EMU: Den långa väntan

EMU-utredningens skäl till att Sverige borde vänta med att blimedlem i valutaunionen var att vi skulle hinna reformeraarbetsmarknaden så att löneökningarna inte blir för höga närmöjligheten att devalvera försvinner.Detta var långt ifrån en självskriven slutsats när utredningenlades fram. I dag får den sägas vara överspelad.Socialdemokraterna har försuttit chansen att inom överskådligtid reformera arbetsmarknaden på det sätt som EMU-utredaren LarsCalmfors hade hoppats.

Samtidigt är ju också de borgerliga splittrade om EMU. Centernsäger blankt nej medan kristdemokraterna inte har framfört någonåsikt alls under vårens motionstid i riksdagen. Partiledaren AlfSvensson får nu sägas överträffa Göran Persson i obeslutsamhet.Ett nytt argument är att vi bör vänta en konjunkturcykel.LO-ordföranden Bertil Jonsson tror dock att vi kan få veta huravtalsförhandlingarna hanteras om drygt ett år när 75 procent avavtalen på den svenska arbetsmarknaden går ut.Men hur avtalsförhandlingarna slutar år 2001, med Sverigeutanför EMU, säger kanske inte så mycket om vilka resultatenblir i en framtid där Sverige är medlem.Håller sig inte avtalen inom den samhällsekonomiska ramen måstenågonting göras åt det, antingen vi är med i EMU eller inte.

Frihet att skjuta upp

Att vi bättre skulle bevara vår ekonomisk-politiska frihetutanför EMU är nog inte sant. Egentligen hade vi inte hellertidigare den frihet som vi inbillat oss. Friheten inskränkte sigtill att vi genom att devalvera kunde skjuta svårigheternaframför oss ett antal år, men därefter drabbas desto värre.Rent ekonomiska faktorer talar för att det inte är någon storsak att bli medlem i EMU. Sköter Sverige den ekonomiskapolitiken kommer det att gå bra både utanför och inne i EMU.Missköter vi politiken går det illa i båda fallen.

Svårt nå elitstyrning

Miljöpartiet hävdar att EMU på sikt leder till ett Europasförenta stater, som kommer att styras av en elit utan folkligtstöd – bland annat därför att partier och andra demokratiskainstitutioner är nationellt uppbyggda och inte fungerar inom EU.Men det är svårt att förstå varför detta skulle vara enobeveklig utveckling. Moderaterna hävdar å andra sidan att det iett område med fri handel är mest praktiskt med en gemensamvaluta.Många argument för eller emot EMU är diffusa och illaunderbyggda. Man frestas att dra slutsatsen att de verkligaskälen för dem som tagit ställning är andra än de som redovisas.Den ideologiska skiljelinjen är också oklar. Det är någontingsom inte stämmer när vänstern i Sverige är emot EU och vänsterni de flesta andra länder är för.Det avgörande skälet till den farsartade utvecklingen, därledande politiker är så tveksamma till att ta ställning, är justatt opinionen är splittrad inom partierna och inte följer degängse ideologiska möns-tren. Statsvetare har länge konstateratatt sådana situationer ofta leder till beslutsförlamning. Etttydligt drag är dock att socialkonservativa strömningar, för attlåna ett uttryck från Herbert Tingsten, verkar vara emot både EUoch EMU. Här finns åtminstone någonting gemensamt mellanmiljöpartiet, centern, delar av kristdemokraterna och vissamoderater.

BILDTEXT: Ingen vinner på att bara vänta och se. Göran Perssons velighetövertrumfas av Alf Svenssons.