Äntligen USA och Japan

Mer än hälften av de svenska indexfonderna har startat under 1999 och fler är på gång. Nästan tio procent av inflödet till aktiefonder hittills i år har gått till indexfonder.

Utomlands

I år har det dessutom äntligen kommit ett brett utbud av indexfonder som placerar utomlands. Under oktober har det verkligen hettat till, sedan både SPP och Salusansvar Öhman startat flera utlandsindexfonder.

Kostnaderna i en utlandsindexfond är normalt mindre än hälften av kostnaderna i en aktivt förvaltad utlandsfond. Fast precis som när det gäller aktiva utlandsfonder så är dock kostnaderna högre än i Sverigeindexfonder och det finns fler dolda kostnader.

När det gäller dolda kostnader är dock de fonder som kallas »indexfonder« i själva verket väldigt olika. Det finns nämligen åtminstone fem olika sätt att skapa en värdeutveckling som nära följer ett visst börsindex.

Det första och svåraste är att fonden placerar exakt så stor andel i varje aktie som denna ingår med i index, och varje dag justerar innehaven så att de fortsätter att exakt spegla index. Detta kan dock bli dyrt om fonden är liten och/eller index innehåller många olika aktier (som Standard & Poor Composite i USA med 500 aktier). Orsaken är att kunderna varje dag sätter in eller tar ut pengar, så fonden måste göra väldigt många små affärer med höga kostnader för courtage som följd. Även när det gäller svenska OMX, som bara innehåller 30 aktier, blir detta dyrt för en riktigt liten indexfond.

Det andra liknar det första i att fonden köper alla aktier som ingår i index, men är något mindre ambitiös. För att hålla kostnaderna nere görs de dagliga justeringarna i ett mindre antal aktier. Det innebär att andelen i varje aktie inte kommer att stämma exakt med index, men förhoppningen är att avvikelsen i avkastning blir mycket liten.

Optimera

Det tredje är att välja ut ett mindre antal aktier som väger tungt i index och/eller historiskt har visat sig följa index väl. När det gäller S&P 500 så säger experterna att det räcker med 150 aktier för att få en god följsamhet. Detta brukar kallas att optimera.

Det fjärde är att placera större delen av pengarna i en fast aktieportfölj som bara justeras ett par gånger om året. In- och utflöden ur fonden hanteras med hjälp av noterade indexterminer, andra noterade indexprodukter (till exempel Spiders, som är aktier i ett investmentbolag som exakt följer S&P 500) eller onoterade indexderivat (till exempel Opals från Morgan Stanley eller Perles från UBS). De onoterade indexderivaten är normalt baserade på en optimerad aktieportfölj.

Döljer kostnader

Det femte sättet är att enbart placera i onoterade indexderivat, som Opals och Perles, vilket är enklast för förvaltaren. Problemet är att det döljer alla transaktionskostnader, eftersom alla kostnader då ingår i skillnaden mellan köp- och säljkurser på indexderivaten.

Penser Fonder har valt den femte lösningen för sina indexfonder Europa, Japan och USA, vilket troligen beror på att Penser är ett litet fondbolag. Öhman har däremot valt den första lösningen och SPP den andra. SPP Fonder kan göra det tack vare att moderbolaget SPP är en så stor placerare att det har förmånliga avtal med utländska mäklare. Öhman klarar den svåraste hanteringen tack vare ett samarbete med amerikanska State Street, som är världen största globala indexförvaltare.

Öhmans bäst

Affärsvärlden tror att Penser får svårt att åstadkomma lika hög avkastning utomlands som SPP och Öhman. Visserligen har Penser något lägre förvaltningsavgifter. Men dels är de dolda kostnaderna i indexderivaten troligen större än de courtage som en effektiv egen indexförvaltning ger. Dels finns det en viss del aktiv förvaltning som indexförvaltare kan ägna sig åt, till exempel att förutspå vilka aktier som i framtiden kommer att tas med i eller plockas bort ur index. Eller med andra ord: den som placerar hos Penser får inte lika mycket förvaltning för pengarna.

Dessutom finns det rimligen större kompetens när det gäller indexförvaltning hos amerikanska State Street än hos SPP. Affärsvärldens prognos är därför att Öhmans utlandsindexfonder kommer att lyckas bäst.

Bara åsikter

En nackdel finns dock med Salusansvar Öhman, anser Affärsvärlden, och det är att fonderna inte bara är indexfonder utan även etiska fonder. Bland de drygt 1.400 aktier som igår i MSCI:s världsindex har Öhman uteslutit 45 aktier som hör till branscherna Beverage & Tobacco samt Aerospace & Military Technology. Tillsammans står dessa aktier, främst bryggerier, för ungefär tre procent av världsindex.

Uteslutningen gör att Öhmans fonder kommer att följa index sämre. Dessutom är det inte direkt självklart att man blir en bättre människa genom att man inte köper aktier i till exempel bryggerier. Är verkligen Carlsberg och Coca-Cola mindre etiska än till exempel biltillverkare och oljebolag? Alla människor har åsikter, men det är oseriöst att påstå att vissa åsikter är etiska.

För den som vill få en ren indexfond är därför SPP det bästa alternativet. De inflöden som har skett i år (se tabell i den tryckta tidningen, nummer 47/1999 sidan 85) visar också att de större placerarna främst har valt SPP och i andra hand Öhman. Penser har inte fått in mer än ungefär 20 miljoner kronor i någon av sina utlandsindexfonder, medan SPP och Öhman har fått in betydligt mer trots att deras fonder bara funnits drygt en månad.

På gång

När det gäller indexfonder som placerar i Europa finns även Handelsbanken och Aragon. Handelsbanken har dock högst avgift av de fem alternativen och Aragon dras med samma problem som Penser.

Ytterligare indexfonder är på gång. Penser kommer även att starta en med inriktning på Fjärran Östern. Handelsbanken har sökt tillstånd för både OMX, Europa och IT. Och Aktiespararna startar denna veckan en OMX-fond som bara kostar 0,3 procent per år.