Krönika Svensk politik
Fredric Thunholm: Även på ganska kort sikt är vi alla döda
Jag skrev redan för ett år sedan om att jag inte kommer att rösta i årets val. Den som vill och orkar kan läsa hela den texten här. För den som hellre vill ha kortversionen: Vi har ett funktionellt system med dysfunktionella aktörer, där partierna drivs av positionering gentemot andra partier, snarare än av en tydlig ideologisk vision.
Inte ens ytterkantspartierna är ju för tusan ordentliga ytterkantspartier! SD vill inte tvinga alla invandrare att flytta tillbaka till sina ursprungsländer och V vill inte förstatliga produktionsmedlen.
Jag menade i texten att om tillräckligt många inte röstar, så att valdeltagandet blir tillräckligt lågt, kan vi skaka om systemet och få partierna att på lång sikt bli mer ideologiskt tydliga. Om produkten ”politik” inte lockar borde det leda till produktutveckling och differentiering.
KANSKE INTE HELT VATTENTÄTT
Det är möjligt att resonemanget inte är helt vattentätt. Kanske är det bara ett rop i vanmakt. En protest mot systemet, utan något egentligt hopp om att det kommer att bli bättre. Men då får det väl vara så. Ska man inte få protestera längre ens i det här jäkla landet? Hur som helst: Jag står fast vid mitt beslut.
Detta betyder dock inte att jag också håller mig utanför hela valrörelsen och det politiska systemet. Tyvärr. En del av mig vill trots allt, som man säger, ”hänga med”. Men oj vad svårt det är den här gången. Är det inte det? Dels för att vi har ett parlamentariskt läge där det är riksdagen och inte regeringen som bestämmer. Och mycket pekar på att det kommer vara så även den 12 september. Dels för att jag nästan bara ser dumheter.
HÅRDARE OCH MJUKARE TAG
Jag har försökt att, för mig själv, ringa in årets valrörelse. Vad handlar den om? Vad vill partierna? Det jag har sett är två teman: Hårdare tag – och mjukare tag. Båda är en logisk konsekvens av att nästan alla svenskar ser sig som medelklass.
De hårdare tagen riktar sig med stor tydlighet mot marginaliserade människor. Vi ska kontrollera människor hårdare och oftare och vi ska skärpa straffen för den som begår brott. I alla fall vissa slags brott. Förslagen ska skydda de skötsamma mot de andra. Eller snarare: Förslagen ska visa handlingskraft och signalera att man vill skydda hederligt folk (alltså medelklassen) från gängbrottslingar. Vi ska också ställa större krav på anpassning på dem som kommit hit. I sig rimligt, även om förslagen som jag ser också handlar mer om att visa handlingskraft än att faktiskt försöka lösa utmaningarna. Symbolpolitik helt enkelt.
De mjukare tagen handlar om kompensationer för höjda kostnader för (ägt) boende, el och diesel. Vilket lär behövas om folk (alltså medelklassen) ska kunna fortsätta leva som de gör. Något man kan fundera över rimligheten i. Alltså, det är ju härligt och så. Men om vi inte ens i det här läget förmår att ifrågasätta några saker i vårt beteende, när kommer vi någonsin att göra det?
SORRY PLANETEN, DET ÄR LITE KÖRIGT NU
Efter ännu en sommar av extrem torka har hungerstenar synts på många håll i Europa. Det är stenar som vanligtvis är på botten av floder men som nu syns. Och som har inristade, apokalyptiska budskap. Hälsningar från gamla tider, då torkan ledde till svält. ”Om du kan se mig, gråt då”, står det på en sten i Elbe. På många håll är grundvattennivåerna rekordlåga. Samtidigt ökade försäljningen av pooler i Sverige mellan 2019 och 2020 med 55%. Det är skönt med ett bad i värmen!
Det är möjligt att planeten kanske skulle vilja påverka våra politiker, om så bara lite. Men det får vänta till inflationen är under kontroll, det är faktiskt lite körigt nu. Om något så har miljön varit anmärkningsvärt frånvarande i valrörelsen.
LITE MER SOM METUSALEM
Människan är ganska bra som biologisk konstruktion. Men vi har ett fel, nämligen vår begränsade ålder. Det går bra att strunta i miljön, när man vet att man kan utgå från att man är död om sextio år.
Jag skulle vilja justera Keynes klassiska sägning om att ”på längre sikt är vi alla döda” till ”även på ganska kort tid är vi faktiskt alla döda”.
I första Mosebok, däremot. Där var det annat ljud i skällan. Adam, den första människan, levde i 930 år. Noas farfar, patriarken Metusalem, blev 969 år. Det är kanske lite överdrivet, ärligt talat. Men jag tror att vår syn på politik hade varit en annan om vi hade levat i, säg, 200 år. Då hade nämligen konsekvenserna av våra egna handlingar fått hanteras av – oss själva.
Om vi på riktigt fick ta ansvar för våra egna beslut, eller bristen därpå, är jag ganska säker på att det politiska systemet hade fungerat bättre. Nåväl, det får vi aldrig veta. Vi får nöja oss med det vi har här och nu. Och just nu ser det jäkligt bra ut för den som vill ha symbolpolitik och billigare diesel.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor