1961: Världspolitik i centrum

“Året 1961 har ett unikt anspråk på rangplats i mänsklighetens historia”, skrev Affärsvärlden i sin årskrönika i december. Det är svårt att snart fyrtio år senare invända. Detta år var nämligen märkligt späckat med världshändelser. Det var då både Sovjet och USA skickade upp de första människorna i rymden. Det var då den nytillträdde demokratiske presidenten John F Kennedy fick möta Sovjetledaren Nikita Chrustjev både i en Berlinkris och en begynnande Kubakris. Att Sovjet provsprängde en femtiomegatonsbomb över den sibiriska tundran var knappast en subtil varningssignal.

I Kongo blossade ett inbördeskrig upp. Både premiärministern Patrice Lumumba och FNs generalsekreterare Dag Hammarskjöld dödades. Frankrike var på väg att lämna Algeriet och i Vietnam byggdes spänningen upp.

Bokslutsbevakning

Affärsvärlden var ju traditionellt en tidning för bokslutsbevakning, men den nye ägaren Arne Nilsson som tagit över tidningen efter Emil Fitgers död hade breddat materialet. Nilsson hade varit huvudredaktör på Affärsvärldens konkurrent Finanstidningen, startad 1922 och ägd av Torsten Kreuger.Nilsson var samhällsvetare och mer förstående för de nya trenderna i samhället. I det extra redaktionella utrymme som skapats av gynnsamma konjunkturer trädde olika frilansmedarbetare i näringslivsorganisationer och från olika forskningsinstitut in.

Den utrikespolitiska krönikan varje vecka kändes detta år extra befogad. Troligen skrevs den av någon på Utrikespolitiska institutet.

Nya jetflygplan

De svenska företagshändelserna detta år när tidningen fyllde 60 år framstår vid en jämförelse som mindre omskakande. Att SAS just gått över till jetflygplan var förstås historiskt det också. Övergången hade skapat en allvarlig kostnadskris och nytillsatte Aseachefen Curt Nicolin fick göra en blixtutryckning för att skära kostnader. Affärsvärlden skrev utan att skribenten hetsar upp sig:

“Även omkostnaderna drog sig emellertid markant uppåt; bland annat drog övergången till jet-trafik betydande utgifter i olika hänseenden. Allt som allt resulterade året i en förlust på 84 mkr.”

Det fanns en likställd huvudredaktör vid sidan av Arne Nilsson som troligen skrev detta. Anders Åkerblom som var 67 år och hade kommit till Affärsvärlden två år tidigare när han pensionerades på Torsten Kreugers Stockholmstidningen efter en lång tjänst som handelsredaktör. Han var tjugo år äldre än Nilsson men de båda var ett så kallat radarpar i en smula bohemisk redaktion med mycket begränsade resurser.

I den gravallvarliga och närmast officiösa tidningen märktes inte så mycket av detta. Tidningen skrev år ut och år in korrekta referat med små förstuckna kommentarer till rapporter och händelser. Den som ville veta vad som hänt fick läsa noggrant eftersom det varken fanns rubriker eller ingresser.Om Åtvidabergs problem att få lönsamhet inom den tidens nya ekonomi, datamaskin- och elektronikområdena, skrev tidningen så här.”Emellertid nödgades koncernen arbeta i en snarast ännu hårdare priskonkurrens än under 1959, vilket, tillsammans med den fortsatta kostnadsstegringen ger huvudförklaringen till att uppgången på faktureringssidan inte har gått hand i hand med en motsvarande förbättring av det ekonomiska resultatet av rörelsen. Den av moderbolaget redovisade vinsten är i själva verket något lägre än året förut, och även om den reellt sett kan sägas ha tenderat att utveckla sig i motsatt, det vill säga positiv riktning, är det synbarligen endast fråga om en lätt ansats därtill.”