Krönika Svensk politik
Thunholm: Socialdemokraterna kan behöva palliativ vård om utvecklingen fortsätter
Så här ett drygt år in på mandatperioden är det svårt att se vad partierna vill. Med två undantag: Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Jag säger att det är svårt att se vad övriga sex partier vill, men jag menar att det är omöjligt. Alltså, bokstavligt talat omöjligt: Jag skulle inte kunna säga något som Moderaterna eller Socialdemokraterna vill. Kanske någon sakfråga, av typen längre fängelsestraff. Som väl… båda vill ha? Men absolut inget ideologiskt.
Det här är det grundläggande skälet till att jag inte röstade förra valet. Det fanns inget att rösta på.
Socialdemokraterna går som tåget i opinionsundersökningarna. Jämfört med valet är det 30% fler (nio procentenheter) som skulle rösta på dem idag. SD har också ökat rejält, med 22% (fyra procentenheter) medan Moderaterna har backat 10% (två procentenheter).
SD LEDER REGERINGEN
Att både S och SD ökar, beror på olika saker. S ökar för att regeringspartierna inte förmår leverera på sina vallöften. Eftersom all press ligger på M/KD/L och uppfattningen om dessa är att de inte har lyckats göra så himla mycket, kan det verka som att det är en bra strategi av S att hålla tyst. Regeringen är sin egen opposition för stunden.
S ökar också för att regeringspartierna har gett SD carte blanche att göra vad de vill. Oavsett om det handlar om att utvisa dragshowartister, riva moskéer eller dra in medborgarskap. Vilket också gör att SD växer. Jag tror att den allmänna uppfattningen är att SD leder regeringen. Inte i formell mening, såklart, men i praktiken. Man sätter agendan.
Det är som det där Donald Trump-citatet från 2016: ”I could stand in the middle of Fifth Avenue and shoot somebody and wouldn’t lose any voters, okay? It’s, like, incredible.” Jag kan inte komma på något som SD skulle kunna göra nu som skulle få regeringspartierna att sätta ner foten. Inte på riktigt. Och så länge man inte gör det, är det fullt begripligt att avsaknaden av reaktion tyder på att man är överens. Väljarna ställs mellan att rösta på de som driver på och de som håller med.
SD växer också för att man, tillsammans med V, faktiskt har en position i människors medvetande. Man är tydliga.
INGET SÅNG-OCH-DANSNUMMER
Betyder det här att rörelserna kommer att fortsätta, och bekräftas i valet 2026? Ja och nej. SD och V kommer att växa; jag tippar 31% för SD och 12% för V. Socialdemokraterna däremot, kommer att tappa – jag ska snart förklara varför. I valet kommer de att få 27% och eftervalsdebatten på Sveavägen 68 kommer inte att vara ett sång-och-dansnummer.
Den rörelse som SD har gjort, genom att locka fler väljare de senaste tjugo åren, har gjort i synnerhet M och S passiva. Politiska partier är varumärken. Och när man är på defensiven i två decennier, utan att vilja något, då kan varumärket ta stryk. Låt mig därför visa exakt hur mycket stryk Sossarna har tagit.
BAV är namnet på världens största varumärkesundersökning. Bara i Sverige intervjuas drygt åttatusen personer om flera hundra varumärken. Däribland politiska partier. Undersökningen visar vilka egenskaper som människor förknippar med olika varumärken och hur de förändras över tid.
De här egenskaperna rankas på en hundragradig skala. Vi kan börja med energisk som definieras som livlig, full av kraft, i rörelse, handlingsbenägen. Där fick Socialdemokraterna 97 år 2003 men bara 27 år 2022. På oberoende (fritänkande, självsäker och självförsörjande – oberoende av andra) har man rasat från 80 till 17. Dynamisk (har en känsla av energi, rörelse och förändring) är ner från 49 till 10.
Vad har hänt åt andra hållet? Vilka positiva egenskaper har förstärkts? Framför allt snäll (omtänksam, generös, alltid redo med en hjälpande hand; bryr sig om andra) som har gått från 37 till 74, och pålitlig (presterar på det sätt som konsumenterna förväntar sig; funktionell prestanda, går inte sönder), som gått från 36 till 71.
ANALYSEN: VAD BRA VI ÄR!
Tyvärr (för S) är de bra sakerna också dåliga. Eller snarare, de säger samma sak, fast från andra hållet. Ett stort skäl till att man ökat på snäll och pålitlig, är att man inte längre uppfattas som energisk, oberoende och dynamisk. Så här: Tänk dig att varumärket Socialdemokraterna vore en person. 2003 var det en rastlös, rivig och självsäker person, som ville förändra saker och få grejer gjorda. 2022 hade den personen blivit en tystlåten, försiktig, håglös figur, vars enda ambition är att inte bli ogillad.
Då, en Harry Schein med ett järn innanför västen. Nu, en programledare för Café Norrköping som tappat rösten. Om utvecklingen skulle fortsätta i tjugo år till, så har vi en person någonstans mellan grönsak och palliativ vård.
Tragedin är alltså att det är samma sak som ger Socialdemokraterna vind i seglen just nu, som har gröpt ur deras varumärke under tjugo år. Att inte tycka något, att inte vilja något, att inte störa någon. Och när de kollar i opinionsmätningarna, vilket verkar vara det enda de tittar på, ser allting ut att vara toppen. Analysen utifrån detta blir: Vad bra vi är!
GRUNDPROBLEMET
Efter nästa val kommer det vara omöjligt för M att hålla SD utanför regeringen. Dels för att de senare har styrt inriktning och fokus i svensk politik i ytterligare nästan tre år. Dels för att Jimmie Åkesson leder det klart största partiet. Som ändå inte kan forma en majoritet med M och KD (L kommer inte få 4% och det är omöjligt att säga vilka av C, KD och MP som kommer få det).
Sossarna kan sträcka ut en hand, men vad ska Kristersson (om han är kvar) göra med den? Bilda en minoritetsregering som ger V och SD ytterligare fyra år att växa på inför valet 2030? Det vore dåligt för båda, tror jag bestämt.
Jag funderar på varför Socialdemokraterna inte vill något längre. Kanske finns svaret i en uppblåst självbild. Att man är för fina för att vara stökiga. Kanske är det primärt en organisation av administratörer och bokhållare. Möjligen ser man medelklassen som en homogen målgrupp som man inte vill stöta sig med. De två första skälen är tänkbara men inte avgörande. Det senare skälet är ett felslut som konstruerats av lång tid med mycket låga räntor.
Eller så är det här grundproblemet: Jag letade länge och hittade tre skäl, men ingen själ.
PS. I dagarna har S börjat publicera elva punkter från det man kallar sin ”uppdaterade samhällsanalys” – Ny riktning för Sverige 2030. Om man ser till problemen med varumärket – det saknas spets och vilja – cementeras dessa i rapporten. Politik är säkert att agera Bror Duktig. Men kommunikation är att vara tydlig. Elva (säkert kloka) punkter, elva ytterligare (säkert rationella) skäl att rösta på S. Men fortfarande ingen själ. DS.
Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
Här hittar du alla krönikor