med Cornell University hur man bär sig åt för att vinna i sten, sax, påse? Fuskare och plugghästar! Sänk elpriset istället!

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.



Här hittar du alla krönikor