Därför kollapsar bankerna

Trots att samtliga banker visade hyfsade siffror i sina halvårsrapporter finns stora frågetecken för kreditportföljerna.

Den ena europeiska banken efter den andra faller, på bara några dagar. En brittisk bolånebank (Bradford & Bingley), en bred holländsk-belgisk-luxemburgsk finanskoncern (Fortis), ett belgisk-franskt försäkringsbolag (Dexia), en isländsk bank (Glitnir) och en tysk fastighetslånegigant (Hypo Real Estate).

Ingen har gått i konkurs, som Lehman Brothers. Men alla har hamnat i sådana situationer att de räddats av respektive hemlands myndigheter. Därmed kan de i realiteten sägas ha gått under.

Varför drabbas en så disparat samling? Kreditkrisen, står det i tidningarna. Problem med likviditeten. Men exakt vad är problemen med dessa företag? Och är det ens samma skäl till kollapserna?

Även om den dagliga finansieringen i flera fall har inneburit dödsstöten för flera av de ovan nämnda finansföretagen, är det verkliga, reella problem i bankernas tillgångar som utgör kärnan i bolagskriserna. Tillgångsproblemen varierar i sin tur något mellan fallen – vi återkommer till det.

– Jag tror att vi har kommit in i solvensfasen i kreditkrisen. Först drabbades de amerikanska bankerna för förluster i värdepappersportföljerna, nu ser vi att det är en oro för bankernas kreditportföljer och kapitaltäckning som börjar bli huvudfrågan. Att bolagen inte kan finansiera sig är i de flesta fallen bara ett symptom på oro för den underliggande solvensen, säger Martin Andersson, tidigare chef för Riksbankens avdelning för finansiell stabilitet – nu konsult och rådgivare till bland andra Bank of England.

Det fascinerande är att samtliga ovan nämnda fem finanskoncerner i sina senaste delårsrapporter redovisade hyfsade siffror. Alla hade en kapitaltäckning, alltså eget kapital i relation till riskvägda tillgångar, på över 8 procent (räknat på det som kallas för Tier 1-kapital). Alla, med undantag av Bradford & Bingley, B&B, gick fortfarande med vinst. På papperet är det alltså relativt stabila finanskoncerner som har fallit. Är det då bara en illasinnad finansmarknad som har fällt dem?

Nej, i ögonen på kreditmarknadens aktörer är dessa bolag eventuellt redan insolventa.

– Det är uppenbart att siffrorna i de senaste boksluten inte avspeglar kreditmarknadens syn på de här bankernas ställning. Det som gör att bankerna inte får låna är inte nödvändigtvis hur siffrorna ser ut i rapporterna, utan vad marknaden tror kommer att hända framöver – vilka kreditförluster som kommer att redovisas. Och när marknadens aktörer tar med det i beräkningen anser de att det är osäkert om bankerna i realiteten är solventa, säger Martin Andersson.

Och när kapitalet på den korta räntemarknaden har torkat upp så totalt, som har skett sedan Lehman Brothers fall, då stänger man dörren även till det som bara är på gränsen till problem. I en artikel i Sunday Times visas hur den amerikanska bankens fall konkret har bidragit till att förlama världens korta räntemarknader. Enligt tidningen riskerar den gigantiska amerikanska penningmarknadsfonden Reserve Primary, med tillgångar på 65 miljarder dollar, stora förluster i Lehmankonkursen, vilket har lett till stora uttag från fonden. Vilket i sin tur har lett till att Primary Reserve, som lär ha varit en av de största aktörerna i instrument med löptider från tre månader upp till ett år, plötsligt har dragit undan enorma belopp från den marknaden och därmed bidragit till torkan.

Kortlånemarknadens kollaps har alltså satt solvenskrav på banker i ett helt annat läge. Om man som europeiskt bankföretag däremot har säkrad långsiktig finansiering, så kan man kanske klara sig längre. Insolvensproblem lär finnas i fler europeiska banker än de som nu har fallit. Skälet till att de ovan nämnda har hamnat först vid stupstocken är deras relativt större behov av kort upplåning – delvis av girighet för att kort upplåning var billigare, eller av tvång för att längre krediter inte gick att få.

