Thunholm: Vad skulle aporna gjort med Northvolt och Millennium?

Jag fascineras av hur en del saker i nyhetsflödet liksom bara accepteras. Trots att de är helt galna.

Låt mig förklara med hjälp av två exempel.

Den ena är Northvolt och den andra är Västra Götalandsregionens satsning på journalsystemet Millennium.

Men först: Vetenskapsnyheter. Det finns en idé om att ett oändligt antal apor vid ett oändligt antal skrivmaskiner, för eller senare kommer att skriva ner Shakespeares samlade verk. Nu har två glädjedödare (och matematiker) vid Sydneys tekniska universitet vederlagt den teorin.

Det är helt enkelt för svårt i praktiken, för att kunna ske i vårt universum. Vad ska då dessa apor göra i stället? Nu är det apor i ett hypotetiskt experiment, för all del. Men jag gillar ändå inte idén om att ha en herrans massa apor som sitter och rullar tummarna. Vad ska de göra om de inte ska skriva Shakespeare? Jag har några förslag, vi kommer till dem.

Northvolt och tidigare VD Peter Carlson har varit jättebra på att sälja in idén om att tillverka batterier men jättedåliga på att tillverka batterier.

Så bra på att sälja in idén om det, att Carlsson fick IVA:s (Kungliga Ingenjörsvetenskaps Akademiens) guldmedalj för det 2022. Enligt motiveringen för ”sitt framstående entreprenörskap, ledarskap och innovativa förmåga att driva och utveckla nydanande megaprojekt med batteritillverkning för samhällets omställning till fossilfri energiförsörjning”.

EN CHEF ÄR EN CHEF, ELLER?

Ska man sälja in en idé måste man ha ett bra CV och vara en bra säljare.

Man beskriver ju inte bara en vision, utan även vad den kommer att kosta att genomföra den. Faktumet att Carlsson har varit chef på Tesla, är en grundpelare i hans finansierings-case. Jag kan sannolikt mindre om entreprenörskap och företagande än du som läser detta. Eller, jag har drivit företag, men på det gamla trista sättet, genom att gneta på och se till att gå med vinst.

Hur som helst: Är det inte något i att Carlson var chef för inköp och logistik på Tesla. Inte ekonomi eller finanser, inte teknik. Nej? Det spelar ingen roll? En chef är en chef. Ja, kanske. Men också: Kanske inte.

I dagarna kommer Northvolt som bekant att genomgå en så kallad Chapter 11-process.

Bolaget har skulder på 64 miljarder. Förra året gjorde man en förlust på 12,5 miljarder kronor. Det går, kort sagt, inte jättebra för Northvolt. Finanschefen Alexander Hartman konstaterade efter fjolårets miljardförlust att ”det är en väldigt kapitalintensiv industri. Det kostar att bygga upp den här plattformen”. Jo, Alexander. Absolut.

Men är det en så kapitalintensiv industri? Måste den vara det? Och måste det kosta så mycket att bygga upp plattformen? För om det förhöll sig på det viset, hur kan det då finnas en enda batterifabrik som är lönsam? Northvolt skulle inte bygga en ny typ av batterier? Litiumjonbatterier började tillverkas kommersiellt redan för mer än trettio år sedan.

Hela den här historien är något som bara accepteras, som återberättas i nyhetsflödet. Men den är ju verkligen galen. Man måste ta risker, absolut. Hade det varit toppen med en europeisk batteritillverkare? Säkert. Givetvis hade Northvolt, med Carlsson och Hartman i spetsen en plan. Eller kanske var missen precis detta, att man inte hade en plan med något slags verklighetsförankring. Man hade en vision. Och nu har man 64 miljarder i skulder.

INGA AVANCERADE SAKER

Västra Götalandsregionens införande av ett nytt journalsystem gick inte helt perfekt. Systemet, som man upphandlat för 5,5 miljarder av skattebetalarnas pengar, visade sig ha brister. Den främsta bristen verkar vara att systemet är farligt och i princip omöjligt att använda. Systemet såldes av Oracle, som alltså måste ha någon som är lika bra på att övertyga andra att satsa miljarder, som Peter Carlsson.

Man har nu gått tillbaka till det gamla systemet.

Jag vet inte hur man kan sälja ett system som är så dåligt som det man i Västra Götalandsregionen kallar Millennium. Och jag vet inte hur man kan köpa det. Men det spelar mindre roll, för det är både sålt och köpt. Och pausat, på obestämd framtid. Jag kan ännu mindre om sjukvårdsadministration och IT-system, än jag kan om entreprenörskap, så det jag skriver nu är säkert helt galet. Men. Ett journalsystem ska kunna göra journaler tillgängliga för alla som behöver komma åt dem, i realtid, och se till att inga andra kommer åt dem. Vad låter som en rimlig kostnad för att utveckla ett sådant från grunden? Igen, det är inga avancerade saker vi pratar om. Men visst, IT är IT och det sticker säkert i väg. Så kanske att ett smidigt, fungerande system, med god säkerhet och tillgänglighet och ett intuitivt gränssnitt, kostar nästan en miljard innan allt är på plats.

I stället köps ett system in, som inte är gjort för svenska förhållanden och som ärligt talat inte verkar gjort för sjukvård. Allt med tämligen hög svansföring från ansvariga politiker. Och när det nu kraschlandat, är det som att reaktionen är ”nej tusan, ni kritiker hade rätt, detta är rakt igenom obrukbart, vi struntar i det”. Vilket hade varit okej om det inte varit för två saker: Dels de där fem och en halv miljarderna och dels faktumet att man behöver uppdatera journalsystemet. Och nu är tillbaka på ruta ett. Efter att bland annat ha fått ställa in fyrtio planerade operationer.

ISTÄLLET FÖR HAMLET: AFFÄRSPLAN

Fem och en halv miljard är småpotatis i jämförelse med Northvolt men det är skillnad på pengar och pengar. Det är inget systemfel om en battericharlatan får finansiärer att kasta pengar på en dröm. Tvärtom, det är ett bevis på att systemet fungerar. I ett parallellt universum finns ett Northvolt som faktiskt kunde producera batterier och där är investerarna rika som troll.

Men fem och en halv miljarder av skattebetalarpengar. Som nu knappt kommenteras. Det är något annat. Hade man kunnat bygga projektet själva? Nej. Det sätter lagen om offentlig upphandling stopp för. Haha! En lag som alltså ska förhindra att dyra och dåliga produkter, tjänster och system upphandlas.

Annars kunde samma pengar ha räckt till 3,7 miljoner timmar programmering och projektledning à 1 500 kronor. Ungefär 1 800 år av arbete. Hm… vänta lite.

Vi började med att prata om vad alla de där aporna ska göra, som varken kommer skriva Hamlet eller Kung Lear. Apor är billigare än programmerare och projektledare. Vi delar upp aporna i två grupper. Jag ger mig tusan på Monkey Team 1 kommer att ha kodat ett journalsystem som är mindre dåligt och farligt än Millennium. Och primaterna i Monkey Team 2 kommer att ha skrivit en affärsplan för tillverkning av batterier med gammal beprövad teknik, som inte landar i 64 miljarder i skulder.

Cirkulera, här finns inget att se. Bara helt vanliga saker.

Fredric Thunholm är kommunikationsstrateg på mediebyrån Wavemaker och har bloggen ”Tänk på döden”.