Tag till exempel det brittiska bolåneföretaget B&B. Bankens affärsmodell gick ut på att låna ut till bolån som man finansierade genom att ge ut långa obligationer. B&B:s specialitet var lån till så kallade buy-to-let, köp som privatpersoner gjorde för att hyra ut, en marknad som av flera skäl inte har existerat i Sverige. När den brittiska bostadsmarknaden började vika i fjol, var det ingen längre som ville köpa obligationer baserade på bolån, varför banken därefter har fått lita till kortare marknader för att hålla sig flytande.

Trots en nyemission på 400 miljoner pund i somras, lyckades B&B inte överleva av egen kraft. De brittiska myndigheterna försökte förgäves få någon privat aktör att ta över hela banken. Men värdet av bankens kreditportfölj var för osäkert. Lösningen blev att staten tog över låneportföljen, medan B&B:s kontorsrörelse och mindre stock av inlåning togs över av spanska Banco Santander.

B&B-haveriet är i grunden konsekvensen av den brittiska huslånemarknad som har fallit ihop, och som tidigare lett till att de avsevärt större bolånebankerna Alliance & Leicester, HBOS, och Northern Rock har köpts upp respektive förstatligats.

Även den i sammanhanget lilla isländska banken Glitnir ska ha varit beroende av den korta lånemarknaden. Den isländska banksektorn, ja hela landets ekonomi, har varit ifrågasatt i flera år och få har velat ställa upp med längre finansiering. Det som skickade Glitnir över kanten just nu var några stora lån som förföll och inte kunde omsättas. Det är helt klart att den isländska regeringen inte kunde tillåta en av de tre intimt ihopvävda isländska affärsbankerna att gå omkull. Det skulle förmodligen knäcka även de andra två, Kaupthing och Landsbanki.

När det gäller de övriga haverierna är skillnaderna stora, både beträffande underliggande orsak och typ av räddningsaktion.

Den i särklass största banken i blåsväder den senaste veckan är Fortis. Med totala tillgångar på nära 1 000 miljarder euro är (eller var) det en av Europas största finanskoncerner. Fortis problem är tudelade. Liksom många amerikanska investmentbanker hade banken en stor portfölj med avancerade obligationer och kreditderivat, som åsamkat koncernen miljardförluster och i sig var ett stort frågetecken. Men den största huvudvärken är deltagandet i konsortiet som köpte den nederländska bankgiganten ABN Amro för 71 miljarder euro och där Fortis del utgjorde 24 miljarder.

De 24 miljarderna är nästan lika mycket som Fortis eget kapital, och banken har i flera månader jobbat med att stärka kapitalet och minska tillgångarna, inte olikt Lehman Brothers kamp för överlevnad. Men planerna gick i stöpet, och Fortis var tvunget att räddas.

Här har det inte handlat om att ta över någon låneportfölj. I stället är det regeringarna i Nederländerna, Belgien och Luxemburg som gått in som ägare i var och en av Fortis delar. Först var andelen 49 procent i respektive landsbolag, men efter att problemen i den nederländska verksamheten visade sig så stora gick staten där in och tog över 100 procent, samt även Fortis och ABN Amros andra nederländska delar. Därefter har även de andra staterna höjt sina insatser.

Regeringarna i Bryssel och Luxemburg har också fått ställa upp med pengar i en annan krishärd. Franska staten samt ett antal övriga befintliga ägare har gått ihop och räddat försäkrings- och finansjätten Dexia. Krisen här gäller Dexias investeringar på kreditförsäkringsmarknaden, som under andra kvartalet började visa enorma och accelererande förluster. Situationen gjorde Dexia till paria på räntemarknaden.

Den senaste räddningsaktionen har gällt den tyska banken Hypo Real Estate, HRE. Även Hypo skiljer sig en smula från de andra haverierna. HRE är en av Europas största finansiärer av främst kommersiella fastigheter. Enligt medieuppgifter fick HRE häromveckan problem att finansiera ett dotterbolag på Irland, även det ett land med kollapsad fastighetsmarknad. Enligt uppgifterna var det en omfinansiering av 20 procent av krediterna, motsvarande ett belopp på 50 miljarder euro, som fallerade. Det ska ställas i relation till HRE:s eget kapital på strax under 5 miljarder euro.

Som svar ställde ett konsortium tyska banker upp med 35 miljarder i lån, som garanterades av den tyska centralbanken. I lördags drog sig dock bankerna ur, och först på söndagskvällen enades man om ett nytt paket: privatbankerna går bara in med 15 miljarder euro, centralbanken höjer säkerheten till 50 miljarder. Ovanpå det införde tyska staten en total garanti för alla privata insättningar i hela det tyska banksystemet – en garanti på totalt 568 miljarder euro.

Fler europeiska banker lär få problem med sin solvens. Möjligheten att överleva kommer att bero på möjligheten att hitta nytt eget kapital, och ett hopp att penningmarknaderna åter börjar fungera. Men även oavsett problemen på räntemarknaden finns ett solvensproblem i botten. Eller som tidningen The Economist skriver i en ledare i senaste numret:

“På vissa sätt ser många europeiska banker mer sårbara ut än deras amerikanska motsvarigheter /…/. I USA, utanför Wall Street (läs investmentbankerna), har bankerna lånat ut 96 cent för varje dollar av inlåning. Bankerna i Kontinentaleuropa har lånat ut grovt räknat 1,4 euro för varje euro av inlåning. De måste låna upp resten från penningmarknadsinvesterare, som ju inte är särskilt sturska just nu. Och de måste också hantera de ‘giftiga’ amerikanska värdepapper som de köpte för miljarder, i likhet med sina egna avstannande ekonomier”.

__________________________________________________________________

Fortis

Orsak: Oro för insolvens och likviditet, efter köp av ABN Amro

för 24 mdr euro (deras del), 71 mdr totalt.

Räddning: Myndigheter i Belgien, Luxemburg och Nederländerna har tagit över hela eller delar av respektive lands dotterbolag.

Totala tillgångar: 974 mdr euro.

Eget kapital: 30,4 mdr euro.

Kapitaltäckning (Tier 1): 9,1 procent.

Vinst före skatt (1:a halvåret 2008): 2,1 mdr euro.

Bradford & Bingley

Orsak: Oro för stora värdetapp i brittisk bolåneportfölj samt stora förluster i amerikanska kreditpapper. Fick inte låna på marknaden, hade heller inga säkerheter.

Räddning: Brittiska staten tar över låneportfölj för 62 mdr euro, medan spanska Santander köper kontorsrörelse och sparkontostock.

Totala tillgångar: 66,9 mdr euro.

Eget kapital: 1,5 mdr euro.

Kapitaltäckning (Tier 1): 9,9 procent.

Resultat f skatt (1:a halvåret 2008): -0,03 mdr euro.

Glitnir

Orsak: Oro för kollaps för krediter i isländsk ekonomi. Stort beroende av kortfristig finansiering, flera stora lån kunde inte omsättas.

Räddning: Isländska staten går in i nyemission, 75 procent för 0,6 mdr euro.

Totala tillgångar: 24,8 mdr euro.

Eget kapital: 1,3 mdr euro.

Kapitaltäckning (Tier 1): 8 procent.

Vinst f skatt (1:a halvåret -08): 0 mdr euro.

Hypo Real Estate

Orsak: Specifik förmåga att hitta kortfristig

osäkrad upplåning för dotterbolag i Irland.

Räddning: Tyska staten garanterar 50 mdr i snabblån, en grupp privata banker går in med 15 mdr euro i ett första steg.

Totala tillgångar: 395,4 mdr euro.

Eget kapital: 4,8 mdr euro.

Kapitaltäckning (Tier 1): 11,9 procent.

Vinst f skatt (1:a halvåret 2008): 0,2 mdr euro.

Dexia

Orsak: Stora förluster på kreditderivat

Räddning: Myndigheterna i Frankrike, Belgien och Luxemburg tar över banken i nyemission för 6,4 mdr euro.

Totala tillgångar: 577 mdr euro.

Eget kapital: 18,7 mdr euro.

Kapitaltäckning (Tier 1): 11,2 procent.

Vinst f skatt (1:a halvåret -08): 0,8 mdr euro.

nullnullnullnull